Nyheter

Exotiska träd ska säkra stadens grönska

11 juni 2018

Har man studerat träden i deras naturliga miljö kan man förstå hur bra eller dåligt de tål en het försommar på hårdgjord yta. Caroline Larsson och Magnus Svensson ser framtiden an med att införa fler exotiska arter bland Malmös stadsträd.

Annons
Annons
Foto Lars Jansson

Caroline Larsson och Magnus Svensson är landskapsarkitekter på Malmö Stads gatukontor.

– Parklindarna ser ut som stekt fläsk redan i juli.

– Hästkastanjerna blir bruna.

– Körsbärsträd är fina och lite på modet, men de håller ibland bara i tio år.

–  Träden i stadens hårdgjorda ytor har det tufft. En gles krona och att de börjar torka i topparna är det första tecknet på att de håller på att dö.

Orden kommer från landskapsarkitekterna Caroline Larsson och Magnus Svensson på gatukontoret i Malmö Stad. De vet. De har tillsammans 30 års erfarenhet av att arbeta med Malmös stadsträd. De beskriver den byggda och hårdgjorda staden som en mycket speciell och utmanande miljö som karaktäriseras av ett ofta högt pH-värde i marken och ett varmt och periodvis väldigt torrt klimat.

– Många av träden som traditionellt använts i de hårdgjorda ytorna är träd som kommer från rika skogsmiljöer och som har stora krav på markfukt och näring. Det kan vi inte erbjuda i gatumiljön, säger Caroline Larsson.

Det är väldigt få av våra inhemska träd som klarar den hårdgjorda staden.

Magnus Svensson

– För att hitta träd som klarar förhållandena måste vi söka efter träd som växer i andra delar av världen där klimatet liknar stadens byggda miljö. Det är väldigt få av våra inhemska träd som klarar den hårdgjorda staden, säger Magnus Svensson.

Att jobba med exotiska trädarter är egentligen inget nytt. I Magistratsparken i Malmö finns en papegojbuske från Mellanöstern som planterades i slutet av 1800-talet. Då användes dock exoterna mest som solitära smycken. På 1980- och 1990-talen, när Malmö förlorade 40 000 träd i almsjukan och när senare även askarna, lindarna och hästkastanjerna drabbades av allvarliga sjukdomar, påbörjades arbetet med att hitta alternativ till de träd som dittills byggt upp en stor del av stadens grönstruktur. Under det senaste decenniet har Malmö arbetat allt mer medvetet och intensivt med att testa en mängd nya trädarter och sorter.

– Målet är inte att hitta ett fåtal säkra kort som används hela tiden, utan att hitta en bred palett av träd som klarar de tuffa innerstadsmiljöerna. En mångfald av arter är det bästa sättet att sprida riskerna och skapa en motståndskraftig trädpopulation, säger Magnus Svensson.

– Vi sätter inte längre samma art på en hel gata utan blandar flera olika. Det gör det mer robust. Det blir en annan stadsbild, inte lika stram och enhetlig, men med andra och fler kvaliteter, säger Caroline Larsson.

Resultat syns redan på flera platser i Malmö. I kvarteret Caroli visar Magnus Svensson hur man i den omgjorda gatumiljön, nu helt täckt med granithällar, planterat dungar och oregelbundna rader av träd som, likt omgivande fasader, skiftar i silver och vinrött. Den smalbladiga silverbusken växer naturligt i Östeuropas stäppmiljöer, blå atlasceder kommer från Nordafrikas bergsområden och den blommande persikomandeln från Sydeuropa och Kina.

I kvarteret Caroli har Malmö planterat en blandning av bland annat silverbuske, blå atlasceder och rödbladig persikomandel. Foto: Lars Jansson

– Silverbuskarna är de tuffaste träden, det finns nästan inget torktåligare. Men de måste ha full sol. Och blå atlasceder, som här var första gången vi planterade, har växt enormt mycket på fem år, säger Magnus Svensson och pekar på barrträdet som dragit iväg och blivit minst sex meter högt.

Men att träden tål torka betyder inte att det räcker att bara gräva en grop och plantera dem hur som helst. Det krävs både speciella tekniska lösningar och noggrann etableringsskötsel.

– Trädgropen ska inte vara mindre än 15 kubikmeter och vi jobbar för att öka minimivolymen till 20 kubik per träd om träden delar växtbädd och 30 kubik till enskilda träd. Det är såklart dyrare än att bara stoppa ner träden i en liten grop, men stadsträd utan bra förutsättningar lever oftast inte mer än 20 år, säger Caroline Larsson.

En annan del av utvecklingsarbetet för träden i hårdgjord yta är också den nyligen uppdaterade Malmömodellen för hur det ska se ut under mark. Vid en nyplantering i Möllevångskvarteren visar Magnus Svensson hur gropen närmast träden fyllts med 70 volymprocent pimpsten, mellan två och fyra millimeter stor, som blandats med 30 procent lokalproducerad grönkompost. Gropen i övrigt är fylld med så kallad skelettjord som består av grovfraktionerad granitkross (100 till 120 millimeter) som ger bärighet för markbeläggningen och som dessutom ger möjlighet att infiltrera och fördröja dagvatten. Skelettets hålrum fylls även de med pimpsten för att öka den fukthållande förmågan.

Trots att träden är torktåliga krävs en hel del tekniska åtgärder för att de ska trivas i den hårdgjorda ytan. Utfyllnad med skelettjord och pimpsten är en del av Malmömodellen. Här syns ett nyplanterat kinesträd. Foto: Lars Jansson

– Skelettet gör att det inte, som med vanlig lerjord, blir kompakterat. Trädens rötter behöver luft, förklarar Magnus Svensson och visar även de extra luftningsbrunnar som syns i den hårdgjorda markbeläggningen och vars uppgift är att leda ner luft till rötterna.

I Folkets park med stora grusytor steker solen och bakom en kiosk står en gammal men ändå liten lind och ser ledsen ut. Om man skulle slå upp den i Malmös databas med uppgifter om alla stadens totalt 70 000 träd på allmän plats, skulle man se att den tillhör de 6 000 träd i innerstaden som står på hårdgjord mark. Och att den lilla linden tillhör den tredjedel av innerstadsträden som egentligen inte passar där de står.

Längre in i Folkets park har en stor befintlig hästkastanj sedan tre år fått sällskap av Magnus Svenssons favoritträd: kinesträden från de asiatiska bergstrakternas torra dalar.

– Kinesträdet har nästan allt! Det är extremt tork- och värmetåligt och har ett fint bladutspring som går från rosa över i champagne och över till friskt grönt. Och så blommar det, med skyar av små gula blommor, sent på sommaren då de flesta andra träd redan blommat ut, säger han.

En gammal hästkastanj i Folkets park har fått sällskap av ett gäng exoter, som papegojbuskar och ginkgo. Foto: Lars Jansson

I skuggan av kastanjeträdet står ett gäng papegojbuskar.

– De växer naturligt i till exempel Iran och tål en hel del värme och torka med fixar samtidigt lite skugga. De är ofta naturligt flerstammiga och blir perfekta klätterträd. Dessutom får de skitsnygg bark, säger Magnus Svensson.

Han har själv studerat många av träden i deras naturliga miljöer.

– Vi måste lära av naturen och veta vilken miljö de växer i och förstå vad de tål, säger han.

På SLU i Alnarp, där Magnus Svensson tidigare undervisat, finns också mycket samlad kunskap, pågående forskning och ett aktivt nätverk kring ämnet träd i stadsmiljö.

Magnus Svensson visar papegojbuske. Foto: Lars Jansson

– Vi har förstått mer om trädens förmågor men det finns ändå mycket kvar att göra. Kunskapen behöver spridas för fler medvetna trädval, särskilt för hårdgjorda ytor, säger Magnus Svensson.

Vi drar vidare till det nybyggda stadskvarteret Malmö live. Magnus Svensson beskriver miljön som extremt utmanande: till stor del blåsig, skuggig och torr.

– Vi har höga hus som gör att vinden trycks ner mot träden. Samtidigt ger husen slagskugga och den hårdgjorda ytan är som ett golv genom hela kvarteret, säger han.

