– Vi sticker ut huvudet i debatten med frågan om det inte finns andra alternativ än förtätning och urbana innerstadsmiljöer. Kan inte villastaden ha en plats? Måste vi inte göra fler saker samtidigt?, säger Maria Pleiborn, demograf och seniorkonsult på WSP, som också pekade på undersökningar som visar att sju av tio svenskar helst vill bo i villa eller radhus.
Förre bostadsministern Stefan Attefall var moderator för seminariet och också en av talarna. Han poängterade att till exempel problemet med eftersatt underhåll inte finns i de över 700 000 villor som byggdes under miljonprogramsåren. Det egna ägandet är nyckeln, menar han.
– Det upp och nedvända i Sverige är att vi tycker att fattiga människor, människor med små inkomster eller nyanlända ska bo i hyresrätt medan rika ska bo i ett eget, ägt boende. Sanningen är att det borde vara tvärtom. Vi måste främja det egna bostadsägandet. Det ger ökad valfrihet, lägre kostnader över tid och människor tar ansvar för sitt hus och för den gemensamma miljön, säger han.
Kritikerpristagaren och författaren Per Wirtén tycker att villastadens status borde höjas i stadsbyggnadsdebatten.
– Vi måste förstå att även villastäder är urbana miljöer och att villastäderna gör Stockholm till vad det är idag. Och att villastäderna är exceptionellt planerade, säger han.
Liksom flera andra talare vittnade han dock om att man möts av nästan aggressiva reaktioner i vissa sammanhang om man säger att vi inte bara kan förtäta utan också bygga staden utåt med nya villaförorter.
– Så många har investerat så mycket i att bli av med dessa miljöer att de är nedgrävda i skyttegravar. Om man är på Stockholms stadsbyggnadskontor eller bland miljöpartister möts man av gräl och får en köttyxa i huvudet. Men står man på biblioteket i Västertorp blir det stående ovationer.