Från grisfest till typstuga – frågetecken omger Gestaltad livsmiljö

I den lilla lokalen är det tomt, om än för ett konferensbord och en grupp stolar. Mattias Gunneflo tittar ned i bordet, med armarna i kors.

– Det känns lite oväntat vart allt tog vägen.
 
”Hållbarhet och kvalitet (ska) inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.”
 
Så lyder ett av Sveriges sex nationella mål för arkitektur, form och design. De antogs av en rödgrön majoritet 2018, efter en utredning som beställts av regeringen Reinfeldt.
 
De ambitiösa planerna fick namnet ”Politik för gestaltad livsmiljö”. Två myndigheter fick ett stort ansvar: Boverket och Arkdes.
 
Boverket skulle vara ett praktiskt nav, med ett ”samlat ansvar för samordning, kompetens och främjande insatser”. Till sitt förfogande fick de 15 miljoner kronor om året, och en ny tjänst i form av en riksarkitekt.

Arkdes blev ett slags nationellt kunskapscentrum. De skulle producera forskning, skriva årliga utvärderingar och samordna ett nätverk med nationella och regionala ”noder”. Även Statens konstråd och Riksantikvarieämbetet fick ansvar för politiken.
 
Parallellt lanserade regeringen sin stadsutvecklingspolitik, med fokus på hållbarhet, och ett myndighetssamarbete på toppnivå inrättades: Rådet för hållbara städer.
 
Betoningen låg på process och dialog. Ihop med näringsliv, arkitekter och forskare skulle staten förbättra den byggda miljön, i en tid när byggkranar präglade många stadssilhuetter.
 
Så löd i alla fall tanken.
 
Sju år senare ligger målen kvar. Men flera anslag stryps, bärande myndigheter förlorar uppdrag, stadsutvecklingspolitiken stöps om – och Tidöregeringen driver på för trädgårdsstäder och enklare bygglov.

Samtidigt ifrågasätter kritiker om Gestaltad livsmiljö egentligen haft någon inverkan på det byggda.
 
Vad har det blivit av Sveriges arkitekturpolitik?
 
2017 fick Arkdes en ny överintendent, Kieran Long, som hade en karriär som arkitekturkritiker i London bakom sig.
 
Det var efterlängtat av många. Museet hade länge haft svårt att locka besökare. Samtidigt skulle myndigheten nu implementera landets arkitekturpolitik.
 
Kieran Long visade sig vara skicklig på att ta fram populära utställningar. Men arbetsmiljön blev eftersatt, liksom forskningen. Myndigheten får fem miljoner kronor om året för forskning inom Gestaltad livsmiljö. Fast Kieran Long började använda pengarna till annat, enligt tidigare anställda.
 
– Vi hade alldeles för lite ekonomiska resurser för att göra allt det som politikerna förväntade sig av oss och väldigt få personal, sa Linda Kummel, enhetschef på Arkdes think tank fram till 2021, till DN hösten 2022.
 
Trots detta var regeringen nöjd, och Kieran Long fick 2023 ett förlängt förordnande. Men han avgick ett år senare, för ett jobb på annat håll i Europa.

Sedan dess har hans efterträdare, tf överintendent Karin Nilsson, tydligare redovisat vad forskningspengarna går till. På senare år har de utlyst, projektlett och delfinansierat en rad projekt.
 
Karin Nilsson framhåller till exempel Power of places, ett samarbete mellan Malmö stad och flera andra aktörer.
 
– Det här ledde i olika steg till att Malmö hamn kommer att bli en helt annan plats, säger hon.

Allt Arkdes gör genomsyras av Gestaltad livsmiljö, säger Karin Nilsson.
 
– Hela vår utställningsverksamhet, våra publikationer, program och pedagogiska visningar.
 
Uppdraget har dock förändrats. Från och med i år ska de inte göra några uppföljningsrapporter om arkitekturpolitiken, efter att Statskontoret slagit fast att de har svårt att göra det på ett systematiskt sätt. Vem eller om någon ska ta över är inte beslutat.
 

De fyra myndigheterna som arbetar med Gestaltad livsmiljö ska från 2025 heller inte rapportera om vad som händer på området till regeringen. Numera ska de bara berätta om vad de själva gör.
 
Och det finns en oro om att den praktiknära forskningen ska lida om myndigheten slås ihop med Moderna museet och Statens konstråd, vilket regeringen vill.
 
– Det är oerhört viktigt att den finns kvar, säger Karin Nilsson.
 
I vintras släpptes utredningen om sammanslagningen. Där gick det också att läsa:
 
”Regeringen har under hösten 2024 beslutat att Boverkets uppdrag att bedriva ett samlat arbete med arkitektur och gestaltad livsmiljö ska upphöra från och med 2025.”
 
För Boverket innebar Gestaltad livsmiljö en rad nya prioriteringar. De tillsatte fort en riksarkitekt: landskapsarkitekten Helena Bjarnegård.
 
Bjarnegård blev central i arbetet med arkitekturpolitiken. Hon ansvarade bland annat för samordning av statliga myndigheter, stöd till kommuner och blev ordförande för Rådet för hållbara städer, som har ett kansli på Boverket.
 
