Debatt

”Hur tänkte vi egentligen?”

3 april 2019

Vi saboterar våra städer genom att tillåta hus som helt saknar arkitektoniska kvaliteter. Framtidens stadsbor kommer att undra hur vi tänkte, skriver Karin Milles, stadsarkitekt i Norrköping.

Annons
Annons
Foto Fredrik Sandberg/TT

Ännu en ny stadsdel växer fram under byggkranarna.

Jag har fått nog. Jag vill inte sitta på ett enda möte till och diskutera vilka arkitektoniska kvaliteter som kan prutas bort för att byggherren ”ska få ekonomi” i projektet. Inte se något mer loftgångshus med papptak och noll ambitionsnivå. Inga mer ritningar på ytterligare en bostadsgård som fylls med parkeringsplatser eftersom garaget under huset ”blir för dyrt”. Inte prata om vilka olika kulörer man kan jobba med för att få en monoton fasad att se ”variationsrik och spännande” ut. Det går inte att fuska till sig arkitektoniska kvaliteter med lite makeup. En låda är en låda oavsett hur många glada färger man än kladdar på den.

Vad har hänt i Sverige? Varför fick just vi med oss det sämsta sedan miljonprogramsbygget för femtio år sedan? Vi håller på att sabotera våra städer genom att tillåta hus som inte har någon som helst förankring i platsen och som helt saknar arkitektoniska kvaliteter. Varför kan vi inte åstadkomma god arkitektur i vårt land längre? Inte ens inom kommunen lyckas vi med det. Vi anlitar arkitekter som kanske inte alltid är de mest lämpade för uppgiften, men vi har ramavtal med just dem. Sen går vi ut och handlar upp entreprenörer och får hutlösa prisförslag, där vi då väljer det billigaste. Som ändå är fruktansvärt dyrt.

Det som byggs ska väl ändå berika stadsrummet, inte försämra?

Vad är det som gör att det kostar skjortan att bygga i vårt land? Beror det på alla regler och krav som måste följas? Är materialkostnaderna orimligt höga? Hantverkarna, är det de som kostar? Byggnadsställningar och kranar? Beror det på att entreprenören eller byggherren har så höga vinstkrav? För även om det byggs rationellt och med väldigt låg arkitektonisk kvalitet blir husen orimligt dyra. För byggherren, köparen eller hyresgästen.

I alla växande kommuner är det samma sak. Vi jobbar fram genomtänkta detaljplaner, ofta med separata gestaltningsbilagor, för att verkligen försäkra oss om att de arkitektoniska kvalitetsaspekterna bibehålls hela vägen i mål. Trots detta har byggloven en tendens att skilja sig drastiskt från de, i planskedet, höga ambitionerna. Arkitekturen skalas bort till oigenkännlighet för att pressa byggkostnaden maximalt och arkitekterna marginaliseras i alla led. De privata kopplas bort av byggföretagen och de offentliga ignoreras och körs över av politiken med argumentet att vi enbart ägnar oss åt ”tyckande” och man ju vill ha ett blomstrande näringsliv. Det är en mycket kortsiktig och för våra städer fullständigt förödande inställning. Att gynna en aktör genom att tillåta hus som försämrar eller förvanskar en plats missgynnar ju även näringslivet som kollektiv i långa loppet.

Det måste gå att förena kvalitativ arkitektur med en ekonomisk vinst. Kanske måste man sänka sina vinstkrav en aning, men i gengäld få till en bebyggelse som också berikar platsen och stadslivet. Att satsa på kortsiktiga, ekonomiskt rationella lösningar gynnar ingen, varken de som bor där eller de som driver företag, äger fastigheter och investerar långsiktigt i platsen. Det som byggs ska väl ändå berika stadsrummet, inte försämra? Fortsätter vi på den här banan kommer höga värden att gå förlorade, såväl kulturhistoriska, upplevelsemässiga som rent långsiktigt fastighetsekonomiska.

Vi skakar på huvudet åt hur man tänkte för sådär en 50–60 år sedan. Då man rev av hela kvarter i stadskärnorna och byggde nya bostäder i städernas utkanter. Många och snabbt. Då bilen var en statussymbol och stadsplanerarna utformade städerna utifrån bilarnas behov. Breda gator och stora markparkeringar, mitt i staden. Men jag undrar vad man tänker om oss i framtiden. Då de hus som byggs idag behöver rivas för att de är i så dåligt skick och dessutom totalt identitetslösa. Hur tänkte de egentligen, där i början på 2000-talet? Då, när de byggde sönder våra städer och vi får städa efter dem?

