Kritik mot förslag på ändringar i regler om strandskydd
Enligt ett nytt förslag ska reglerna om strandskydd i miljöbalken lättas upp för att bygga nära stranden på landsbygden. Samtidigt föreslås strandskyddet stärkas i områden med hög exploateringsgrad.
Den 14 december lämnade regeringens utredare Catharina Håkansson Boman in sin utredning om regleringar i miljöbalken så att det ska bli enklare att bygga strandnära på landsbygden. I uppdraget som hon fick i juli 2019 låg att föreslå författningsändringar som tar hänsyn till att tillgång till stränder liksom befolkningstäthet och exploateringstryck varierar i landet.
Förslaget innebär bland annat att strandskyddet ska kunna differentieras mer så att det blir enklare att få dispens på landsbygden medan strandskyddet stärks där exploateringsgraden är hög och i vattenområden av särskild betydelse för djur- och växtlivet. Kommuner ska kunna ansöka hos länsstyrelsen om att strandskyddet ska hävas och kunna peka ut sådana områden i översiktsplanen. Länsstyrelsen kan då häva strandskyddet om vissa kriterier är uppfyllda. ”Det bör ligga på kommunerna att utreda vilka områden som kan komma i fråga för att upphäva strandskyddet”, skriver utredaren Catharina Håkansson Boman i en debattartikel i Dagens Nyheter den 14 december.
Reaktioner på författningsförslaget kom snabbt. Torgny Håstad som deltog som expert i utredningen anser att reglerna i hårt exploaterade områden inte skärps med förslaget utan tvärtemot luckras upp. Han vill bland annat att formuleringen om tillgång på obebyggd mark ska ersättas med tillgång på obebyggda stränder. ”Utredarens förslag bör alltså inte utan en väsentlig komplettering läggas till grund för lagstiftning”, skriver han i sin debattartikel i DN samma dag.
Moderaterna vill också att förslaget görs om. De föreslår bland annat fler dispensskäl och att det ska utredas om privata markägare ska ersättas för värdeminskningen. Josefin Malmqvist (M) skriver i en debattartikel i DN att strandskyddet har utvidgats sedan det tillkom på 1950-talet och ”… lägger sig i dag som en blöt filt över utvecklingen i stora delar av landet”.
Kritik kommer också i en debattartikel den 22 december från naturvårdsforskarna Lars Emmelin, Peter Schlyter och Ingrid Stjernquist som påpekar att friluftslivet i tätbefolkade områden där små vattendrag är viktiga kan påverkas negativt. ”Friluftslivet står betydligt svagare i konflikter om markanvändningen än både exploateringsintressen och skyddet av växter och djur.”
Strandskyddslagen i korthet
Lagstiftningen om strandskydd tillkom på 1950-talet för att trygga tillgången till platser för friluftsliv för allmänheten. 1994 gjordes en lagändring för att skydda också växter och djur. Elva av 21 länsstyrelser beslutade då att undanta områden från strandskyddet för de flesta små sjöar och vattendrag. 2009 infördes differentiering av strandskyddet med lättnader på landsbygden och stärkta regler i andra delar av landet. Men Strandskyddsdelegationen noterade 2015 att strandskyddet fortfarande var starkt i glesbygd och svagare i tätbebyggda områden. Strandskyddsbestämmelserna finns i miljöbalken (SFS 1998:808). Läs hela utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd SOU 2020:78.
