Arkitekter mötte dansare i Värmland

Under tio dagar i maj 2022 sammanfördes dansare, koreografer, landskapsarkitekter och arkitekter i Östra Ämtervik, en ort med 500 invånare i Värmland för att delta i residenset Koreografiska arkitekturer/Arkitektoniska koreografier. Konstnärlig projektledare är koreografen Anna Asplind som driver plattformen Rural movements.

– Jag har velat skapa förutsättningar för deltagarna att gå in i ett samarbete utan att behöva ha på sig sin ”hatt” som arkitekt eller dansare. När två discipliner möts utan krav på specifika prestationer eller resultat kan det uppstå något oväntat och deltagarna kan utveckla nya metoder och samarbeten, säger Anna Asplind.

Uppgiften var att undersöka rörelser i landskapet på platsen, både långsamma geologiska rörelser och snabbare som orsakas av människor.

Arkitekten Natalie Novik var en av deltagarna. I sin forskning på HDK Valand undersöker hon bland annat interaktiva medskapande metoder och hon har tidigare arbetat med dialogprocesser för stadsplanering.

– Inom stadsplanering pratar vi ofta om rörelser från en punkt till en annan och vi betraktar platser och människor utifrån. Vi arkitekter kan lära oss mycket av koreografers metoder som bygger mer på hur platser upplevs, säger Natalie Novik.

Under de första dagarna fick deltagarna djupdyka i platsen. De fick träffa experter i arkeologi, biologi, agronomi, lokalhistoria och jordbruk och har till exempel fått undersöka livet på botten av sjön Fryken tillsammans med biologerna John Piccolo och Anna Hagelin. Sen utforskade gruppen landskapet genom att dela varandras metoder, idéer och förslag. En plats som inspirerade gruppen var det aktiva sågverket som ligger mitt på ett fält omgivet av den skog som bearbetas.

– Det var en fascinerande plats. Skogsproduktionens påverkan på landskapet är så tydlig och människorna som jobbar på sågverket utför upprepade rörelser som såg ut att vara koreograferade, säger Natalie Novik.

Gruppen undersökte också den gamla traditionen av spontana dansbanor på olika platser i naturen. De guidades av en man från Östra Ämtervik till en plats i skogen där det anordnades dans redan för 100 år sen och på samma plats skapade gruppen nu en ljusinstallation för att själva dansa.

– Dansbanorna var förr ofta självorganiserade mötesplatser som kan jämföras med dagens ravefester. Det här är en erfarenhet jag kan ta med mig till min forskning där jag intresserar mig för hur samhällen själva skapar sina mötesplatser, säger Natalie Novik.

Under residenset fanns det möjlighet för gruppen att bygga något, sätta upp en dansföreställning eller jobba med bygdens invånare. Gruppen valde att interagera med olika byggmaterial, objekt och platser de fastnat för, som en lada och en strand vid en sjö, och införliva dem i det koreografiska arbetet. Aktiviteten blev en dans som dokumenterades i en video till utställningen som öppnade för publik under en helg i maj.

Deltagarna fick också övningar för att hitta nya sätt att kartlägga platser, inte bara utifrån hur de ser ut utan också utifrån hur de upplevs.

– Det har varit inspirerande att träffa dansare och koreografer för att utveckla nya metoder tillsammans och att föra konstnärliga uttryck till okonventionella rum, säger Natalie Novik.