Okänd upphovsman bakom Fribergs teckningar

”Det är ju Jalle som ritat den där”, tipsade en person med insyn.

Jalle själv heter Jan-Olov Jarlöv, arkitekt boende i Bohuslän. Han såg teckningen i Arkitekten och bekräftar att det är han som har tecknat den. Han säger att de var en fem–sex personer som jobbade på den berömde landskapsarkitekten Per Fribergs kontor vid den här tiden, och att han själv var duktig på att rita, så han gjorde de flesta teckningarna, ”medan andra gjorde andra saker, som var väl så viktiga”. 

Innan just den här bilden, som visar Barsebäck med omgivningar, hade de haft en diskussion om att man borde försöka minska inflytandet från själva kraftverket och i stället visa den vackra trakt som omgärdade det. Att teckningen sedan inte signerades Jan-Olov Jarlöv, utan Per Fribergs arkbyrå, var ingenting som Jarlöv över huvud taget funderade på då. Och han har inte gjort det senare heller.

– Det kändes helt naturligt att det var så, säger han.

– Så har det varit på alla ställen jag har jobbat. Det handlar om att människor skapar något tillsammans.

Det kan tyckas märkligt att den som står bakom en visualisering av arkitektur inte är den som står som dess upphovsman, men faktum är att det inte går till på något annat sätt i dag heller.

Fredrik Gullberg jobbar på arkitektbyrån Wingårdhs och har titeln 3D graphic designer. Han är i grunden byggnadsingenjör men kom tidigt in på visualisering. 1995 började han på Wingårdhs och ganska snart efter det började han jobba med 3D-visualisering.

– Vi var lite pionjärer där, säger han.

Han tyckte uppgiften var rolig och att möjligheten till tredimensionella visualiseringar var ett spännande pedagogiskt verktyg.

– 3D tillför någonting mer än bara platta ritningar. Det är lättare att kunna beskriva hur en byggnad kommer att se ut.

Numera ingår han i en grupp med sju personer som jobbar med det på Wingårdhs. Gruppen är med i olika skeden i processen och finns med i en ständig dialog med andra arkitekter. I tidiga skeden handlar det mest om att visa volymer, och senare kan deras visualiseringar utgöra verktyg för arkitekterna att testa sin formgivning när det gäller till exempel materialval. Mot slutet, när ett projekt ska visas och marknadsföras, är rollen mer lik en fotografs, fast med en annan visualiseringsmetod då förstås.

Inte heller Fredrik Gullbergs bilder creddas med hans namn, utan upphovsmannen skrivs helt enkelt ”Wingårdhs”.

– Det kommer sig av att vi jobbar som ett lag, det är något som vi har gjort tillsammans på Wingårdhs.

Rent juridiskt är det fel.

– Det är fullt möjligt att flera personer tillsammans kan åstadkomma ett skyddat verk men företaget i sig har ingen tanke- eller skapandeförmåga, säger Rita Georgiadis, förbundsjurist på Sveriges Arkitekter i en tidigare artikel i om upphovsrätt i Arkitekten.

I den så kallade immateriella upphovsrätten bör man också skilja på det arkitektoniska projektet och visualiseringen av detsamma. Den eller de som gjort visualiseringen ska stå som upphovsman eller upphovsmän till den. Hur praxis än ser ut på arkitektbyråer – såväl på Per Fribergs tid som nu – är det just personer, människor, som kan vara upphovsmän i lagens mening. Sedan finns också frågan om ”god sed”, som Arkitekten tidigare pratat med Sanna Wolk om. Hon är professor i immaterialrätt vid Uppsala universitet.

– Inom arkitektbranschen verkar de flesta ange företagsnamnet och på så vis blir det branschpraxis. Och ingen klagar eftersom de flesta är anställda. ”God sed” blir då att inte namnge upphovsman, sade Sanna Wolk den gången.

Fredrik Gullberg säger att frågan har varit uppe för diskussion på Wingårdhs, inte minst eftersom fotograferna av tradition är mer noga med vem som creddas för en bild.

– Men det är en svår fråga. Vem ska stå som upphovsman då, är det den som tryckt på renderknappen? 

– I så fall, vad händer med namnen på dem som byggt upp hela 3D-modellen och ljussatt den och allting?

Frågan kompliceras ytterligare av att byrån har ett stort bibliotek med material för 3D-modeller som man ofta väljer och bearbetar vidare, och där skulle det ju rimligen komma in ytterligare namn på upphovsmän i så fall. Om man skulle ta in alla namn skulle listan bli väldigt lång, säger Fredrik Gullberg.

– Det är ett lagarbete, mer än vad man kanske skulle kunna tro. Någonstans består ju arbetet inte heller bara av att göra bilden, utan att av att beskriva arkitekturen och formgivningen, arkitekturen är ju det som skapar hela förutsättningen, säger han, och fortsätter. 

– Det gäller i och för sig för foto också, men det blir ännu mer påtagligt här.

Jan-Olov Jarlöv i Bohuslän har en liknande inställning.

– Vi var flera stycken som gjorde projekten, så vi satte dit kontorets namn.

– Det var naturligt på den tiden, kanske särskilt hos Pelle Friberg. Vi blev uppskattade av honom, och vi hade jätteroligt.