Debatt

”Vi behöver arkitektur som får oss att minnas”

31 mars 2021

Tidigare pandemier har precis som nu påverkat arkitektur, design och stadsplanering. Därför föreslår jag att det statliga byggnadsminnet vid karantänstationen på Känsö utses till världsarv, skriver arkitekten Cy Siesjö.

Annons
Foto Jan Norrman/Riksantikvarieämbetet

Karantänstationen på Känsö ligger granne med Brännö i Göteborgs skärgård.

Den lilla ön Känsö ligger där Göteborgs södra skärgård möter Kattegatt. Ön är ett militärt skyddsobjekt, civila får inte landstiga utan särskilt tillstånd. Det kanske förklarar, vilket jag inser när jag frågar runt, varför få göteborgare känner till varken ön eller den karantänsanläggning som legat där sedan sent 1700-tal. Anläggningen inrättades när handeln med främmande länder tilltog för att få bukt med de smittsamma sjukdomar som följde med skeppen.

Platsen är unik, med byggnader utformade efter behov och styrda av smittor människan ännu inte till fullo förstod. När anläggningen anlades fanns ännu ingen kännedom om bakterier; vars existens Louis Pasteur påvisade först runt mitten av 1800-talet. Man prövade sig fram, på samma sätt som vi gör just nu. Byggnaderna är en fysisk manifestation över strävan att finna svar på frågan om hur vi ska förhålla oss till varandra, och hur vi bäst utformar fysiska rum för att stoppa smittspridning. Det är likadant då som nu: Det enda som sprids snabbare än smitta är rädsla och rykten. Därför behöver vi historien och därför behöver vi byggnader som påminner oss om den.

Det mest iögonfallande på ön är de fyra större byggnader i rött som likt fasttöjda skepp ligger i rad tvärs över en grund havsvik: pestlasarettet, observationssjukhuset och två magasin. För att minska smittorisk är de förenande med en stenkaj och vindbyggor till ön, och mellan byggnaderna.

Annons

Men, den i sitt slag världsunika byggnaden är samtalspaviljongen; “parloiren”, som användes för att de som satt i karantän skulle kunna tala med vänner och familj. Dess västra avdelning var ”ren” och användes för besökare från fastlandet; den östliga var “oren” för isolerade resenärer. Ättika, järngaller, ståltrådsnät och svavelhaltig rök var vapen som användes i kampen mot smitta. Det mest naturliga, mänsklig kontakt, blev det farligaste och något vi fick hantera. Byggnaden var den tidens Zoom.

Minnen konstrueras, dekonstrueras och rekonstrueras ständigt. Mänsklighetens historia består inte endast av framsteg.

Jag anser att byggnaderna bör världsarvsförklaras, en tanke jag hade redan innan världen drabbades av den rådande pandemin. Anläggningen manifesterar det regionala svenska svaret på havsburen handel med fjärran länder – en vittnesbörd och de strukturer som stödde den.

Minnen konstrueras, dekonstrueras och rekonstrueras ständigt. Mänsklighetens historia består inte endast av framsteg. En nedgång och dess effekter är också ett arv som är värt att skydda. Ganska ofta, motsägelsefullt som det kan verka, är det just anledningen till de välbevarade förhållanden som många världsarv finns i. Världsarv är inte alltid saker vi vill minnas. Likt Auschwitz är karantänsanläggningen i slutänden en dödens plats.

Den österrikiske konsthistorikern Alois Riegl skriver om konceptet ”oavsiktliga monument” (ungewollte Denkmal) vilket syftar till byggnader som byggts för att tillgodose samtida ideal och praktiska behov. Först senare har de ansetts ha ett historiskt värde, baserat på moderna uppfattningar.

Ett av Unesco:s bedömningskriterier för världsarv är att de ska vara ”ett enastående exempel på en typ av byggnad eller arkitektonisk eller teknisk samling eller landskap som illustrerar betydande stadier i mänsklighetens historia”.

Annons

Karantänstationen på Känsö representerar en “hygienisk arkitektur” som kan förklara senare tendenser i samhället. Den arkitektur, design och stadsplanering som följde har i förlängningen påverkat och frammanat funktionalismen. Efter senare världskrig och pandemier inspirerades funktionalismen till en strävan för en bättre värld. Idén om hygieniska bostäder återspeglade reaktionen på den i Sverige pågående diskussionen om trångboddhet och ett osunt boende. En önskan om ett bättre liv för människan.

Cy Siesjö

14 kommentarer

Hel enig med frågorna du lyfter Mats. En av anledningarna till varför Känsö är så välbevarat (exteriört, som jag har fått lära mig) är militärens närvaro och därigenom frånvaron av privata intressenter. Kännedom om platsen, besöksantal och slitage är sammanlänkade och jag har reflekterat mycket kring det i tankar kring världsarv.