Riksarkitekten säger att hon är särskilt nöjd med att sex av tio kommuner har eller planerar en arkitekturpolicy, att länsstyrelserna arbetar mer organiserat och att flera myndigheter tillsammans utvecklat initiativ som Visioner i norr.

”Jag är otroligt tacksam för allt gott arbete som mina kollegor på en rad myndigheter lagt ned i vårt gemensamma arbete”, skriver Helena Bjarnegård till Arkitekten.

Men nu ska Boverket flytta fokus. Redan i årsrapporten för 2024 skrev de att de behövt sänka sin ambitionsnivå för Gestaltad livsmiljö, och i höstas kom nyheten att regeringen stryper tillskottet på 15 miljoner kronor.
 
Pengarna ska i stället användas till att höja kompetensen om Boverkets nya, kritiserade byggregler och regeringens omfattande förenklingar av byggloven. Myndigheten ska bland annat utreda hur Sverigehuset – ett typgodkänt småhus, som lanserats av SD – kan bli verklighet.
 
Och i vintras sa riksarkitekten upp sig.
 
Många – inklusive regeringens egen utredare – drog slutsatsen att Boverkets arbete med Gestaltad livsmiljö var över.
 
Fast så enkelt är det inte, uppger myndighetens generaldirektör Anders Sjelvgren. Trots att de riktade pengarna och det tillfälliga regeringsuppdraget upphört så står Gestaltad livsmiljö fortfarande kvar i deras instruktion.
 
Politiken ligger alltså kvar, men medlen har försvunnit. En ny riksarkitekt vill de också ha. Hur och när denne ska anlitas är inte bestämt.
 
”Flera av de nya uppdragen (som Boverket fått) handlar dock om utformning av fysisk miljö, exempelvis uppdraget om trädgårdsstäder och idrottsanläggningar”, skriver Ander Sjelvgren i ett mejl.
 
Helena Bjarnegård säger att hon slutade av privata skäl, för att ta en tjänst i Varbergs kommun. Men det skulle visa sig att hon inte var klar med rikspolitiken.
 
Nationell politik har lite förenklat tre verktyg: lagar och förordningar, instruktioner till myndigheter – och pengar.
 
Det sistnämnda är avgörande för nätverksnoderna. Inget hindrar engagerade arkitekter från att själva anordna träffar. Men i verkligen har många varken tid eller råd.
 
Efter att politiken klubbades valde regeringen att ge Form design center i Malmö tre miljoner kronor per år för att vara en nationell nod.
 
Tanken var att något liknande skulle ske i Norrland och Göteborg. I utredningen pekades Röhsska museet ut. Men på den tiden höll museet stängt, till följd av svåra arbetsmiljöproblem.
 
Det är här Mattias Gunneflo kommer in. 2018 var han lokal ordförande för Sveriges Arkitekter i Västra Götaland, SAVG.
 
Han och Sveriges Arkitekters tidigare ordförande Jacob Sahlqvist var delaktiga i nätverket Ada, tillsammans med representanter för bland annat Svensk Form Väst, Konsthanverkscentrum och Illustratörscentrum.

Adas ekonomiska stöd från Västra Götalandsregionen hade då nyligen dragits in. Nu hoppades gruppen på en permanent mötesplats.
 
– Vi hade sett potentialen i att samarbeta i estetiska frågor, säger Mattias Gunneflo.
 
Sveriges Arkitekter började föra samtal med Röhsskas nytillträdda chef Nina Due. Förhoppningen från de förstnämnda var ett snarlikt upplägg som på Form design center i Malmö, med motsvarande statligt stöd.
 
Men det blev aldrig något av det. Än i dag, flera år senare, saknar både Norrland och västkusten en nationell nod.
 
För Röhsska är det främst en pengafråga, säger Nina Due. Form design center har som bekant fått tre miljoner kronor årligen för detta, men Röhsska har fått nöja sig med en halv miljon, för att vara en mötesplats.

– Det fanns stora förväntningar på att vi skulle vara som Form design center och att vi skulle ha arkitektur med i vår undertitel på museet, säger hon till Arkitekten.
 
Enligt Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson kan en förklaring vara att kommun och region inte kommit överens.
 
– Som vi fick det förklarat för oss så fanns en möjlighet från regeringen om en finansiering likt den på Form design center. Men den ska ha fastnat i svårigheter kring samordningen av Röhsska mellan kommun och region, säger han.

I dag finns ett samarbete mellan SAVG och Röhsska, och museet ska anordna Arkitekturdagarna i höst, för tredje året i rad. Men Nina Due beklagar att vissa känner sig besvikna.
 
– Jag förstår att det varit en förväntningsdiskrepans, att arkitekterna har velat ha mer än vad de fått.
 
Det är samtidigt oklart hur Form design centers framtid ser ut. De har fått sina statliga medel kortade med en tredjedel, vilket enligt chefen Dorte Bo Boyesen kan leda till uppsägningar.
 
