”Vi är fixerade vid den scen vi lever i”

Vilket är ditt favoritrum?

– Mariatorget i Stockholm har allt man kan kräva av ett torg. Tack vare grönskan och den omslutande bebyggelsen är det en intim plats, samtidigt som torget är väldigt öppet och publikt med rörelsen från Hornsgatan i norr respektive det idylliska gatustråket på Swedenborgsgatan i söder. En annan aspekt som spelar in är att en ljuddesigner placerat högtalare i parken som väldigt diskret förstärker fontänens ljud och är tänkt att slå ut bullret från bilarna.

Vilket är det mest inspirerande rummet du vet?

– Jag tycker att området Röda bergen i Vasastan i Stockholm som ritades av Per Olof Hallmann är fantastiskt. Jag har aldrig bott där, men varje gång jag besöker det så får jag en känsla av att ha kommit hem. Området har en fin skala, mycket grönska och ett väldigt fint tänk kring siktlinjerna som inspirerades av arkitekturteoretikern Camillo Sitte. Det jag tycker är starkast med det här området är hur varje byggnad, oavsett om den är från 1920- eller 1940-talet, talar samma språk tack vare återkommande element inspirerade från den europeiska staden som i sin tur är anpassad till den mänskliga skalan.

Liljeholmskajen i Stockholm.

Vilken plats har inneburit en arkitektonisk besvikelse för dig?

– Liljeholmskajen kan med sin närhet till vattnet ha varit det område utanför Stockholms innerstad med högst potential att bli riktigt bra. I stället blev det helt befriat från ömhet och jag kan inte förstå att det godkändes. Området är otroligt homogent utan att bli intressant, främst handlar det om billiga materialval och fula skarvar. Dessutom är det väldigt tätt och högt vilket ger dåliga ljusförhållanden. Visst man har försökt med badbryggor, men de skyms av de här gigantiska höghusen som i sin tur är helt ointressanta arkitektoniskt. Det är synd att man bygger så här i dag. Vi har ju omfamnat ett hållbarhetstänk och jag tror inte att man kan förvänta sig att städer byggda i den här kvaliteten kommer stå över 100 år.

Vilken plats återvänder du helst till?

– Stora Malmgatan i min gamla hemstad Sigtuna har hängt med mig hela livet. Allt i från att ha lekt där som liten pojke till att gå hem längs den gatan efter en sen kväll.  Det är ett väldigt tätt bebyggt träområde och det är naturligtvis delvis av nostalgiska skäl som jag fastnar för den. Samtidigt tror jag att vi människor är fixerade vid den scen vi lever i. Jag tror att det är naturligt att man själv försätter sig i situationer eller snarare platser som på något sätt kan göra ens egna berättelse lite härligare, vilket är fallet med Stora Malmgatan.

Stora Malmgatan i Sigtuna.