Statens fastighetsverk går vidare med utförsäljningar trots avrådan och kritik
Statens fastighetsverk vill sälja totalt 37 fastigheter, varav 19 är statliga byggnadsminnen. Gamla Göta hovrätt står på försäljningslistan trots avrådan från Riksantikvarieämbetet. ”Varför är det så bråttom?” och ”hur ser kriterierna ut?” undrar kritiska personer med insyn som Arkitekten talat med.
Gamla Göta hovrätt i Jönköping av arkitekten Simon De la Vallée invigdes 1650 efter elva års arbete.
Gamla Göta hovrätt i Jönköping är ett av landets bäst bevarade exempel på 1600-talsarkitektur. Bortsett från vissa kyrkor och försvarsanläggningar är det också den byggnad i Sverige som inrymt en och samma verksamhet under längst tid. Ända sedan 1650 och fram till för bara något år sedan, då domstolarna i Jönköping flyttade till en ny byggnad, har mål prövats och dömts där.
Nu vill Statens fastighetsverk, SFV, sälja byggnaden, ritad av Simon De la Vallée. De driver på för en försäljning trots att både Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen sagt nej – och trots att försäljningsplanen tycks gå emot de principer som SFV själva säger sig förvalta efter.
Det menar i alla fall flera personer inom och utom myndigheten som Arkitekten har pratat med. Och Riksantikvarieämbetet tycks gå på deras linje. I ett yttrande till Statens fastighetsverk skriver de bland annat:
”Riksantikvarieämbetets bedömning är att hovrättsbyggnaden för Göta hovrätt har en central plats i berättelsen om den statliga verksamhetens organisering över tid. Riksantikvarieämbetet bedömer därför att det inte är lämpligt att staten avyttrar hela fastigheten. Området med Hovrättsbyggnaden Göta hovrätt och därtill hörande parken bör fortsatt ägas av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk.”
”Det kan finnas skäl att avyttra udda fastigheter i SFV:s bestånd, men det här är ett klockrent exempel på vad man inte ska sälja”, säger Lena Simonsson.
Hon är arkitekt och var tidigare chef för kulturarvsenheten på Statens fastighetsverk. Hon skrev till sin tidigare arbetsgivare så fort hon hörde talas om ärendet:
”Min omedelbara reaktion är att detta kan inte vara sant”, stod det i mejlet, som fortsatte: ”Inte om det gäller den byggnad som på 1600-talet byggdes för sitt ändamål, för den nyinstiftade Göta Hovrätt.”
Lena Simonsson påpekar att själva poängen med Statens fastighetsverk är att det bildades för att förvalta just den sorters fastigheter åt svenska folket: sådana som haft en central funktion i statens historia och visar hur statens roll sett ut genom historien.
Eftersom Riksantikvarieämbetet avråder Statens fastighetsverk från att sälja hovrättsbyggnaden och den tillhörande parken kan SFV inte utan vidare sälja det. Därför vill de nu att frågan avgörs hos högre instans – regeringen. Att de inte hörsammar Riksantikvarieämbetet har väckt frågor.
”Varför så bråttom, och hur har förslagen remitterats?”, säger en av de personer som Arkitekten talat med.
Redan när Iréne Svenonius utnämndes av regeringen som överdirektör för Statens fastighetsverk ventilerades oro för att hon hade tillsatts för att ”påskynda en utförsäljning av kulturarvet”, som en av dem Arkitekten pratat med säger.
Det var ingen vanlig tillsättning, vilket Dagens ETC tidigare rapporterat om. Den 28 februari förra året skickade Iréne Svenonius in en två meningar lång intresseanmälan per mejl till ett jobb som då ännu inte fanns. Dagen efter beslutade regeringen att inrätta en överdirektör på Statens fastighetsverk. Uppdraget gick till Svenonius. Hon är moderat partikollega till statsminister Ulf Kristersson och finansmarknadsminister Niclas Wykman, som är den minister som Statens fastighetsverk sorterar under, och är även den person som var högst politiskt ansvarig i härvan kring Nya Karolinska sjukhuset.
I början av mars skickade hon enligt Dagens ETC ett mejl med en lista – som inte gjordes offentlig förrän långt senare – över vilka fastigheter i myndighetens bestånd som de skulle försöka sälja. Där fanns Göta Hovrätt i Jönköping med.
Det gjorde också 36 andra fastigheter. Bland dem finns Salsta slott, ett av de mest påkostade barockslotten från stormaktstidens Sverige, med anor som sätesgård sedan slutet av 1300-talet. Och även Mälsåkers slott, som liksom Salsta slott är från stormaktstiden. Under senare delen av 1600-talet tillkom en våning och fyra flyglar efter ritningar av arkitekt Nicodemus Tessin den äldre. Några andra exempel på vad myndigheten vill sälja är Stockholms observatorium, Tunnelsö slott i Strängnäs, Strandridaregården i Ljugarn på Gotland – och delar av ön Landsort. 19 av de objekt som finns på listan är förklarade som statliga byggnadsminnen.
Empirrum på Salsta slott, som ligger vid Vattholma norr om Uppsala. Slottet färdigställdes 1679 och arkitekterna Mathias Spihler, Nicodemus Tessin den äldre och Johann Friedrich Eosander von Göthe ska ha varit delaktiga. 1993 blev det byggnadsminne.
De personer som Arkitekten har pratat med påpekar att det inte i sig finns något problem med att Statens fastighetsverk då och då ser över sitt bestånd för att ompröva om det är motiverat att man fortsätter förvalta vart och ett av sina objekt. Men det finns en oro för att det är andra avvägningar än dem som ligger inom Statens fastighetsverks huvuduppdrag som fällt avgörandet, när man ser de fastigheter som förts upp på den här försäljningslistan.
”Det finns 280 statliga byggnadsminnen bland landets tre miljoner fastigheter. Det är inte ens en tiondels promille av alla fastigheter som har den digniteten. Jag förstår inte att så många av dem kommit upp på den här listan. Jag förstår inte hur kriterierna ser ut”, säger en av dem som Arkitekten pratat med.
