De ger tillbaka med naturens eget recept

I augusti 2019 var Frida Holst från Norrköping på väg med flyg till Kiruna. Bredvid henne satt Matt Baida från Adelaide i Australien. De jobbade sedan ett år som landskapsarkitekter på Cedervalls arkitektkontor i Stockholm. Frida var relativt nyutexaminerad från SLU och Matt tog examen 2009 vid Adelaide University.

Frida hade aldrig varit i Kiruna tidigare, Matt hade varit där en gång. De arbetade i ett forskningsprojekt som handlade om hur LKAB:s stora deponier av sidoberg kunde anpassas bättre till omkringliggande landskap och natur.

– Jag vet inte hur jag ska beskriva deponierna för att man ska kunna se dem framför sig, men de ser ut som stora pyramider från Inkariket. De är ofantliga, enorma. När jag såg dem första gången kändes det som om jag landat på en annan planet, säger Frida Holst.

Sidoberg, eller gråberg som det också kallas, är det berg som inte är malm i en gruva. För att komma åt malmen i ett dagbrott eller underjordsgruva måste även gråberget brytas. Hur mycket varierar. Är geometrin komplex kan det handla om stora mängder gråberg för att fyndigheten ska kunna utnyttjas.

Problemet är att gråberget kan innehålla mineraler som är skadliga för miljön. Därför måste det efterbehandlas. Gråberget läggs på hög eller återdeponeras i dagbrott och täcks med jordlager.

Det var sådana högar – eller pyramider – som mötte Frida Holst och Matt Baida när de kom till Kiruna. LKAB hade en rak och konkret fråga: Kan ni landskapsarkitekter göra något snyggt av det här?

– Vi hade ju bara kunnat sätta oss ner och börja skissa på ett förslag. Men vi ville hitta något som var grundat i någon slags princip om hur man återställer ett landskap. Det var då vi hittade den här metoden som heter geomorfologisk design.

Den har funnits sedan slutet av 1970-talet men har enligt Frida Holst inte använts i någon större utsträckning förrän på 2000-talet.

– Kortfattat handlar den om att försöka återskapa landskapen så som de skulle se ut om tiotusen år av naturliga processer hade fått verka i dem. Det viktiga är att skapa stabila landformer.

De började läsa in sig i ämnet. Matt Baida hittade en kurs som han åkte på för att lära sig att hantera programvaran.

När han kom tillbaka hade han bestämt sig för att säga upp sig och starta eget. Han frågade Frida Holst om hon ville haka på.

– Det här var alltså 2020, mitt under pandemin. Jag undrade om han var helt galen, sa att vi måste sitta lugnt i båten just nu. Det skulle vara ett extremt stort steg att säga upp sig.

Ändå sa hon ja.

Två saker avgjorde.

– Som landskapsarkitekter har vi möjlighet att driva på lösningar som förbättrar miljön. Men i urbana miljöer finns det så mycket annat som ofta måste gå före sådana lösningar och det gjorde mig väldigt frustrerad. I gruvlandskapen såg jag möjligheten att föreslå design som kunde göra gott i stor skala. Jag trodde på metoden, att den skulle kunna återskapa landskap och hjälpa gruvföretagen.

Hon trodde också på sin företagspartner.

– I Matt hittade jag en person som man inte stöter på så ofta, någon som man jobbar väldigt bra ihop med. Jag kände att det här var för spännande för att inte hoppa på.

Matt Baida hade med sig erfarenhet från gruvindustrin i Australien. Han hade arbetat med prospektering i yngre år. Hade reste då runt i Australiens vildmark på jakt efter malmkroppar. Hittade han en lovande malmkropp var nästa steg borrprovtagning. Visade den bra resultat kunde en gruva starta.

Men under prospekteringsarbetet såg Matt Baida vilken inverkan en gruva har på landskapet. Han ville hitta sätt att återskapa naturområden som förstörts av gruvdrift. Via en vän som arbetade inom den svenska gruvindustrin kom Matt Baida till Sverige och fick jobb på Cedervall.

