Nyheter

Kasper Salin-vinnaren: ”Ett otroligt modigt och viktigt beslut av juryn”

26 mars 2021

Vinnarna av Sveriges Arkitekters pris för bästa byggnadsverk, bästa inredningsarkitektur, bästa plan och bästa landskapsarkitektur är korade. Möt Per Ahrbom och de andra ansvariga arkitekterna och planerarna: Jonas Bohlin, Magnus Fredricsson och Ulrika Gunnman.

Annons
Foto Jonas Malmström

Per Ahrbom tog emot Kasper Salin-priset hemifrån via videolänk till Arkitekturgalans studio i Solna där endast programledare, juryrepresentanter och teknisk personal var på plats.

Kasper Salin-priset gick till ombyggnaden, restaureringen och inredningen av Kulturhuset i Stockholm som genomförts 2016–2020. Per Ahrbom på Ahrbom och partner är ansvarig arkitekt.

Det är första gången sedan 1984 som Kasper Salin-priset går till en restaurering eller renovering. Vad kan det få för betydelse?

– Det är ett otroligt modigt och viktigt beslut av juryn som jag tror kan få jättestor betydelse! Vårt kontor har alltid haft som mantra att jobba i befintlig bebyggelse, att inte ge oss ut och asfaltera naturen. Av klimat- och resursskäl kan vi heller inte bara riva och bygga nytt. Det är fantastiskt att Stockholms stad har satsat en miljard kronor på att renovera det här huset som 100 miljoner besökare slitit på i 50 år, och att det belönas med Kasper Salin-priset.

Annons

Hur kommer det sig att du och kontoret valt att profilera er inom restaurering och renovering?

Per Ahrbom.

– Jag är ornitolog och min första tanke var att bli jägmästare och leva i naturen och jag har läst biologi och geografi. Men så insåg jag att jag ändå ville bli arkitekt som min pappa. Bakgrunden är en förklaring till att jag själv känner störst tillfredställelse i att som arkitekt jobba i befintlig bebyggelse, inte i skogen eller i skärgården där jag också tillbringar mycket tid. I dag är många på kontoret engagerade i hållbarhetsfrågorna och våra två fokusområden är verkshöjd samt hållbarhet och miljö, precis det som juryn tar upp i sin motivering.

Kulturhuset ritat av Peter Celsing. Arkitekt för ombyggnaden och restaureringen: Ahrbom och partner arkitektkontor genom arkitekter Per Ahrbom, Pernilla Remröd, Julijana Nyhaga och Clara Lindencrona. Medverkande inredningsarkitekter: Emilia Öster och Maria Angantyr. Byggnadsingenjörer: Johan Ekström och Majid Fatemi Dodoran. Bebyggelseantikvarie: Vicki Wenander. Byggherre: Stockholms stad. Foto: Jonas Malmström

Vad tycker du är det mest lyckade med restaureringen och renoveringen av Kulturhuset?

– De öppna våningsplanen som huset fått tillbaka efter att genom åren blivit igenbyggd och förvanskad. Och den nya glasfasaden som gett tillbaka klarheten och genomskinligheten. Den nya LED-belysningen innebär både en energibesparing och möjlighet att låta huset vara upplyst inifrån när det är mörkt ute. Det visar upp innehållet och gör hela Sergels torg till ett varmt rum dygnet runt. I själva arbetet har samarbetet med hantverkarna varit otroligt lyckat, de har lagt ner hela sin själ i att göra ett bra jobb. Vår handläggande arkitekt Pernilla Remröd har också varit en eldsjäl i detta. Det lyckade samarbetet är mycket hennes förtjänst, inte minst sedan corona gjort att jag fått hålla mig undan.

Annons

Du var själv med och färdigställde den ursprungliga byggnaden när Peter Celsing gick bort 1974. Vad känner du nu när Kulturhuset får pris?

– Det känns osannolikt och fantastiskt och mitt hjärta klappar över att få vara med om det. Jag hoppas att Peter där uppe också gläds, säger Per Ahrbom.

Guldstolen, priset för bästa inredningsarkitektur, gick till restaurangen Aira på Djurgården i Stockholm. Inredningsarkitekt är Jonas Bohlin.

