Mest män på scenen under Arkitekturgalan

Männen dominerade prisceremonin på årets Arkitekturgala kraftigt.

– Flera medlemmar kom fram till mig på efterfesten och tyckte att det var pinsamt. Det är anmärkningsvärt att det fortfarande ser ut så här 2022, säger Emina Kovacic, ordförande för Sveriges Arkitekter.

Förbundet hade mellan 2015 och 2020 ett särskilt utskott för jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Det hette Arkitekt(h)en och tog fram en policy för inkludering och likabehandling för att öka jämställdheten inom Sveriges Arkitekter, kåren och arkitekturen.

Ett mål i policyn är att ”snedfördelningen i arbetsroller på grund av könstillhörighet ska minska”. Ett annat är att ”prisutdelningar och tävlingar ska synliggöra en mångfald av förebilder”.

För att uppnå det ska förbundet bland annat ”beakta frågor om inkludering och likvärdiga möjligheter när de ger sitt stöd vid skrivning av tävlingsprogram och vid sammansättning av juryer”.

Ansvarig för att policyn är känd och används är förbundsdirektören Tobias Olsson.

– Den har redan fått stor effekt i vår organisation. Vi har haft flera genomgångar på kansliet och alla instruktioner, vare sig de gäller prisjurys eller valberedningar, är omskrivna och beslutade, säger han.

Även Arkitekturgalan följde policyn, enligt Tobias Olsson.

– Den del vi hade rådighet över – det vill säga programmet, vilka som var anlitade som talare och vilka som valts ut för att sitta i en prisjury – var helt enligt policyn.

– Att det sedan var många män som tog emot priser faller utanför rådigheten för policyn och förbundet. Det är de som vinner som väljer hur de vill representera sitt företag på galan och jag kan bara beklaga att det blev många män, säger Tobias Olsson.

En av pristagarna som väckte reaktioner var Wingårdhs, som vann Kasper Salin-priset för Filborna vattentorn.

– När vi fick Guldstolen på galan 2020 var det tre kvinnor som tog emot priset. Den här gången blev det fyra män, säger Gert Wingårdh.

– Men vi strävar alltid efter att vara jämställda. På vårt kontor är vi grovt räknat 55 procent flickor och 45 procent pojkar. När vi sätter ihop teamen handlar det om vilka som är tillgängliga och kan lösa uppgiften, och det varierar ju ständigt.

En av dem som satt med i Arkitekt(h)en är Sofia Eriksson. Hon är fortfarande engagerad i jämställdhetsfrågan, även om hon inte har något formellt uppdrag att följa upp arbetet med policyn.

– Min uppfattning är att Sveriges Arkitekter arbetar aktivt med policyn internt, men jag skulle vilja att de lyfter fram den ännu mer utåt. Så att den fungerar som en inspiration för branschen i stort. När policyn antogs lämnade utskottet ett medskick till Sveriges Arkitekter att den skulle lanseras brett, till exempel genom seminarier. Men det har inte skett, säger Sofia Eriksson.

Efter Arkitekturgalan ser Emina Kovacic ett behov av att sprida policyn mer.

– Den betyder ju mest när den tillämpas där arkitekturen blir till, och det är ute på kontoren. Det innebär att vi behöver jobba ännu hårdare med att få ut den, säger hon.