I Australien hade han drivit flera småföretag vid sidan om sitt jobb inom gruvindustrin. Han ser sig som en entreprenör. Det var bara en tidsfråga innan han även skulle starta en egen verksamhet i Sverige. När han upptäckte geomorfologisk design hade han hittat det han sökte. Det var dags.

Han tyckte att svenska gruvföretag behövde lära sig mer om geomorfologisk design.

De hade alltså upptäckt en ny marknad. En egen liten guldgruva. De är fortfarande ensamma i Skandinavien om att göra det de gör. Men det var mycket att ta in under den första tiden med det nystartade företaget Vast, berättar Frida Holst.

– Det var en otroligt brant inlärningskurva med allt från att sätta sig in i metoden och modelleringsprogramvaran till hur man driver ett företag.

Men det gick bra och de fick kunder som LKAB och Viscaria.

– Viscaria är ett nytt företag. De ansökte om tillstånd med en geomorfologisk design som vi gjort. Det är världsunikt. Det var första gången en gruva fick ett tillstånd där en sådan design ingick från början.
Viscarias gruva ligger i närheten av LKAB:s gruva i Kiruna.

– De har mycket av samma problematik. Men vi fick till en stor samsyn om hur deponierna behöver se ut för att få acceptans från samhället och samtidigt leva upp till volymbehovet som ingenjörerna hade.
Arbetet som Frida Holst och Matt Baida gör har traditionellt utförts inom gruvföretagen eller via stora konsultbyråer.

– Men då är det ofta geotekniska professioner som går in och modellerar. Det är väldigt få med min och Matts bakgrund som landskapsarkitekter som jobbar i gruvsammanhang. Men vi landskapsarkitekter är vana vid att hantera många frågor samtidigt som vi tänker på designen och involverar boende och andra berörda.

De är på plats i Kiruna tre-fyra gånger om året och då på sommarhalvåret. Mer behövs inte. Mycket av arbetet kan skötas digitalt.

– Vårt jobb kan till 90 procent göras på distans. Vi har ett nytt projekt utanför Perth i Australien som vi hittills drivit helt och hållet remote. Men i ett senare skede måste vi självklart dit för att se platsen med egna ögon och samla in de data vi inte kan få via digitala verktyg.

Nästa steg är att etablera sig i Kanada. Matt Baida har flyttat dit för att bearbeta gruvbolagen där, berättar han i ett mejl från Ottawa där han bor med sin familj:

– Vår vision är att bli en global ledare inom design av gruvlandskap. Kanada är en stor gruvnation och en del av vår globala marknadsstrategi. Jag för diskussioner med flera företag i Kanada om olika projekt och vi driver också projekt i Australien. Vår globala expansion tar fart, skriver han.

Och här i Sverige sköter Frida Holst företagets projekt från sitt kontor i Norrköping.

Kiruna har verkligen varit i fokus det här året. Men Frida Holst och Matt Baida är inte involverade i flytten av staden och allt som händer kring det.

– Men det är en relaterad fråga. Deponierna tar väldigt mycket mark i anspråk, säger Frida Holst.
Kanske kan de återställda gruvområdena användas till bostäder någon gång.

– Vi arbetar med flera projekt där gruvbolagens önskan är att landskapen återigen ska kunna användas till renbete eller rekreation. Men möjligheten till andra användningsområden finns också, även om det ligger långt fram i framtiden.

En gruva kräver mycket mark och många blir lidande i processen. På det sättet är det en kontroversiell verksamhet, menar Frida Holst.

– Vi vill att man ska arbeta för att återställa och lämna tillbaka dessa enorma områden successivt istället för att vänta tills gruvan stängs. Den diskussionen tycker vi saknas i debatten. Gruvorna ska ha mer och mer, men det har inte varit så mycket tal om att lämna tillbaka.