Thorbjörn Anderssons verk kopierat i Indien

Det var i våras som landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson på Sweco arkitekter fick ett mejl från en bekant som tipsade om bilder på Instagram med ett indiskt trädgårdsprojekt av företaget Architecture design practice.

Trädgården hade slående likheter med ett av Thorbjörn Anderssons projekt från 2012 – en läkemedelsträdgård i Basel för det schweiziska medicinbolaget Novartis. Bolaget har haft höga ambitioner i anläggandet av ett nytt campus och trädgården samsas om utrymmet med byggnader ritade av exempelvis Sanaa, Frank Gehry och David Chipperfield. Projektet uppmärksammades på flera internationella arkitektursajter så som Archdaily och Landezine.

Förutom Thorbjörn Andersson ingick följande personer i teamet bakom läkemedelsträdgården i Basel: Pege Hillinge, Johan Krikström, Johnny Lindeberg , Emma Norrman, Therese Egnor, Alexander Cederroth, Markus Moström och Pål Svensson.

På bilderna från det indiska projektet syns flera likheter så som den rektangulära formen för örträdgården, valet av de diagonala spängerna och den intilliggande gradskalan. Därutöver finns det en liten pool i det indiska projektet – något som fanns i Thorbjörn Anderssons ursprungsritningar som publicerades i internationella arkitekturtidningar.

– Jag är smickrad över att någon fastnat för mitt projekt och har ingenting emot det här utifrån upphovsmannaperspektivet. Jag ska erkänna att min egen kreativitet bygger på att jag inspireras av och kombinerar saker jag sett. I det här fallet har jag exempelvis utgått från en gammal klosterträdgård. Men jag har nog inte sett ett så klockrent exempel på klipp och klistra-arkitektur. Här har man gått över en gräns för sitt eget bästa, säger Thorbjörn Andersson.

Thorbjörn Andersson.

Han vill inte driva något upphovsrättsärende, men ser en problematik i det indiska projektet som rör det faktum att kopian är helt frikopplad från den miljö originalet uppfördes i.

– Landskapsarkitekturen är platsens konst. Den utgår från sin plats på ett helt annat sätt än vad hus gör. Därför tror jag inte att landskapsarkitekturen utvecklas när man som här klipper in något rakt av, utan man måste förstå och leva sig in i platsen.

Rita Georgiadis, förbundsjurist på Sveriges Arkitekter, håller med om att projekten har betydande likheter som skulle kunna vara ett upphovsrättsligt intrång.

– Det finns en gräns mellan att inspireras och att plagiera. Lite förenklat prövar domstolen om verket är unikt med innebörden att två personer oberoende av varandra inte skulle ha utformat verket på samma sätt. Här är det en väldigt specifik park, som inte uppförs i parti och minut och som har så många likheter att det indiska företaget i princip måste ha sett den här designen för att göra kopian. Men ytterst är det alltid en domstol som ska fastställa om det är ett intrång, säger hon och förklarar vidare:

– De här målen kan vara dyra att driva. Det beror på att det inte finns så mycket praxis eftersom varje objekt är att betrakta som ett enskilt fall, vilket ofta innebär att experter får skriva utlåtanden. Dessutom blir det genast väldigt komplicerat om ärendet inte är i Sverige eller inom EU.

Faksimil från Instagram på projektet som var planerat i indiska staden Gurgaon.

Det indiska projektet skulle uppföras intill ett planerat shopping- och kontorsområde i den snabbväxande indiska staden Gurgaon, sydväst om huvudstaden Delhi. Nishant Malhotra, grundare av Architecture design practice och ansvarig arkitekt för projektet, värjer sig mot att projektet skulle vara en kopia.

– Vi tittade visserligen på läkemedelsparken, men jag tycker inte att vårt projekt är likadan som den.

Hur ser du på att projektet är så pass likt trädgården i Basel – som dessutom uppfördes i en helt annan miljö?

– Jag håller inte med om att likheterna är för stora. Det ligger en lång tankeprocess bakom våra val. Men jag tycker inte att du ska skriva om det här, det ställer oss i dålig dager. Du får gärna titta på några andra av våra projekt i stället.

På vilket sätt var er lösning anpassad till platsen?

– Vi ville skapa ett rogivande torg, som folk kan röra sig över snarare än genom så därför valde vi den här lösningen med små broar. Men det spelar ingen roll. Vi har blivit tvungna att ändra designen helt och hållet. Allt du ser på bilderna är borttaget och nu gör vi bara ett mindre landskapsarbete och större parkeringsytor.

Varför det?

– Utvecklaren vill ha fler parkeringsplatser.

Efter intervjun försvinner bilderna på projektet från Architecture design practice Instagramkonto.