Karin Milles Stadsarkitekt Norrköping

56 kommentarer

Ett av de värsta byggena som jag någonsin sett måste vara Årstahusen som Ikano Bostad utvecklat och byggt. Hur kan man på största allvar sitta och tycka att det är ett arkitektoniskt landmärke när det ser ut som ett hus från 60-talet en kommuniststat skulle ha byggt?

Som grädde på moset tar arkitektbyrår åt sig ”creed” för dessa byggen och tycker de är bra och nytänkande???

Precis.
Trots höga markvärden verkar vissa (chefs)tjänstemän o politiker sitta i knät på exploatörer som bygger mesta möjliga byggyta, och lite till, oavsett strategier och mål.
En stadsbyggnadsdirektör sa till och med att det är exploatörerna, inte kommunen, som definierar vad som behöver byggas. Finns PBL?

Tack, Karin! Jag tycker att det råder en kris inom svensk arkitektur och stadsplanering. Själv bor jag i beviset på att ett hus blir inte billigt och bra bara för att det är fult! Det behövs en skönhetsrevival!

Jag älskar när människor står upp för det som de brinner för och har kunskap om! Bryt tystnadskulturer och stå för dina åsikter! Väldigt inspirerande att läsa och även om jag själv inte är väldigt intresserad av arkitektur, så har jag tänkt liknande som du om alla byggnader som nu skapas i staden. Tack för ditt engagemang Karin!

Karin, tack för ett välformulerat inlägg jag tror många känner igen sig i.
(Kan du inte skicka in det till DN och SvD också så att det kommer UT där.!)

Bra skrivet Karin!
Men jag tycker inte att de arkitekter som ritar de här byggnaderna skall komma undan. Gissningdvis ritas de flesta projekten av de stora arkitektkontoren som i decennier hyllat ”lådarkitekturen”.

Mycket bra skrivet!

Bara det är ”hållbart” i analysen och på pappret är det ok och t.o.m. bra enligt dagens styrande aktörer. Ett förödande ras i Sveriges byggnadskultur skedde när en enig Riksdag skrotade Byggnadsstyrelsen i början av 90-talet. Den lät sig övertygas av de stora byggbolagens direktörer som på sin höjd tar ansvar för det de bygger i fem år. Nu försöker man på högsta nivå kompensera med att tillsätta en ”riksarkitekt” som vi vill hoppas kunna göra skillnad. Det är läge för ett ”arkitekttåg” likt bondetåget 1914 då 30 000 tusen bönder vann respekt för reell förändring.

Det lådutrullande som pågått i årtionden o bara gett tristess och ibland rena dystopier har miljoner svenskar irriterat sig på!

Du uttrycker detta klart och redigt och osentimentalt och står upp för att arkitekt inte ska vara ett skällsord!

Fantastiskt bra skrivet! Önskar att du var stadsarkitekt i min kommun. 🙂 Där avfärdas all kritik med att det är en smaksak. Vikten att ”Spegla samtiden” är ett floskebegrepp som dyker upp varje gång man klagar på de nya husen ser ut som pastischer på miljonprogramen.

Man bör sprida din skrift vidare.
Här är en videoanimation på hur man istället skulle tänka. Jag bor i ett sånt område där de följde de principerna för 20 år sedan…men allt nytt och ogästvänligt som dyker upp runt omkring som ”speglar samtiden” förstör nu mitt och mina grannars perfekta område, istället för att man bygger vidare på ideerna i videon som vanligt folk helst vill bo i om de fick välja. 🙁

https://m.youtube.com/watch?v=Hy4QjmKzF1c

Word! När jag läser detta förstår jag ändå varför så många av nybyggnationerna i Norrköping håller arkitektoniskt god kvalitet, det är till stor del din förtjänst! Sen finns det förstås de som är sämre (jag tänker främst på Kvarnbacken, Bollen och Bergskvadraten) men ”you can’t win them all”

Tack Karin.
Artikeln behövs i en verklighet där en arkitekt tiger.
Robert

Bra artikel. Publiceras den även i något annat forum än Arkitekten? Jag tror de allra flesta som läser på denna sida håller med i det som står.

