Debatt

”Arkitekturens betydelse växer med närheten”

22 april 2020

Gert Wingårdh svarar Ulrik Blomqvist, som i en debattartikel resonerade kring detaljens roll i nutida arkitektur.

Annons
Foto Holger Ellgaard

Kvarteret Basaren på Hantverkargatan i Stockholm är ritat av Wingårdhs arkitekter.

Det finns en detalj som Ulrik Blomqvist missat. Påståendet att detaljen skulle sakna betydelse har redan prövats. Det prövades när artonhundratalets fasader hyvlades rena på detaljer i tron att arkitekturen då skulle träda fram i ren och oförställd form. Det prövades när tunna fönsterprofiler i trä byttes ut mot kraftiga, men ändå rackliga, aluminiumpaket. Det prövades varje gång fasader av trä, tegel och puts kläddes in med plåt.

Ställer man sig tillräckligt långt bort kan det hända att sådant inte syns. Men arkitekturens betydelse växer med närheten. Och på riktigt nära håll finns bara detaljen. Då blir byggnaden en levd verklighet, något att röra vid, att slita på såväl med kroppen som med blicken. Också detta en detalj som Blomqvists matris missar. Koncept saknar värde om resultaten inte blir värdefulla för de som möter husen varje dag. Det är för dem vi måste fortsätta anstränga oss att ge husen detaljer där kärleken kan få fäste. Detaljer är inte bagateller. De kan vara tvärtom vara det mest avgörande.

I Blomqvists värld låter koncept sig beskrivas i skala 1:100. Är det publicerade fotot målet kan det kanske räcka. Men ska det bli ett hus att leva med, måste man komma mycket, mycket närmre. Därför skulle betongelement aldrig kunnat ge kvarteret Basaren de värden det förhoppningsvis har. Det är i teglet som de mänskliga värdena kan få fäste.

Annons

Gert Wingårdh

Relaterade artiklar:

2 kommentarer

Min text är i grunden en hyllning till tanken. Jag ville utmana Mies, så jag vägde tanken mot detaljen. Inte tanken mot materialet. Man kan visserligen alltid diskutera i vilken utsträckning man kan arbeta med trä, tegel eller sten utan en A-detalj eller om det går att bunta ihop en Mies-detalj med en Frank Gehry-dito, men det får bli en annan gång.

Att lyfta fram en viktig spelare i ett lag, innebär inte per automatik en marginalisering av de övriga. Detaljen, materialet, situationen och gestalten har utan tvekan mycket stora och många gånger helt avgörande värden i en byggnad. Arkitektur är en lagsport på flera sätt.

Jag är fullt medveten om att ingen blir vackrare av ett stålbad till stresstest och att få ens överlever ett sådant. Men om jag ska nämna en, där chanserna är stora, där oddsen är höga och som har lite att frukta – då nämner jag tanken.

Det finns många händelser som genom åren får betydelse för vår uppfattning om hus, stilar, relationer mellan arkitekturelement, helhet och detalj. När jag läser Gert Wingårdh svar på Ulrik Blomqvists artikel drar jag mig till minnes en föreläsning som fick en helt avgörande inverkan på min syn på arkitektur, helhet och detalj. I början på min första termin, HT 1971, på arkitekturutbildningen på KTH i Stockholm höll tf professor Gösta Edberg en lektion som revolutionerade min uppfattning och medvetenhet om arkitektur-helhet-detalj. Den morgonen kom jag in till ”stan” med buss och steg av en hållplats före Jarlaplan och gick snabbt mot A-sektionens hus invid Östermalmsgatan och Danderydsplan. Utefter vägen passerade jag ett antal stora bostadshus i tegel i gränsen till Lärkstan. Husen ägnades ingen närmare uppmärksamhet. Ett antal tunga tegelhus från det tidiga 1900-talet. Inte mycket att fundera över. Husen var snabbt passerade och jag gick upp mot Danderydsplan och den synnerligen anonyma ingången till A-sektionen. Gösta Edbergs lektion öppnade nog ögonen på många av oss, när han berättade om helhet och detalj i arkitekturen. Han förklarade vilken inverkan omsorgen om det arkitektoniska uttrycket ända ned till detaljerna, hade för vår uppfattning om en byggnad och området vi rörde oss i. Den förmiddagen var avgörande för min fortsatta utveckling.
När jag på sena eftermiddagen gick till busshållplatsen tog det mig ett par timmar att passera de få kvarteren på gränsen till Lärkstan. En helt ny värld hade öppnat sig. Hur fasadernas tegelförband var utformade. Hur omfattningarna i tegel och natursten runt entréerna var detaljerade. Vilka detaljelement som var utnyttjade. Hur entrébelysningen var anordnad. Hur naturstenssocklarna anslöt mot teglet. Proportioneringen av fönstren och fönstrens läge i väggen. Tegelväggens anslutning och detaljering mot takfoten. Hur det ena huset var relaterat till sina grannar, och hur viktiga de stora dragen är på avstånd och hur intresset hålls vid liv allteftersom fler detaljer framträder när man närmar sig. Gert Wingårdh skriver: ”Ställer man sig tillräckligt långt bort kan det hända att sådant inte syns. Men arkitekturens betydelse växer med närheten.” Jag håller med, men även om sådant inte syns på avstånd, upplevs omsorgen redan på långt håll. Gösta Edbergs lektion resulterade i en fantastisk upptäckt, av hur viktig omsorgen om relationen mellan helhet och detalj är för upplevelsen av arkitektur. En intressant erfarenhet blev samtidigt att den här omsorgen är minst lika viktig i en mer avskalad arkitektur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel