Professor granskar skolarkitekturen: “Ett stort misslyckande”
På 1960-talet byggdes många skolor utifrån värdeord som öppenhet och flexibilitet. Men det blev ett stort misslyckande, enligt arkitekturprofessorn Jadwiga Krupinska, som skrivit en bok om skolarkitektur från tiden för miljonprogrammet fram till 2000-talet.
Jadwiga Krupinska är aktuell med boken Skolarkitektur – Formar den oss? (Apell förlag)
Jadwiga Krupinska är arkitekt och professor emerita vid KTH:s Arkitekturskola. Hon har arbetat för Ralph Erskine på KFAI och skrivit böcker om skolarkitektur och arkitektens kreativa arbetsmetod.
I nya boken Skolarkitektur – Formar den oss? ligger fokus på skolbyggnader som uppförts under miljonprogrammet och framåt.
– Man har forskat mycket på miljonprogrammets bostäder, men skolbyggnader från samma period har inte fått lika mycket uppmärksamhet, säger hon.
På 1960- och 1970-talet byggdes många skolor i Sverige. Politiker ville satsa på så kallad progressiv pedagogik för högstadieklasser, i stället för den tidigare traditionella undervisningen.
– Samtidigt fanns det ett stort behov av nya högstadieskolor, eftersom riksdagen beslutat om en obligatorisk nioårig grundskola.
Idén med öppenplanskolor kom från USA. Tanken var att ungdomarna själva skulle uppsöka kunskapen, och undervisningen skulle anordnas i flexibla grupper. På så sätt kunde man bättre ta tillvara på lärarna, som var en knappvara i USA på den tiden.
I Sverige byggdes skolorna i en våning och en stor, gemensam studiesal som mittpunkt. De kallades även SAMSKAP-skolor efter en projektorganisation i Skåne.
Från politiskt håll hoppades man att de skulle vara billiga att bygga. Budgetramarna var tajta och skolorna uppfördes med ogenomtänkta planlösningar och billiga material.
De fick också snabbt problem. Det visade det sig vara lättare sagt än gjort att undervisa i stora, öppna undervisningssalar. Lärarna ifrågasatte skolornas utformning, som försvårade undervisningen, och många byggnader hade problem med ventilationen.
Flera av skolorna fick byggas om till dyra kostnader. I Malmö var det bara en SAMSKAP-skola som hade klarat sig från ombyggnad 1986, Kryddgårdsskolan i Rosengård.
Tanken om öppenplanskolor fick nytt liv på 1990-talet, då flera skolor byggdes enligt Skola 2000-principen. Flera av de skolorna har fått problem med ljudnivåer och studieresultat.
Jadwiga Krupinska hoppas att framtida skolor planeras väl.
– När byggbolag talar om att man ska bygga över 1 000 skolor de närmsta åren, så måste man reflektera över vad som är bra och vilken pedagogik man vill ha.
Vad kan arkitekter generellt lära av skolarkitekturen?
– Att uppmärksamma förhållandet stabilitet och hållbarhet och vad själva skolbyggnaderna förmedlar. Är de tillgängliga, barnvänliga och funktionella? Kan de hålla i 100 år, som många tidiga skolbyggnader, eller måste de byggas om efter 20 år?