Utmärkt! Läser just nu igenom en del av vad min pappa Uno Åhrén skrev i detta ämne och det lät likadant-för över 80 år sedan. Byggarnas ekonomiska krav och markspekulationen är förödande.

Hej Karin,

Tack för ditt engagemang och mod att ta debatt, det är inte så många arkitekter som vågar eller vill.
Har några funderingar kring vilka som efterfrågar ”god arkitektur” idag, frågan blev aktuellt i samband med årets Kasper Salin pris som gick till en privatvilla i konkurrens med bla Nationalmuseet. I några kommentarer diskuterades att varken det allmänna eller de stora aktörerna efterfråga arkitektur av högre kvalitet, i alla fall inte när det kommer till genomförande. Det verkar vara enskilda individer och mindre aktörer som är villiga och intresserade.
Vad det beror på pratas det ju dagligen om på seminarium och möten. För kommunen är LOU väl en orsak där det verkar fortfarande handlas upp med lägsta pris som avgörande faktor och för ”de stora” är det troligtvis avkastningskravet som har stor betydelse. Sedan är det, tex enligt dagens DN ledare, märkvärdigt dyrt att bygga i Sverige, man kan även lägga till att det inte funnits någon bostadspolitik (för kommersiella projekt finns andra förutsättningar och en annan vilja) under många år, alla partier har passat. Så en slutsats av detta är att det inte bara är marknadens fel utan ett strukturfel i samhället som givetvis är en politisk fråga som för länge sedan borde klivit högt upp på dagordningen.
Ser fram emot mer debatt (utan trollnivå:-)

Mvh
Per

Äntligen!! Bra skrivit, Karin Milles!

Tack, tack, tack! Så bra skrivet! Hoppas att du får gehör för detta som så många av oss i befolkningen funderar över dagligen.

Underbart skrivet! Jag är själv arkitekt men tvivlar ofta på yrket då det som byggs sällan stämmer överens med den arkitektoniska ambitionen.

Det är kapitalismens verk vi ser.

Klockrent! I Tyskland lyckas man både bygga vackra nya hus och därtill renovera om halvgamla själlösa kåkar till något som berikar staden. Märkligt om vi inte kunde göra detsamma. Tack Karin

Karin snälla, kan Du komma hit. Herrarna i KF vill bygga höghus!!? i Leksand!! De har redan ingått prel. avtal av försäljning av mark vid brofästet över Österdalsälven.

Jag håller fullständigt med!
Men det ekonomiska är intressant, för min del ser jag att kommunerna har totalt inkompetent personal som gör upphandlingar av byggen. I min kommun Kumla byggdes ett nytt badhus och de gjorde en felkalkylering med 65 miljoner. 😳
Så har de duktiga förhandlare och ekonomer. Så ska det sannerligen räcka till betydligt vackrare hus.
Irene

En stor eloge till dig, Karin Milles. Mycket klarsynt och modigt skrivet. Du är en förebild för den engagerade och ansvarstagande stadsarkitekten. 👍

Så mitt i prick Karin. Själv bor jag i Karlstad som för inte alls många år sedan var en stad med rejäla grönområden och öppna vattenspeglar efter cykelvägarna. Nu finns det knappast något grönområde kvar i de centrala delarna av staden. I stället reser sig groteska huskroppar på alla vattennära områden. Dessutom står husen så tätt att man kan se vilket pålägg grannen har på sin smörgås. Det blandas och ges, höga punkthus smälls upp i kvarter med trevåningshus och villakvarter, kontorsbyggnader och bostäder blandas på samma område.Det är sorgligt att se hur våra politiker har förstört staden själ.

kvalitativ arkitektur? Vad är det och om du tar ett exempel från Norrköping vilket skulle det isåfall, vara?

Jag ser projekten från ett annat håll än många här. Ofta är kalkylerna rena glädjekalkylerna innan vi hunnit göra ett riktigt projekt av det och långt innan någon entreprenör kommit in i bilden. Anledningen? Man verkar tro att samma nyckeltal är applicerbara överallt och har redan räknat baklänges på allt man tänker sig att markpriset ska finansiera eller ger markanvisningen till den som räknat mest optimistiskt och därmed betalar bäst för tomten. Man räknar med att bygga hus som ligger mitt i en 100-meter djup bassäng med några av världens sämsta leror med stora pågående sättningar kommer vara lika dyrt/billigt som hus med betydligt gynnsammare förutsättningar. Man har även dålig koll på vad som driver kostnader i höghus och gångrar bara bruttoarean med sitt nyckeltal – som oftast är baserade på betydligt lägre hus och/eller hus med gynnsammare form/förutsättningar. När projekten har sin rot i optimistiska kalkyler blir projekteringen bara en lång resa där kostnader måste pressas och kvaliteter bantas bort gång på gång och alla inblandade slår knut på sig själva för att i bästa fall med nöd och näppe ta sig i mål – i värsta fall dör projekten och hela planarbetet måste tas om från början. Det här gäller förstås inte överallt – men det sätter en dynamik som sen sprids och smittar av sig på resten av branschen. ”- Om man kunde banta bort en massa och pressa kalkylen så mycket i det projektet borde vi kunna göra det även här.”. Det har även med tidplaner, pressade timpriser och konjunkturen att göra. Allt ska gå fort och när så gott som hela branschen är pressad får de tidiga och avgörande projekteringsskedena inte det fokus de behöver. När alla branschens duktigaste kollegor/medarbetare måste ha fullt fokus på att lösa problem i bygghandlingsskede/under produktion blir de tidiga skedena och de strategiska frågorna som lägger grunden för resten av projekteringen och i hög grad styr slutnotan eftersatta. Att kalkylfunktionerna och kostnadsmedvetenheten i hög grad hamnat hos entreprenörerna, som i sin tur inte har kompetens inom varken arkitektur, konstruktion, brand, akustik, energi, långsiktiga fastighetsvärden, osv. gör även att övriga aktörer, ofta med större helhetsbild, får svårt att ta fram och föreslå mer övergripande lösningar. Kunskap är makt och det vi ser är till stor del resultatet av att svenska arkitekter både på planeringssidan och utförandesidan släppt både tekniken och ekonomin helt och hållet.

Är inte ofta man läser något så bra. Super!

Kolla in hur politikerna förstört Gustavsberg. Exakt som arkitekten beskriver det. Loftgångshus med platta papptak. 🙁

Äntligen ett lysande inlägg i den ganska lågmälda bostadsdebatten.Fortsätt så Karin Miller.

Äntligen tar nån bladet från mun. Hatten av! Tack Karin

Härligt och klockrent skrivit. Hoppas på genomslag i Norrköping och övriga landet!

YES! Så bra att du skriver om det här.

Tack!! för att du som stadsarkitekt lyfter detta och sätter ord på det! Det finns hopp för Norrköping!

Grattis Norrköping! Hoppas detta inlägg blir en början på en landsomfattande diskussion! (Tyvärr går den inte att dela, annars hade vi nog varit många som redan gjort det!)

Bra att du pratar högt om det Karin.
Även jag, som inte förstår ett dugg i arkitektur känner ngn slags obalans med byggnader. Ingen harmoni alls. Synd om Norrköping☹

Det här budskapet måste spridas!! Verkligen bra skrivet..!

Inga städer över 100000 invånare, titta på Uppsala en så sönder byggd stad, verkar som om hela Uppsala gungar på blålera, gatorna känns som att åka berg o dalbanan är så uppgrävda att de inte går att få ordning på, när det regnar fungerar inte avloppet, nya Centralstationen kan man bada och simma i, garagen under jord blir vattenfyllda.😢

Välformulerat, Karin Milles, tack. Fredrik von Platén har studerat bostadsbyggnadskostnaderna i Sverige och noterat att de är 170% av medelkostnaden i stora delar av Europa. PBL ger bra möjligheter att hävda även estetik, men bråttomsveriges kortsiktighet är förödande.

Bravo! Äntligen någon som förstått!!

Det är fantastiskt att det du skriver äntligen kommer på pränt. Tack Karin

Ett skäl till den rådande ordningen som det sällan talas om är det pris (så högt som möjligt oavsett arkitektonisk brister i tillhörande förslag) som kommunerna tar för marken vid tex markanvisningar, vilket sätter press på ekonomin och lönsamheten innan spaden satts i jorden.
Frågan blir då till kommunernas ansvariga varför ni väljer högsta pris för marken istället för arkitektonisk kvalitet?

