Ny avhandling visar migranters användning av gatan

Norra Grängesbergsgatan (i folkmun NGBG) är en gata med halvindustriell karaktär i stadsdelen Sofielund i Malmö. Områdets låga hyresnivåer har gjort att många migranter med begränsade resurser har kunnat etablera affärs- och föreningsverksamheter i lokalerna utmed gatan.  

Laleh Foroughanfar beskriver i sin avhandling The street of associations hur migranternas investeringar (i tid, arbete, pengar, förmågor och transnationella nätverk) har skapat olika sorters infrastrukturer (rumsliga, socioekonomiska och tidsmässiga) som ramar in och upprätthåller livet utmed gatan. 

Ett exempel är garagen. De upptar en stor del av NGBG:s östra sida och skapar rum för möten och förbindelser mellan arbetare, kunder och förbipasserande. De används dessutom för matservering under religiösa högtider och för spelningar under den årliga festivalen NGBG Gatufest.

Garagen är före detta verkstads- och kontorslokaler som migranterna har byggt om. Ofta har en och samma byggnad delats upp i flera enheter som har utformats för att kunna erbjuda biltvätt, verkstad eller däckservice. Enligt Laleh Foroughanfar ger områdets perifera position utrymme för en flexibel och ”ofärdig” arkitektur.  

– Det finns ett mönster i förändringarna. Husens dörrar har vidgats och fasaderna har täckts med skyltar och färger. Bärande pelare och väggar har använts för att dela av sektionerna och utgör en del av fasaddesignen. Förändringarna sker stegvis och expanderar över tid, säger Laleh Foroughanfar. 

På senare år har NGBG dragit till sig ett ökat intresse som en ”cool” plats för kulturevenemang och underhållning.  Å ena sidan beskrivs gatan som en plats med brottslighet och svart ekonomi, å andra sidan som en exotisk plats med potential. 

Enligt Laleh Foroughanfar saknas migranternas perspektiv i de planer som finns på att utveckla och försköna gatan och de existerande infrastrukturerna värdesätts inte. Gatans användare befinner sig därför i en utsatt position med risk för exkludering. Avhandlingen visar hur migranterna använder olika strategier, som innefattar både anpassning och motstånd, för att kunna stanna kvar. 

Laleh Foroughanfar efterfrågar en arkitektur baserad på radikal öppenhet, särskilt när marginaliserade grupper är berörda. Arkitektur och stadsplanering behöver enligt henne bygga på en genuint inkluderande dialog med utgångspunkt i områdets liv och verksamheter för att användarna inte ska köras över och viktiga värden förloras. 

– Vi behöver erkänna och värdesätta andra sätt att skapa arkitektur än de gängse, säger Laleh Foroughanfar.