Fler urbana träd när EU kräver mer grönska
Landskapsarkitekter kan få en viktig roll när arbetet med en nationell restaureringsplan för grönytor och träd ska gå från ambitioner till verklighet. Målet i den nya EU-förordningen är att restaurera minst 20 procent av skadade ekosystem till 2030.
Senast den 31 december 2030 ska Sverige och övriga EU-länder ha säkerställt att det inte sker någon nettoförlust av grönytor och trädkrontäckning i urbana områden. Bilden visar Borås.
Målet i den nya EU-förordningen är att restaurera minst 20 procent av EU:s skadade ekosystem till 2030 och senast 2050 ska restaurering av alla skadade ekosystem ha påbörjats.
– Enligt EU-förordningen ska antalet träd ökas inom unionen. Sannolikheten är att dessa inte hamnar i skogen, eller på jordbruksmarken, utan i städerna, säger Johanna Deak Sjöman, forskare på institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning på SLU.
Förordningen innebär också att det ska tas fram en nationell restaureringsplan i Sverige. Naturvårdsverket leder arbetet med planen, men flera myndigheter är involverade.
Landskapsarkitekt Ulrika Åkerlund, projektledare på Boverket, ansvarar för kommunikation och delaktighet kring urbana ekosystem. Hon tror att många aktörer kommer att påverkas av planen.
Vad kan landskapsarkitekter behöva förhålla sig till framöver?
– Dels så tror jag att man kommer att behöva vara mer varsam med att bevara den grönska som finns i planering och förvaltning, dels hur man kan bevara den i exploateringsprojekt. Efter 2030 ska grönområden och träd öka, till vilken nivå vet vi ännu inte.
Det kan bli mindre aktuellt med så kallade kompensationsprojekt vid bygg- och exploateringsprojekt framöver, att det blir en sista utväg.
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2030 säkerställa att det inte sker någon nettoförlust av den sammanlagda nationella arealen grönytor och trädkrontäckning i de urbana ekosystemområdena. Från och med den 1 januari 2031 ska medlemsstaterna “uppnå en ökande trend för den sammanlagda nationella arealen urbana grönytor.”
151 av Sveriges 290 kommuner har så pass hög urbaniseringsgrad att de kommer att omfattas av restaureringsplanen, medan kommuner med mer än 45 procents grönyta ännu inte omfattas.
– Flera kommuner kommer inte behöva ta hänsyn till netto noll utan bara öka efter 2030. Men det kan bli mindre aktuellt med så kallade kompensationsprojekt vid bygg- och exploateringsprojekt framöver, att det blir en sista utväg, säger Ulrika Åkerlund.
En av de främsta utmaningarna enligt både Johanna Deak Sjöman och Ulrika Åkerlund är att fastställa hur stor del av kommunytan som ska ingå i restaureringsplanen.
– Vilka kommuner kommer omfattas av netto noll? Den stora knäckfrågan är hur vi ska göra avgränsningen av de urbana ekosystemområdena. Enligt förordningen kan medlemsstaten välja mellan hela kommunens yta, urbana kluster eller urbana kluster med omland, säger Ulrika Åkerlund.
Hon fortsätter:
– Vi behöver göra dataanalyser och knyta in forskare, det är inte bara att plantera en massa träd utan man behöver få rätt träd på rätt plats för att till exempel få en nedkylande effekt. Det är komplexa frågor.
Har vi inte koll på de hantverksmässiga och skräddarsydda lösningarna kan det slå fel och bidra till raka motsatsen.
Johanna Deak Sjöman påpekar att man alltid behöver vara lite vaksam när naturvärden översätts till siffror.
– Har vi inte koll på de hantverksmässiga och skräddarsydda lösningarna, som behövs inom exempelvis klimatanpassning på detaljplanenivå, kan det slå fel och bidra till raka motsatsen.
Samtidigt ser hon en fördel med restaureringsplanen för alla som arbetar med och för en hållbar landskapsutveckling.
– Tack vare lagstiftningen kommer vår röst att bli starkare och förhoppningsvis öppna upp för sektorsövergripande samarbeten och nya samverkansformer.