Ett alternativ till detta har prövats av Upplands Väsby där man vid markanvisning sätter en fast lägre pris för marken och istället får konkurrera med kvaliteter enligt ett fast poängsystem. Högst poäng vinner istället för högst pris för marken.
Utan att säkert veta resultatet av detta system så inger det åtminstone en gnutta hopp…

Bristande konkurrens inom byggbranschen med ett fåtal dominerande stora aktörer med många chefsnivåer och avkastningskrav som ända målbild är en annan förklaring. Orsaken till att vår byggbransh ser ut som den gör är konsekvenser av politik mm vilket beskrivs väl av Ola Andersson
I ”Vykort från Utopia”.

Ett annat skäl är vad jag förstår en näst intill maffialiknande organisering av byggmaterialmarknaden som leverera till byggbranschen med avsikt till att sätta konkurrens och prispress ur spel
vilket gynnar alla som är med och drabbar byggresultat, ekonomi och de som kämpar emot…

Själv tror jag även att regleringen på hyres och bostadsmarknaden spelar in vilket minst påpekats av OECD mfl. Läs gärna vad Jan Jörnmark och Hans Lind tycker ifrågan. Jämför tex med hur det ser ut på bostadsmarknaden i Bryssel och London…

Slutligen ger det kommunala plonopolet kommunerna möjlighet att smita undan sitt ansvar från bostadsförsörjningen och satsa på de som har god ekonomi och därigenom goda skattebetalare. Inga incitament för att bygga/tillåta billigare alternativ…

Så välkommet. Elefanten i rummet finns nu i textform.

Så otroligt uppfriskande att en arkitekt skriver detta!

Även om vi är många som försökt belysa detta, så är det som att prata till en vägg. Vi har tydligen fel…
Hoppas du får fler kollegor med dig!

Karin Milles. Så väl formulerat, precis så som de flesta av oss skulle vilja kunna uttrycka det! Bravo! Hoppas många arkitekter i vårt land kan förändra sig nu!
Bertil V

Underbart, någon som skriver som det är. Genialiskt

Instämmer helt och hållet! Det byggs fult, dyrt och ohållbart. Det rör sig om en sorts anti-arkitektur.

Det är pengarna som styr, det gäller att få in så många bostäder som möjligt, spelar ingen roll om miljön blir dålig. Kommunerna är i händerna på entreprenörer, men det blir bakslag folk vill inte bo i dessa kåkar om de inte måste. Stadsarkitekten har ett jätteansvar, att inte ge sig mot mäktiga entreprenörer.

En sådan stadsarkitekt borde alla städer ha!

Bra att du skriver om detta!

Det behövs fler som du.

”Gröna Årsta” som det sas när jag bodde och numera bor i Årsta i Stockholm, håller på att bebyggas med nya höga bostäder som passar bättre innanför tullarna, alltså inte alls anpassade för den övriga husmiljön, och alla grönytor försvinner. Sedan är husen oftast så avskalade och med små fönster.

Tack Karin Milles. Vi behöver fler som du.
Nödvändigt att flera arkitekter, Alla! står på sig.

Lysande artikel om vad som är på väg att förstöra våra svenska städer! Norrköping är att gratulera till en så klok och eftertänksam stadsarkitekt!

Tack för de klarsynta orden – hoppas fler arkitekter och kommunalpampar kommer till insikt!

Båstad är ett strålande exempel på obefintlig estetik och modern bunkersarkitektur – en gång en underbar liten stad, nu fullständigt sönderbyggd

Norrköping är att gratulera!

Mycket kloka ord, tack Karin Milles!

Man frågar sig. Skribenten är inne på rätt spår.

Dock en liten kommentar: ”framtiden”, när de nya lågkvalitetshusen måste rivas, ligger inte långt borta. Av två orsaker: dels så kommer husen inte att hålla många tiotals år, dels så kommer efterfrågan på dem att rasa genast när det inte längre är bostadsbrist (krävs dock att de svenska bostadsmarknaden avsocialiseras).

Word! Hejja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel