Gå till innehållet

Här är svenska bidragen på Venedig­biennalen

En studie av Arktis och en installation om migration och utanförskap är två av de få bidragen från Sverige vid årets arkitekturbiennal i Venedig.
– Vi får inblick i design-build-processen på riktigt, säger Kasper Beres, student på HDK och en av dem som deltar.

Det är svårt att hitta svenska bidrag på årets arkitekturbiennal i Venedig. Bland omkring 300 projekt och mer än 750 deltagare finns några enstaka inslag i det i officiella programmet som i år har temat ”Intelligens. Natural. Artificial. Collective.” 

För första gången i biennalens 30-åriga historia bestämde ledningen att öppna en del av programmet för en internationell open call. Av alla inskickade bidrag har ett hundratal handplockats och bland dem finns Arktis-studien av Agatino Rizzo och Stefano Tornieri, professor respektive lektor på arkitektur- och civilingenjörsprogrammet vid Luleå tekniska universitet, LTU.

– Genom landskapsarkitekturens perspektiv vill vi lyfta fram alternativa framtidsbilder för Arktis – och visa världen vad som händer längst i norr, säger Agatino Rizzo.

LTU:s bidrag handlar om hur bland annat gruv- och fiskenäringarna har påverkat landskap och samhällen genom århundraden i de europeiska delarna av Arktis. De båda forskarna har undersökt och försökt förstå förändringarna utifrån forskning, statistik och landskapsarkitektur. Samtidigt lever fortfarande traditionell kunskap kvar hos lokalsamhällen och i den samiska kulturen. Forskarna har använt sig av arkivbilder och ovanpå lagt data och grafik för att förmedla hur utvecklingen av produktivitet och mänsklig närvaro påverkat det arktiska området.

En grupp människor står vid ingången till en gruva under ett klipputsprång, där träbjälkar stöder öppningen. På bilden står det "Malmberget, Selebergsgruvan".

Till Luleå tekniska universitets bidrag på biennalen används bland annat arkivbilder från delarna av svenska arktis. Modern data från området kommer att läggas ovanpå under utställningen.

– Vi vill visa dessa två kunskapssfärer och hur de utvecklas parallellt. Här, i utkanten av Europa, går det kanske lättare att se vart vi är på väg – och att problematisera utvecklingen utan att fastna i urbana stereotyper, säger Agatino Rizzo.

Om LTU:s bidrag bygger på forskning och analys, så är det andra svenska projektet på plats i Venedig resultatet av ett praktiskt design-build-samarbete. Det är 16 arkitekturstudenter från HDK-Valand Campus Steneby i Dals Långed som är inbjudna av European cultural centre, ECC, att skapa en konstnärligt utformad paviljong parallellt till det officiella programmet. Paviljongen kommer att byggas upp i i Marinaressa-trädgårdarna där ECC också finns. 

Studenternas installation är en skulptural gestaltning av samtida erfarenheter av migration, hemlöshet och utanförskap. 

– Vi har diskuterat mycket kring representation och appropriering, säger en av studenterna Jordan Whelan. Kan vi tolka en verklighet vi själva inte levt? Men kanske är det just därför vi behöver närma oss den – med respekt, och med arkitektur som verktyg för samtal.

En person med skyddsutrustning svetsar en stor metallstruktur i en industriverkstad, och gnistor flyger från svetsverktyget.

Pågående bygge av HDK-studenternas paviljong vid Venedigbiennalen.

I centrum av installationen finns gungor som en symbol för ömsesidigt beroende, för rörelse mellan världar, men också för helande. Ett inslag av textil i form av segelduk gestaltar de som mist livet i sina försök att nå Europa över Medelhavet.

Arbetet har letts av landskapsarkitekten och professorn Daniel Winterbottom från University of Washington som sedan flera år samarbetar med HDK i Dals Långed. Inspirationen till installationen kommer bland annat från “ickemötet” mellan turister och hemlösa flyktingar vid tågstationen Termini-stationen i Rom. 

En man med glasögon, en blå keps och en ljusgul skjorta ler svagt mot en neutral bakgrund.

Daniel Winterbottom, professor I landskapsarkitektur vid University of Washington.

– Jag passerade igenom där för några månader sedan och slogs av att kontrasten var så stor på en gemensam offentlig plats. Paviljongen handlar om det vi inte väljer att se, om människor som inte syns i stadsbilden, säger Daniel Winterbottom. 

För studenterna har projektet varit en intensiv övning i samarbete, förtroende och gestaltning i ett verkligt konkret sammanhang.

 – Vi har lärt oss att kanalisera andras idéer och arbetet med Daniel har gett oss inblick i design-build-processer på riktigt, säger Kaspar Beres, en av HDK-studenterna.

Ytterligare ett par projekt med koppling till Sverige finns i det officiella programmet. 

Pavels Hedström är baserad i Köpenhamn och fokuserar på framtidsutmaningar. Han deltar med sitt projekt och prototyp Fog-X, en bärbar anordning för skydd som är tänkt för miljöer där vatten inte existerar, eller har tagit slut. Organisationen Better shelter tar fram tillfälliga och anpassningsbara husramar för människor på flykt. Deras installation i Venedig har tagits fram i samarbete med arkitekterna Love di Marco och Assaf Kimmel.

Arkitektur- och konststudion Polymorf ställer ut en tre meter hög pelare i utställningen Matters Make Sense/Material Bank där mötet mellan innovativ materialitet i arkitekturen och den mänskliga sensoriska perceptionen undersöks.

Verk av arkitektur- och konststudion Polymorf, genom grundarna Johanna Jonsson and Albin Karlsson.

Mer att läsa