”Skapa miljöer med omtanke om äldre”
En genomtänkt arkitektonisk utformning och en mer konstruktiv inställning hos kommunerna skulle kunna leda till betydligt bättre boendemiljöer för äldre, skriver arkitekten Måns Hagberg.
Illustration av EWK från 1979. Tillhör EWK-arkivet på Arbetets museum.
I Arkitekten nr 8 skriver Catharina Nord att det är hög tid att utveckla nya boendeformer för äldre. Bland mycket annat skulle smittspridningen kunna reduceras. Detta är en viktig uppgift för oss arkitekter!
Ewert Karlssons (EWK) ikoniska bild Äldreomsorg från 1979 visar ett äldre par som söker boende för sig och sin katt. De möts av en anonym korridor som skrämmer dem, men drömmer om en stuga med blommor och träd på tomten, och ovanför verandan en hästsko att fånga lyckan med.
Att komma ut i naturen är bra. Det gäller både äldre, personal, självaste chefen och förstås de flesta andra människor. I brist på natur fungerar trädgård. I brist på trädgård fungerar en genomtänkt uteplats, men bara om den är lätt att komma ut på.
Vad tar emot att bygga så? Det går förstås inte i de stora städernas centrala delar. Men i utkanterna och runt om i landet? Boverkets byggregler kanske ställer till det, men jag tror att också att det beror på brist på omtanke och på rutinerna hos tillståndsmyndigheten IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Tänk i stället på EWK:s äldre par och deras katt. De behöver komma ut. De behöver behålla sin katt fast det inte är enkelt. De vill inte bo i en sån korridor.
Ett nytt omsorgsboende ska lotsas i många steg. Ett företag behöver avtal med kommunen, markförvärv, kanske detaljplaneändring, bygglov, vatten, avlopp, el, fiber måste projekteras och avtal träffas. Och så behövs tillstånd från IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Jag ser IVO:s handläggningsrutiner som ett särskilt problem. Den som vill testa en ny boendeform kan, om det behövs, söka förhandsbesked hos byggnadsnämnden på ett enklare underlag än bygglovhandlingarna. IVO vill ha en fullständig ansökan att ta ställning till. Tyngdpunkten är på ekonomi och personal. Sökanden måste ha en föreståndare anställd. Ritningarna är bara en bilaga, men ett projekt kan stupa på att IVO inte godtar utformningen. Så företagen undviker att chansa med något nytt.
Tänk om IVO började ge förhandsbesked på för ändamålet lämpliga underlag! Men det verkar vara svårt. Frågan har varit uppe i riksdagen utan resultat.
Jag tror att ett konstruktivt sätt att komma framåt skulle vara att samverka med IVO. Just nu är strålkastaren på äldreboendena. Staten har tagit fram plånboken och kanske kan skjuta till projektmedel. Den som kan skapa ett projekt – kanske en idétävling – med målet att ta fram miljöer med mer omtanke skulle kunna engagera IVO och skapa entusiasm kring nya och bättre upplägg!
Särskilt för demensboenden finns olösta målkonflikter att ta itu med. De boende hyr sina lägenheter. Till och med nu, medan besöksförbudet råder, har de rätt att förflytta sig fritt precis som alla andra. I praktiken fungerar inte det. Om en boende tar sig ut och blir påkörd skulle boendet få tung kritik. Så boendena har kodlås vilket inte är tillåtet. ”Demensbyar” med mer utrymme utomhus har nämnts som en lösning. Det kanske finns fler?
EWK:s äldre par vill hålla ihop. Men om en make blir dement och beviljas särskilt boende får partnern inte flytta med. I de få fall detta är möjligt får efterlevande frisk partner räkna med att bli uppsagd då maken dör. Här skulle en genomtänkt arkitektonisk utformning och en mer konstruktiv inställning hos kommunerna kunna hjälpa många och även frigöra bostäder åt yngre generationer.