Juryn säger att Aira är kulmen på ditt långa yrkesliv. Vad tycker du själv?

– Det här projektet är speciellt för att jag jobbat både med byggnaden och inredningen, det är på så vis mer mångfacetterat än det jag gjort tidigare. Jag har också genom åren knutit till mig medmänniskor som jag jobbat med här, vilket har varit värdefullt. Och ju äldre man blir desto mer släpper man taget och blir lite friare. Men kulmen, nej, det är ju som att man nått en fjälltopp och ska åka ner igen. Det får historien visa om det stämmer.

Jonas Bohlin.

Annons

Vad tycker du är det mest lyckade med projektet?

– Mitt språk är ju form och det är svårt att förklara med ord. Det har varit ett långt och ganska ihärdigt arbete som krävt mycket närvaro och bra samarbeten med personer jag litar på och som gör ett bra jobb. Och beställaren har gett mig fria händer. Resultatet är intimt med en stor palett av material, uttryck och tekniker, vilket kanske gör det till ett allkonstverk som juryn säger.

Restaurang Aira. Arkitekt: Jonas Bohlin arkitektkontor och Dinell Johansson. Ansvarig inredningsarkitekt: Jonas Bohlin. Handläggande arkitekter: Kalle Dinell, Montsant Permiquel, Constance Marraud. Textilansvarig: Christine Ingridsdotter. Medverkande: Åke Axelsson, Anders Engström, Gun Gordillio, Cecilia Kraitz, Diana Orving, Sebastian Schildt, Alexandra Schremer Payén, Ann Wåhlström. Byggherre: Hans Lycketorp, Kvalitena. Foto: Lasse Olsson

På vilket sätt kan projektet inspirera och utveckla inredningsarkitekturen i Sverige?

– Det kan inspirera till att jobba i relation till konstnärliga uttryck, att samarbeta med till exempel textil- och glaskonstnärer och med snickare. Man gör inte allt bäst själv utan i samarbete med andra. Förhoppningsvis kan det också inspirera till att tänka nytt och fantasifullt.

Du vann Guldstolen även 2016, med restaurangen Luzette. Vad betyder det för dig att få pris?

Annons

– Det är en bekräftelse på att det jag gör och tänker är värdefullt för andra människor. För mig personligen är det kanske inte så viktigt men jag vet att det är värdefullt för min uppdragsgivare att få den bekräftelsen. Jag delar glädjen mycket med dem. Och ett pris sprider alltid ringar på vattnet, för studenter och för andra beställare. Min glädje finns också med dem, säger Jonas Bohlin.

Planpriset gick till Strukturbild Skaraborg. Magnus Fredricsson är strateg för hållbar samhällsutveckling på Skaraborgs kommunalförbund.

Magnus Fredricson.

Juryn poängterar vikten av att ifrågasätta normer i samhällsplaneringen. På vilket sätt sker detta i Strukturbild Skaraborg?

– Vi har ifrågasatt den urbana normen i samhällsplaneringen, att staden är det normala och den enda platsen där innovationsdriven utveckling kan ske och att utveckling bara kan uppstå där många människor möts. Vi har en idé att den mötesplatsen kan vara något annat än Sergels torg i Stockholm. Det kan vara en bygdegård eller en scoutstuga. Vi har också ifrågasatt konkurrensnormen. I Skaraborg finns en ojämn geografi med kommuner med alltifrån 55 000 till 5000 invånare. I vår plan tror vi på att man kan bo och verka i hela Skaraborg och kommunerna samarbetar istället för att konkurrera, och bejakar inbördes olikheter.

Den prisade planen handlar om en jämlik relation mellan stad och landsbygd. Hur kan den påverka planeringen i övriga Sverige?

Annons

– Vi har blivit kunskapsledande och har redan varit runt och utbildat många regionutvecklare. Genom att synliggöra den urbana normen hoppas jag att vi kan bredda planerares verktygslåda och motverka oreflekterade antaganden, som att ”flest ska ha mest”, vilket är en vanlig utgångspunkt för olika slags samhällsservice, som kollektivtrafik, och som kan få icke önskvärda konsekvenser.

