Debatt

”Hur kan Arkdes välsigna en bristfällig renovering av Lewerentz verk?”

7 oktober 2021

En rundvandring i nyrestaurerade Riksförsäkringsanstalten av Sigurd Lewerentz visar brister i helhetsgrepp och detaljer. Hur kan det få ske med vår statliga arkitekturinstitutions välsignelse? skriver Johan Sundberg.

Annons
Foto Johan Sundberg

Riksförsäkringsanstalten av Sigurd Lewerentz är resultatet av en inbjuden arkitekttävling som utlystes av Byggnadsstyrelsen år 1928. Byggnaden ägs och förvaltas av Fastighets AB Grönlandet Södra 13. Marginalen bank, med samma ägare, är hyresgäst i huset.

Jag känner mig så lyckligt lottad. Vi är en skara arkitekter som har svarat på en öppen inbjudan av Arkdes till den nyligen restaurerade Riksförsäkringsanstalten av Sigurd Lewerentz. Han är den störste. Hans verk har oomtvistlig internationell status. Varje verk av Lewerentz är en del av det svenska kulturarvet.

Stämningen är förväntansfull. Personal från Marginalen bank och Arkdes tar emot tillsammans. Överintendent Kieran Long håller ett trevligt tal och antikvarien som arbetat med projektet utdelar en inflyttningspresent. Marginalen låg bakom förvärvet av fastigheten 2014. Fantastiskt tänker jag – att äga och sköta en del av kulturarvet, vilken bildad satsning!

Arkdes och Marginalen bank sågs för första gången för flera år sedan. Samtidigt har Arkdes även börjat arbeta på utställningen “Sigurd Lewerentz: Dödens och livets arkitekt”. Här finns ett viktigt pedagogiskt uppdrag – att förvalta arvet från Lewerentz och göra det synligt för världen. Och som Kieran Long säger i sitt tal, vi har ingen tradition av sponsring av kultur i Sverige, en nödvändighet om Arkdes ska kunna genomföra sitt uppdrag. Lewerentz-satsningen är sponsrad av Marginalen bank.

Annons

Den nödvändiga antikvariska fingertoppskänslan har nämnts bland talarna från banken och Arkdes – det är ju trots allt en modern verksamhet som ska flytta in. Men under rundvisningen i fastigheten framträder en bild av ett ojämnt projekt där de antikvariska frågorna upptäckts och lösts lite efter hand som de kommit upp. Vissa beslut är bra och går lätt att försvara. Vissa är problematiska – vissa dåliga. Det verkar inte finnas en samlad tanke kring hur installationer ska behandlas. Många moderna tillägg har fastnat i väggarna och ger ett sken av att vara gamla i sin formgivning. Det blir en husesyn full av kognitiv dissonans. Orden är många och kompisandan är påfallande. Men det vi ser är faktiskt inte helt professionellt planerat.

Blicken fastnar på fönsterblecken. Här har man fäst LED-tejp. Det lyser som på en förortsvilla.

Turen avslutas på gården där en av Arkdes representanter berättar om den rumsliga sekvensen, det ovala gårdsrummet med dess dubbla klockor och dualiteten i den formella entrén som är rumsligt upplyftande men där man också lätt kan känna sig övervakad. En intressant iakttagelse. Men blicken fastnar på fönsterblecken. Här har man fäst LED-tejp. Det lyser som på en förortsvilla. Situationen lämnar så många frågor. Vem har varit ansvarig för helheten utöver beställaren? I projektet verkar det inte ha funnits en ansvarig husarkitekt med antikvarisk kompetens.

Marginalen bank har gjort sin kulturgärning och gjort så gott de har kunnat. Men de har inte köpt sig den bästa hjälpen – och slutresultatet är tveksamt. Sådant händer hela tiden, med alla möjliga gamla byggnader. Men vänta nu, detta hus ska ju vara något annat. Varför godkänner Arkdes en bristfällig renovering av Lewerentz verk? Lewerentz verk är en nationell angelägenhet. Då förväntar man sig också att våra gemensamma institutioner ska stå för det gemensamma intresset.

Jag kontaktar antikvarien som varit ansvarig för projektet. Fastighetsägaren har gjort detta frivilligt. En så ambitiös renovering på privat initiativ har aldrig skådats i Sverige. Huset var i uselt skick innan banken skulle flytta in. Omsorgen om detta kulturarv är alltså en slags kultursponsring. Kanske är det därför man har fått Arkdes glada tillrop längs vägen – trots ett bristfälligt resultat. För Marginalen banks ekonomiska bidrag till Arkdes leder väl inte till intressekonflikter?

Om man är nöjd med detta upplägg är ytterst en politisk fråga. Att huset restaureras till toppskick är ingen bonus – det borde vara ett krav. Svensk samförståndskultur i all ära. Men när Svenska kyrkan glatt meddelar att de också älskar Lewerentz och tänker fira det med att piffa upp S:t Petri kyrka i Klippan med LED-tejp så hoppas jag att kulturvårdande myndigheter har tvingande lagstiftning på sin sida.

Annons

När allt är över minglar vi i lobbyn. Kieran Long och bankens ägare står sida vid sida, småpratar och tackas av gäster som går förbi. Stockholm är en liten värld. Alla verkar känna varandra. Riksförsäkringsanstalten av Sigurd Lewerentz har fått en ny ägare och vi har fått en utställning sponsrad av Marginalen bank.

Johan Sundberg arkitekt SAR/MSA

4 kommentarer

Jag har inte själv sett restaureringen av Riksförsäkringsanstalten men Johan Sundbergs synpunkter är viktiga att föra fram i offentligheten.

Instämmer. Var där för några år sedan på visning. Att byta ut Lewerentz fina för interiören i kontorsdelarna så viktiga röda linoleumgolv, med guidens hänvisning till att denna kulör inte passar i moderna kontor, är också anmärkningsvärt.

Instämmer!

Bra artikel, Johan!
Viktigt att tala ur skägget.
”Stockholm är en liten värld.”
Arkitektvärlden i Sverige än mindre.
Modigt av dig Johan att skriva detta och modigt av Arkitekten att publicera den.
Ack så ovanligt…
Det kanske t o m kan leda till en debatt i ämnet?
Med olika åsikter gudbevars…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel