Nyheter

Kommuner utformar platser för ökad trygghet

28 februari 2019

Det finns ett glapp mellan den oro eller trygghet vi upplever, och den faktiska säkerheten och aktuell brottstatistik. Det poängterades under konferensen Tryggare kan ingen vara, på Arkdes.

Annons
Foto Camilla Cherry.

Haninge kommun bjöd in konstgruppen Mycket att göra offentlig utsmyckning i en mörk gångtunnel .

Boverket, Brottsförebyggande rådet, Polisen och länsstyrelserna har ett statligt uppdrag att till den sista augusti i år ta fram en vägledning för hur fysiska åtgärder kan förbättra både säkerhet och trygghet på offentliga platser. Arkdes bidrar med kunskapsutbyte och bjöd i februari in till en konferens på temat.

Karin Swanberg från Brottsförebyggandet rådet, Brå, anser att vi i Sverige fokuserar allt för lite på brottsfaktorer som har med utformning att göra och att arkitekter och samhällsplanerare behöver bidra både till analyserna av platser där brott begås och till lösningarna. Ett sätt att få in yrkeskunskapen är det samarbete som Brå har med Chalmers och KTH om platsens betydelse för säkerhet och brott, Säkra platser. Men Karin Swanberg menar att det är lokalt i kommunerna som förverkligandet måste ske. Och flera kommuner i landet arbetar redan sedan flera år med åtgärder för att öka den upplevda tryggheten och faktiska säkerheten i offentliga rum.

I Haninge, söder om Stockholm, förväntas en tillväxt kring de sju pendeltågsstationerna, särskilt området som kallas Haninge Stad som år 2030 beräknas ha 30 000 invånare. I väntan på tillväxten använder kommunen tillfälliga lösningar för att aktivera platsen, det som brukar kallas Placemaking. I en medborgardialog kom det fram att boende i området kände sig otrygga kring stationerna, trots att det rör sig mycket människor i området. Det ville kommunen hantera. Anders Paulson som är stadsarkitekt i Haninge, berättade om de råd de fått från Gehl architects, ett danskgrundat kontor. Ett råd var att fokusera mer på den tid vi tillbringar på en plats än på det antal personer som rör sig där. Ett annat var att testa i skala 1:1. Det tog Haninge fasta på och har genomfört en rad tillfälliga installationer och aktiviteter runt stationsområdet, i form av färgsättning, tillfälliga möblemang, bokbord och andra evenemang.

Annons

”Tjejtrappan” utformades av tjejer i årskurs 8 på Wieselgrensskolan i Helsingborg sommaren 2018. Projektledare var Josette Dahlin och Vesna Vasiljkovic. Foto: Agnes Palacios Ódena/ Frida Jeppson Prime.

Helsingborg har tagit ett helhetsbegrepp kring trygghet på offentliga platser i projektet Tryggare Helsingborg och bestämde sig 2017 för att arbeta mer proaktivt. Efter trygghetsdialoger med medborgare har kommunen tagit fram en handlingsplan för 2018–23 med förslag på både fysiska och sociala åtgärder. Tanken är att arbeta på platsen i ”lager” och att återkomma till platsen flera gånger, berättade planarkitekten Moa Sundberg som var på plats under konferensen. Kommunen har arrangerat gatukonstfestivaler, beställt nya graffittiverk och så kallad ”social lighting” för att förbättra belysningen. Kommunen har särskilt fokuserat på jämställda platser, och tog in Tengbom arkitekter. I projektet #varärtjejerna bjöds 15 unga tjejer från Wieselgrensskolan in att välja tre platser där de kände sig otrygga och utveckla visioner för dem. ”Tjejtrappan” utformad som en tron stod på Gustaf Adolfs torg i Helsingborg under sommaren 2018. Där barn klättrar och leker och föräldrar finns, där vågar man vara, menar tjejerna.

Att kvinnor upplever en större otrygghet i offentliga rum än män bekräftas av de trygghetsundersökningar som genomförs av Brottsförebyggande rådet, Brå, varje år och där 200 000 personer tillfrågas. Där finns en diskrepans med den faktiska brottsstatistiken som visar att män är mer utsatta för brott.

Och det är viktigt att skilja på rädsla och oro, där den senare är en mer kognitiv process som handlar om vad vi föreställer oss kan hända. Det poängterade Amitra Golkar som forskar på rädsla inom psykologi på Karolinska Institutet. Hon argumenterar för att människor är relativt orädda men exceptionellt oroliga djur och förklarar det med vår evolutionära resa som gett oss vår förmåga till associativ inlärning. Vi kan till exempel undvika platser med klotter, inte för att vi är rädda klottret i sig, utan för att vi associerar det till undanskymda platser där brott kan begås. Evolutionen har också gett oss prosociala förmågor som empati, förmåga att samarbeta och att känna tillit. Att fokusera på de egenskaperna, istället för människans tendenser till rivaliserande, menar hon är ett sätt att vända utvecklingen från en rädslokultur till en trygghetskultur.

Nina Gunne

Gå till nästa artikel