Strukturbild Skaraborg. Arkitekt och beställare: Skaraborgs kommunalförbund, Chalmers arkitektur och samhällsbyggnadsteknik. Ansvariga: Nils Björling, Magnus Fredricson, samhällsbyggnadschefer i alla Skaraborgs kommuner. Medverkande: Gunnar Carlsson, Magnus Björkman, Catharina Dyrssen.

Forskning är en viktig del i planen. Hur har den bidragit?

– Nils Björling på Chalmers som jag tagit fram planen tillsammans med är arkitekt och forskare och vi har använt oss av de teoretiska begrepp han har i sin avhandling: Nyckelprojekt, urbana ekologier och sköra stadslandskap. Det var när vi la dem som ett raster över Skaraborg som vi fick syn på vad som händer när kommuner konkurrerar med varandra istället för att samarbeta.

Vad betyder det för Skaraborgs 15 kommuner och 270 000 invånare att strukturplanen får Planpriset?

– Jag tror att det ger råg i ryggen för politikerna att fortsätta med det modiga samarbetet. Det finns redan två konkreta plandokument som antagits av samtliga kommuners fullmäktige, ett om turistslingor och ett om hållbara bränslen. Något händer med perspektivet när man planerar i den större skalan, som att tillsammans komma fram till vilken plats som lämpar sig bäst för en stor nyetablering, vilket är vad vi arbetar med just nu.

Annons

Landskapsarkitekturpriset 2020 gick till parken Paradiset i Vallastaden i Linköping. Ansvarig landskapsarkitekt är Ulrika Gunnman på 02 Landskap.

Ulrika Gunnman.

Varifrån kommer namnet Paradiset och på vilket sätt är parken ett paradis?

– Namnet kommer från att det stycke mark med åkrar och hästbeten som parken avstyckats från kallas Paradiset i folkmun. Namnet var inget koncept för projektet men har växt in i det och nu i efterhand tycker vi att det passar bra. När fruktlundarna blommar blir det lite paradisiskt. Rekreation, möten och odling har varit ledord för utformningen och en annan viktig utgångspunkt var att utveckla konceptet Tegar som var Okidokis vinnarkoncept i planen för Vallastaden. Till exempel tar odlingslotterna och häckarna upp tegsystemet.

Parken hyllas för sitt fokus på odling och biologisk mångfald. På vilket sätt är den unik?

– Mixen känns unik, att det är en park med insprängda kolonilotter. För oss var det viktig att det inte skulle kännas som ett privat koloniområde, vi ville hitta en balans och tydligt markera ytorna som är för alla; gångstråken, dansbanan, lekparken. Vi är nöjda med att vi lyckats hitta en rumslighet med de böljande kullarna, trädens placering, gångvägssystemet och de byggda elementen som sätter stämning. Helheten är enkel men med omsorg. Och parken står och väntar på att verkligen bli använd!

Annons

Parken Paradiset. Arkitekt: 02 Landskap genom Ulrika Gunnman, My Lekberg Hellström, Linda Ekman och Emelie Melin, Sabina Richter, Hanne Nilsson, Anton Svanholm och Emma Skottke. Medverkande: Henrik Lamberthz och Liselott Johansson på Linköping kommun samt Okidoki genom Rickard Stark, Martin Nordahl och Christina Silfverhielm med flera. Byggherre: Linköpings kommun genom Leif Lindberg, stadsbyggnadsdirektör. Foto: Måns Berg

Vilken betydelse tror du att prisade Paradiset får för landskapsarkitekturen?

– Bara att det var fyra parker nominerade i år känns bra och viktigt. För en hållbar stadsutveckling är parkerna oerhört viktiga för oss människor och djur.

Förra året fick ni del i Kasper Salin-priset för Brf Viva. Och ni har varit nominerade till priset för bästa landskapsarkitektur två gånger tidigare. Vad betyder det att få pris?

– För kontoret betyder det mycket, det blir en boost och det är en form av erkännande. Bara att bli nominerad är jättekul och nu är känslan äntligen! Att få pris betyder inte allt men det är väldigt roligt, säger Ulrika Gunnman.

Annons

Annika Jensfelt

Relaterade artiklar:

Gå till nästa artikel