I maj 2024 gjorde en beryktad man i svensk politik comeback. Stefan Attefall hade fått ett nytt regeringsuppdrag.


Den gamle ministern skulle utreda en ny egnahemsrörelse, en uppgift i linje med Tidöregeringens politik. Samarbetspartierna vurmar för trädgårdsstäder.
 
I januari 2025 lanserade regeringen sin nya strategi för stadsutveckling, som ersätter den förra regeringens. I skrivelsen nämns inte Gestaltad livsmiljö. Men ”attraktivitet”, ”trädgårdsstäder” och ”estetiskt tilltalande arkitektur” betonas – även om det sistnämnda inte definieras.
 
Regeringen skriver dock att ett tillvaratagande av det ”stora engagemang” som många känner för ”gestaltningsfrågor” kan skapa delaktighet och omsorg för den byggda miljön.
 
Samtidigt byter Rådet för hållbara städer namn. Numera heter det Rådet för levande städer och omfattar även Brottsförebyggande rådet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
 
Helena Bjarnegård, som slutar som riksarkitekt i april, ska fortsätta leda rådet till och med 2030. Hon säger att de just nu går igenom regeringens skrivelse, för att se hur de ska arbeta framöver.
 
Innebär alla dessa förändringar att regeringen långsamt lämnar Gestaltad livsmiljö? Konkret behövs en riksdagsomröstning för att välja bort målen. På en rak fråga om regeringen ställer sig bakom politiken svarar kulturminister Parisa Liljestrand (M) så här:
 
”Gestaltad livsmiljö som politikområde togs fram av den förra regeringen och har nu ett antal år på nacken. Vi ser att den medfört flera värdefulla perspektiv, men också att det kan finnas utvecklingsbehov när området nu har etablerats.”
 
Ett av Stefan Attefalls uppdrag är att granska varför småhus utgör en så liten del av nybyggena i Sverige. Men faktum är att det knappt byggs något i dag.
 
Perioden mellan 2015 och 2022 uppfördes väldigt många bostäder i Sverige. Räntorna var låga och efterfrågan var hög. Alltså en tid när politiken kunnat ha haft en stor inverkan, enligt experter.

Men blev det så?
 
Nej, menar KTH-docenten Erik Stenberg. Han har utvärderat arkitekturmålet om relationen mellan kvalitet, hållbarhet och kortsiktiga ekonomiska överväganden för Arkdes.
 
Erik Stenberg kallar epoken för ”grisfesten”, då alla ville ha sin del av kakan. Kommunerna ville ha höga markpriser, byggherrarna avkastning och byråerna uppdrag.
 
Resultatet blev enligt honom ”ökad segregation, en skyhög privat belåning, stora klimatutsläpp och en dysfunktionell bostadsmarknad”.
 
– Det är svårt att nämna ett nyutvecklat bostadsområde från de senaste 10–15 åren som inte är ganska hemskt, säger han till Arkitekten.
 
Erik Stenberg uppfattar att det saknats tydlig politisk styrning.
 
– Christer Larsson, som skrev utredningen om Gestaltad livsmiljö, var medveten om detta och försökte få in förslag som kunde få verkan. Men jag ser inte att ämnet stått särskilt högt på den politiska dagordningen.
 
Även Linda Mattsson, partner på White, är kritisk. I en debattartikel i Arkitekten 2023 ifrågasatte hon hur väl aktörerna inom Gestaltad livsmiljö förankrat politiken i praktiken.
 
Hon anser att arbetet varit för introvert, med stort fokus på rapporter och policyer, som i många fall blivit ”hyllvärmare”.
 
– Ofta när jag jobbar i en kommun med en arkitekturpolicy så måste jag påminna om att den finns. Eller ibland säger de ”i det här fallet gäller inte policyn”.

Helena Bjarnegård håller med om att många nybyggda bostäder inte lever upp till målen i Gestaltad livsmiljö, och säger att näringslivet behöver involveras bättre.
 
”Arkdes, Vinnovas och Boverkets utlysning Re:purpose är ett exempel på det där vi nu involverar såväl fastighetsägare som kulturella och kreativa branscher”, skriver hon.
 
Det har börjat regna i Göteborg. Jacob Sahlqvists hund Ruby lunkar otåligt runt mellan stolarna.
 
Lokalen vi befinner oss i, på drygt 50 kvadratmeter, innehas av Ada och har fått namnet Form center väst. Här anordnas utställningar, läsningar och träffar, allt utan pengar från det offentliga. Att det är tomt nu beror på att de är mellan utställningar.
 
– Det är en plats med ”låg tröskel”, som kan användas fritt. Vi hyr för en symbolisk summa, säger Mattias Gunneflo.
 
Trots att Göteborg än i dag saknar en större mötesplats för arkitektur, sju år efter att den nationella politiken klubbades, har han och Jacob Sahlqvist inte gett upp hoppet.
 
Den sistnämnde har en storslagen vision. Han vill öppna ett kulturhus i Rosenlundsverket vid Järntorget.
 
– Det skulle kunna byggas om och användas som ett nytt Röhsska. Ungefär som Tate modern i London.