Bakom petningen av Linköpings stadsarkitekt

– Det finns stora förväntningar om att staden ska växa in i en storstadskostym. De här förväntningarna framstår som lite otåliga, och sätter stark press på chefer i flera led och sedan vidare ner i organisationen, och det här gäller naturligtvis stadsarkitektens roll också.

Det säger Erik Adolfsson. Han jobbade redan inom organisationen när han för fyra år sedan fick frågan om han ville bli stadsarkitekt, först på halvtid och sedan på heltid. Det var då tydligt att stadsarkitekten i Linköpings kommun skulle utgöra en intern stödresurs för att vägleda och verka för god arkitektur utifrån de strategier som finns i kommunen. Det har aldrig funnits några krav på att kommunen eller andra intressenter ska följa stadsarkitektens råd, utan de ska ses just som vägledande.

Det är under de senaste två åren som Erik Adolfsson märkt en förändring när det gäller politikens och organisationens förväntningar på stadsarkitektens roll. 

– Formellt sett är det inget som har förändrats i tjänsten, men jag har fått förmedlat till mig att det funnits en förväntan om att stadsarkitekten ska vara mer drivande i genomförandet av en politisk vilja.

Bekymret med det kan vara att ens uppfattning som sakkunnig och ens roll som ”pådrivare” kan krocka, förklarar han.

– Om förväntningarna ligger utanför vad jag och andra kollegor, i vår profession uppfattar som möjligt, då blir det lite svårt. Det blir inte bra att driva på och bortse från sina egna eller kollegors bedömningar. Det vore inte heller sjysst mot organisationen.

– Jag har alltid accepterat att man kan bortse från att lyssna på stadsarkitekten och ta ett annat beslut. Det vore fel av mig att inte stå för min uppfattning. Och jag har tänkt att det borde väl räcka.

Erik Adolfsson säger att han har respekt för att det är hans överordnade och politiken som bestämmer.

– De kan alltid fatta ett annat beslut än vad jag skulle förorda. Det har man som tjänsteperson att acceptera. Jag fungerade främst som rådgivare till mina egna kollegor och hade inte något beslutsmandat. Så det är inget konstigt. Sedan är det också så att det ingår lite i kalkylen, när man tar ett jobb på en så utsatt post, att någon kan flytta på en en dag.

Berätta om vad din nya roll blir, vad ska du göra nu?

– Jag är redan igång på vår avdelning för strategisk planering, där jag jobbar som översiktsplanerare. Det handlar inte bara om översiktsplaner utan också om olika utredningar och strategiska frågor. Just nu jobbar jag med en utredning om möjligheten att öka andelen småhus i staden. Det är väldigt trevlig tjänst.

– Jag blev aldrig stadsarkitekt för att nå högre i karriären, jag vill vara på en plats där jag är uppskattad och där jag själv trivs. 

Stefan Eriksson (M) är ordförande för stadsbyggnadsnämnden i Linköping. När Arkitekten söker honom säger han att ”personalärenden hanteras inte politiskt” och hänvisar oss vidare till Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen, där Alisa Basic är samhällsbyggnadsdirektör sedan den 1 maj i år. Hon svarar på våra frågor via mejl.

Kommer ni att få en ny stadsarkitekt – i så fall när?

– Linköping ska ha en stadsarkitekt. Exakt när rekrytering kommer att starta är i dagsläget inte spikat, men troligtvis under hösten.

Har rollen som stadsarkitekt i Linköping förändrats under de senaste fyra åren?

– Självklart förändras och utvecklas alla roller över tid. Att vara stadsarkitekt i en expansiv kommun, som till exempel Linköping, ställer mycket höga krav och förutsätter kontinuerlig utveckling. Det finns tydliga förväntningar att man som stadsarkitekt ska vara pådrivande i den utvecklingen.

Hur kommer det sig att organisationen inte längre hade förtroende för sin tidigare stadsarkitekt?

– Jag kan inte kommentera enskilda medarbetare på detta sätt.

Vilket stöd har en stadsarkitekt i dag för att kunna stå för enskilda professionella bedömningar som inte nödvändigtvis överensstämmer med politiska mål?

– Stadsarkitekten, liksom andra tjänstepersoner, behöver balansera en mängd olika parametrar i sin yrkesutövning, såväl att lägga fram professionella bedömningar som att förhålla sig till politiska mål.

Finns det en risk för att informella förväntningar får större betydelse än formellt beslutade strategier och styrdokument?

– Strategier och styrdokument ger en riktning men säger oftast inte exakt hur de ska uppnås. Oftast har man många olika strategier att förhålla sig till och i olika processer krävs alltid en avvägning kring vad som ska uppnås och till vilken grad. 

Vi frågar Erik Adolfsson:

Vad säger din erfarenhet om stadsarkitektens möjligheter att verka professionellt inom en kommun idag?

– Det är svårt för mig att uttala mig om eftersom jag, i den rollen, bara verkat inom Linköpings kommun. Men jag reflekterar över att det är svårt att känna in och agera utifrån olika förväntningar som inte alltid är klart kommunicerade eller som inte stämmer med andra ställningstaganden eller förutsättningar.

– Som expert eller tjänsteperson ska man känna sig trygg med att man kan förmedla sin professionella uppfattning, och sedan utifrån det ha all respekt för att det är andra som fattar besluten.