Hundra procent kvinnliga professorer på KTH: ”Lite extremt”
62 procent av professorerna vid landets arkitektutbildningar är kvinnor. Den siffran sticker ut mot den generella, manliga dominansen på universitet och högskolor. På Arkitekturskolan vid KTH är samtliga professorer kvinnor.
– Det har hänt de senaste tio åren, säger Katja Grillner, prefekt.
Arkitekturskolan vid KTH i Stockholm, 2015 års Kasper Salin-vinnare av Tham och Videgård.
Arkitekten har begärt ut namnen på alla personer med professorstitel som undervisar på landets arkitektutbildningar och som finns med på det aktuella lärosätets lönelista. Samma formulering har använts när vi begärt ut uppgifter från KTH, Chalmers, LTH, UMA, Konstfack, SLU och BTH.
Undersökningen visar att av totalt 52 personer med professorstitel är 32 kvinnor och 20 män.
För tio år sedan, 2015, gjorde Arkitekten en liknande undersökning och ställde samma fråga till de olika lärosätena. Resultatet den gången var att det fanns 50 anställda professorer varav 16 kvinnor och 34 män.
Andelen kvinnliga professorer vid landets arkitektutbildningar har alltså gått från 32 procent till 62 procent på tio år.
Peter Vikström är analyschef på Jämställdhetsmyndigheten och följer och analyserar utvecklingen på en mer övergripande nivå. Regeringens rekryteringsmål är att hälften av alla nyrekryterade professorer år 2030 ska vara kvinnor. Enligt honom går arbetet generellt sett trögt men den totala andelen kvinnliga professorer har dock ökat från 14 procent år 2001 till 31 procent år 2022.
De siffror Arkitekten fått fram om utvecklingen på arkitektutbildningarna sticker alltså ut rejält.
– Det låter som en spännande utveckling. Man undrar ju om man har jobbat på något klokt och långsiktigt sätt för att uppmuntra kvinnor att ta sig upp till de högsta positionerna? säger Peter Vikström.
Man undrar ju om man har jobbat på något klokt och långsiktigt sätt för att uppmuntra kvinnor.
Katja Grillner är professor i arkitektur med inriktning mot kritiska studier och prefekt, chef, vid arkitekturinstitutionen på KTH sedan 2019.
– De senaste 15 åren har KTH fokuserat mycket på obalanser och hur vi ska jobba med rekrytering. Det har skapat en hög medvetenhet kring jämställdhet, inte minst för att KTH är så mansdominerat i andra delar, säger Katja Grillner.
Arbetet verkar ha haft effekt. De fem andra professorerna på institutionen är också kvinnor.
Det är ju lite extremt, men det är något som hänt de senaste tio åren. En orsak är den väldigt livaktiga doktorandmiljön med många kvinnor i slutet av 1990-talet.
– Det är ju lite extremt, men det är något som hänt de senaste tio åren. En orsak är den väldigt livaktiga doktorandmiljön med många kvinnor i slutet av 1990-talet. Flera av oss som nu är professorer var en del av den. Samtidigt har de tidigare manliga professorerna gått i pension, säger hon.
Katja Grillner själv utbildade sig till arkitekt på KTH och tog examen 1995. När hon började fanns det bara en kvinnlig professor i arkitektur: Harriet Ryd. Hon var den första kvinnliga professorn på KTH överhuvudtaget.
– Sedan hade vi Jadwiga Krupinska som var lektor. Hon blev professor så småningom och en väldigt tongivande sådan. Alla studenter mötte hennes undervisning.
Katja Grillner valde också den akademiska banan. Hon sökte en doktorandtjänst direkt efter examen.
– Det var inte självklart att jag skulle stanna inom akademin. Men jag trivdes och det var lågkonjunktur och svårt att få jobb. Dessutom tyckte min handledare på skolan att jag skulle börja forska.
Hon doktorerade år 2000, jobbade sedan på White i tre år innan hon 2003 fick två stora forskningsanslag från Vetenskapsrådet och återvände till akademin. 2007 fick hon en tjänst som lektor och 2009 som professor. Hon har haft flera olika ledningsuppdrag inom KTH.
– Akademin är en rolig och intressant karriärväg, men man måste vara beredd på att det också är tufft och osäkert i början, säger hon.
En annan av KTH:s kvinnliga professorer är Ann Legeby som tillträdde 2018. Hon tycker att det skett en stor förändring inom arbetslivet generellt.
– Kvinnor träder fram i högre utsträckning i dag, i privat och offentlig sektor samt inom akademin. Jag tror att det beror på ett systematiskt arbete för ökad jämställdhet, säger hon.
När jag började på Sweco var de flesta chefer män. Men nu är det en kedja av fem kvinnliga chefer.
Hennes egen väg till professor har gått via utbildningen på BTH, SLU, Konstfack och utomlands. Sedan jobbade hon på Sweco i tio år innan hon tog upp studierna igen.
– Jag blev nyfiken på arkitekturens roll i relation till social hållbarhet och segregation och ville lära mig mer. Frågor som jag brottades med när jag jobbade med utsatta områden i Göteborg.
Ann Legeby påbörjade forskarstudier och tog en licentiatexamen 2010 och doktorsexamen 2013. Hon har även efter det kombinerat forskning, undervisning och praktik.
2018 utlystes en professorstjänst i tillämpad stadsbyggnad vid KTH.
– Det var en profil som var mycket intressant och som låg nära min forskning. Det efterfrågades dessutom erfarenhet från praktiken utöver akademiska meriter.
Ann Legeby poängterar även vikten av förebilder i branschen generellt.
– När jag började på Sweco var de flesta chefer män. Men nu är det en kedja av fem kvinnliga chefer, från närmsta studiochef till Swecos koncernchef.
Peter Vikström på Jämställdhetsmyndigheten tycker att utvecklingen på arkitektutbildningarna är värd att studera vidare.
– Det är inte bara så att det blivit fler kvinnor, utan det har också blivit färre män. Det totala antalet professorer är ju ungefär detsamma. Det är spännande och något vi skulle vilja undersöka närmare, säger han.