Världsarvet Pamukkale i Turket, travertingformationer med behagligt varmt kristallklart turkost vatten, där folk har badat i tusentals år fick tillslut förbjuda folk att bada där på grund av slitage. Vakter ser till att ingen bryter mot reglerna. Känsö känns ”ganska enkelt” att kontrollera besökarantalet till, men ett världsarv är ju ett arv vi alla på planeten borde dela på och ha tillgång till. Det känns som ett av grundkoncepten. Följaktligen, det är en komplex fråga. Tack för all info också!

Väldigt intressant Torbjörn, tar tacksamt emot länkar om du har några där jag kan läsa mer om ert arbete med the Youth forum och Karlskrona. Temat ni arbetade med är absolut direkt kopplat till vad jag villl yfta med Känsö. Så klart borde fler av nåra världsarv ha havs/vattenanknytning, vi är trots allt landet med flest öar i världen – en landsbunden havsnation. För övrigt är Karlskrona en fantastisk vacker stad (och unik, väl värt att listas). Var där i somras för första gången, magiskt!

Tack Mats, det hade jag ingen aning om, att öns flora speglar och kopplingen till fjärran länder som vi bedrev handel mger platsen ytterligare en dimension. Jag är enig, även floren borde inventeras och skyddas. Kan en läsa mer om det här någonstans?

Kul, dubbel koppling till ön!

Härligt, gillar trivia! Vet du om Rydberg skrev något under sin tid där?

Kul att du också tycker det Thomas!

Tack för din input Ylva! Eugeniken är en intressant/viktig aspekt som följde med funktionalismens tidsanda och tänk kring ”renlighet”. Jag valde att fokusera på just Känsö, dess arkitektur och i synnerhet dess tidsera. Försöket att då, liksom nu navigera ovissheter; och hur det manifesterar sig i vår byggda miljö. På samma sätt: då, liksom nu, tänker jag att många lämnades utanför, missgynnades och för att inte knussla: dog. Det får vi inte heller glömma. Tack!

Mycket intressant. Arbetade som världsarvskoordinator för Karlskrona kommun 2001-2002 (med världsarvet Örlogsstaden karlskrona). Karlskrona kommun var värd för ett ”Youth Forum” inom ramen för Unescos arbete med ett skolnätverk i världsarven. Temat för världsarvlägret 2001 berörde det som du vill fånga med den här utnämningen. The 10th World Heritage Youth Forum Theme was: ”Both sides of the coin – how the dark and light sides of my World Heritage can become keys to understand the present and the future”
https://whc.unesco.org/en/activities/141

Bra idé! Det är svårt att få igenom nya världsarv. Lång kö i Sverige. Sverige liksom en del andra västländer har redan fler än ”sin” del. Icke desto mindre tror jag att Karantänstationen kan fungera just nu. Pandemin har ändrat fokus på mycket. Detta känns rätt just nu. Att Karantänstationen är ett byggnadsminne och att det därmed förhoppningsvis finns föreskrifter och ekonomi för underhållet är positivt. Tillträdesförbudet är på sätt och vis negativt, världsarv ska kunna upplevas, men samtidigt bra för att minska slitaget av endagsturism som t ex Visby känner av.

För att få igenom idén krävs ju uppbackning. Kommunen, länsstyrelsen, fastighetsägaren och RAÄ måste ställa upp helhjärtat. Och bearbetning. Till att börja med få svenska beslutsfattare och deras nätverk att kolla på plats (kanske extra svårt just nu). Spännande!

Utmärkt idé. Jag var där många gånger i mitten av 60talet under min värnplikt på KA4. Fascinerades både av byggnaderna och den rika vegetationen (ovanligt i Göteborgs skärgård). Berodde på att man planterade exotiska träd och växter i de skyddade mellanrummen mellan klipporna. Jag hoppas att detta fått vara kvar och kan ingå i världsarvet.

En alldeles utmärkt ide´tycker en gammal Brännö-bo som besökt ön som kustartillerist.

Intressant! Och bra att kopplingen till funktionalismen görs här. Dock, med tanke på dess eugeniska sida, som nu är aktuell igen, när svaga, äldre och funkisar väljs bort i covid-hanteringen, så kunde eugeniken i funktionalismens hygientänkande också ha belysts. Jag skrev om det i min avhandling ”Modern Media, Modern Audiences: Mass media and social engineering in the 1930s Swedish welfare state (2002).

Synnerligen god idé! 👍🏻

Detta är en god idé. Samtidigt kan det uppmärksammas att Olof Ericssons grav finns på ön. Han var fader till John Ericsson och Nils Ericson, våra tekniska genier. För övrigt tjänstgjorde Viktor Rydberg där som informator 1852-1853.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel