Oro och försiktig tilltro bland studenterna
Trots att högkonjunkturen avslutats i en mjuk inbromsning för branschen väntar mer osäkra tider. Särskilt studenter och nyutexaminerade väntas få svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.
– I vår klass är vi ganska nervösa, säger studenten Emma Samuelsson till Arkitekten.
Anna Dykhoff, Emma Samuelsson och Elsa Unnegård studerar inredningsarkitektur och möbeldesign vid Konstfack. Orosmolnen för branschen är känd i klassen säger de, men tror att jobben kommer finnas även efter högkonjunkturen.
Emma Samuelsson studerar sista året vid Konstfacks utbildning i inredningsarkitektur och möbeldesign och berättar att den högkonjunkturens slut är ett flitigt samtalsämne på skolan.
– Det känns som att vi i vår klass är ganska nervösa, vi pratar ganska ofta om hur det ska bli sedan efter examen, säger hon.
Hon får medhåll från en klasskamrat, Elsa Unnegård, som fyller i att en oro är den inför att inte ha med sig den kunskap som behövs när konkurrensen blir hårdare.
– Jag är nog osäker över vilken kompetens vi behöver, vad vi ska fokusera på nu mot slutet, vad det egentligen är som gör att vi blir attraktiva på marknaden, säger hon.
De har hört om varslen och uttrycker oro för att olika arkitektkompetenser ska behöva konkurrera om samma tjänster. De har hört om byggnadsarkitekter som tar inredningsarkitekturjobb och frågar sig:
–Vad är vår spets, det som ska hindra att inredningsarkitekter varslas för att någon tänker att andra lika gärna kan göra det? Vi vet att vi har vår spets, men funderar kring hur vi ska kunna vara konkurrenskraftiga och eftertraktade, säger Elsa Unnegård.
Studenterna är ett par av det tjugotal åhörare som samlats för ett seminarium om anställningsbarhet arrangerat av Sveriges Arkitekter i slutet av oktober. Publiken är i stort ung och ställer frågor om den sjunkande beläggningsgraden och om de bästa kontaktvägarna till arbetsgivarna.
Oron till trots är konstfackstudenterna hoppfulla. De är medvetna om att arbetslösheten är låg, 1,7 procent i september, och resonerar att deras utbildning ger dem en trygg bredd. Anna Dykhoff går samma utbildning och säger:
– Jag är inte panikorolig, kanske hade de här tankarna kommit under sista terminen oavsett, men det känns viktigare och tydligare nu. Men det är väl nu man faktiskt på allvar reflekterar över att få tydlighet över vad man har.
De andra håller med, hamnar man inte rätt direkt så får man arbeta sig runt mellan olika arbetsplatser och uppgifter,
– Vi kommer väl söka praktikplatser tänker jag. Men annars får man väl jobba andra sätt, ha det hantverksmässiga, arbeta som snickare kanske. Sådant som ändå utvecklar en, säger Anna Dykhoff.
– Ja alltså jag tänker att vi kommer få jobb. Man kanske inte får sitt drömjobb direkt, men man kommer ju få praktik och sedan få jobba sig upp. Så jag har nog ingen panik, det kanske tar olika lång tid, men det kommer ju lösa sig, säger Emma Samuelsson.