Lösningen har blivit en stomme av svarttall och vitblommande träd, till exempel robinia, som varieras i kvarteret utifrån rummens olika mikroklimat. Och den smalbladiga silverbusken finns förstås också med, i ett soligt läge.

Vidare på vägen ut till Limhamn pekar Magnus Svensson och Caroline Larsson ut ett av höstens stora planteringsprojekt: Neptunigatan som ska få en ny arboretumallé, alltså en allé som består av flera olika arter.

– Vi har varit i Tyskland och valt ut trädindivider som nu står på tillväxt. Det blir en grön stadsgata med integrerade biofilter och över 200 stycken träd berättar Magnus Svensson och nämner ginkgo, korstörne, glanshagtorn, olika ekar och svarttall.

För länge sedan hade kommunen sin egen plantskola men idag hämtas träden, som vid planteringen brukar vara ungefär tio år gamla, med lastbil från stora plantskolor i just Tyskland och även i Holland där utbudet och klimatet för att driva upp träden är bättre.

– Ju större träden är desto bättre blir det från början, konstaterar Caroline Larsson.

Bevattningspåsarna, som snabbt kan fyllas på med rätt mängd vatten som sedan långsamt i flera timmar sipprar ner till rötterna, används de tre första åren efter planteringen. Här syns nyplanterad svarttall. Foto: Lars Jansson

I Limhamn breder den nyanlagda ett och ett halvt hektar stora Cementparken ut sig. Här har Magnus Svensson varit extra delaktig, då parken projekterats av gatukontorets interna projekteringsenhet som inrättades för tre år sedan.

– Det är jättekul att få jobba på det sättet, man lär sig ännu mer från projekten, säger Magnus Svensson.

Annars brukar hans och Caroline Larssons expertis komma in på olika sätt i processen, till exempel genom deras skrivningar om vegetationens funktion, egenskap och karaktär i gestaltningsprogrammet, eller genom nära samarbete med de externa konsulterna i detaljprojekteringen.

– Vi hjälper till med växtval och kan till exempel rekommendera en arsenal av träd som är lämpliga för den specifika platsen, säger Magnus Svensson.

Cementparken är anlagd på platsen för Limhamns gamla industriområde som nu bebyggs med bostäder. Växtbäddarna består av grus, kalksten och krossade silobyggnader och utpräglat torktåliga växter har valts även här. De smalbladiga silverbuskarna känns igen. Så även kinesträden. Här finns också svarttall, som enligt Magnus Svensson och Caroline Larsson är ett säkert kort, men även en mängd arter och sorter som är helt nya för Malmö.

I Malmös träddatabas kan man redan utläsa att staden har åtminstone 570 olika arter och sorter av träd. Troligen är siffran redan högre än så. Målet är 1 000.

– Vi är säkra på att artrikedomen är framtiden, säger Caroline Larsson.

Caroline Larssons och Magnus Svenssons trädfavoriter för hårdgjorda ytor i varma och torra innerstadsklimat:

Kinesträd (Koelreuteria paniculata):

Ginkgo (Ginkgo biloba ’Autumn Gold’):

Korstörne (Gleditsia triacanthos ’Skyline’):

Svarttall (Pinus nigra):

Robinia (Robinia pseudoacacia ’Nyirsegi’):

Turkisk ek (Quercus cerris):

Pagodträd (Styphnolobium japonicum):

Smalbladig silverbuske (Elaeagnus angustifolia):

Blodplommon (Prunus cerasifera ’Nigra’):

Silverlind (Tilia tomentosa ’Sterling’):

 

Ovanligare arter och sorter som nu testas i Malmös innerstadsmiljöer:

Humlebok (Ostrya carpinifolia):

Guttaperkaträd (Eucommia ulmoides):

Dvärglönn (Acer monspessulanum):

Ungersk ek (Quercus frainetto ’Forest Green’):

Dansklönn (Acer x zoeschense ’Annae’):

Ormskinnstall (Pinus leucodermis):

Japansk zelkova (Zelkova serrata ’Green Vase’):

Kejsarträd (Paulownia fortunei ’Minfast’):

Rödbladig persikomandel (Prunus x persicoides ’Spring Glow’):

Glanshagtorn (Crataegus x lavallei ’Carrierei’):

 

Gå till nästa artikel