De vann med sitt eget kontor – som de själva ritat

Det var ingen som trodde att en flytt från arkitektkontoret Tengboms gamla lokaler till nya i Hagastaden skulle bli en smärtfri historia från början. 

– Alla tänkte ”oj, vilka problem”. Alltså det skulle bli så jobbigt, säger Mark Humphreys som är kontorschef för Tengbom i Stockholm. 

– Och de sa till mig: ”Och stackars dig som måste leda den här processen”. Att vi nu några år senare skulle vara nominerade och vinna Guldstolen skulle man aldrig ha kunnat tro då. Alltså, folk skulle bara ha skrattat om man skulle ha sagt det då, det går utanför alla våra förväntningar.

Arkitekten har tidigare rapporterat om hur pandemin och lågkonjunkturen påverkat arkitektkontoren och deras egna lokaler. Nya rutiner för hem- och hybridarbete och uppsägningar gör att de fysiska arkitektkontoren töms på folk, och på många kontor funkar inte längre lokalerna som det kanske var tänkt från början.

– Vi hade suttit vid Slussen i många år, och vi hade en av världens bästa utsikter men utöver det var det inte optimala lokaler. Den innebar utmaningar redan från början och den jobbade emot våra behov, särskilt när vi behövde jobba med digifysiska arbetssätt, säger Mark Humphreys. 

Han berättar att de hade en process där de funderade på om de skulle förändra sina befintliga lokaler, men även med stora förändringar fanns det grundförutsättningar som var svåra att göra bra lösningar av. 

– Vi skulle skriva under nya avtal med kostnadsökningar. Så då tänkte vi att det kanske är bättre att tänka om och börja om från scratch i andra lokaler. 

Mark Humphreys säger att de i processen utgick från ett en av företagets grundvärderingar, som handlar om något de kallar för kollektiv intelligens. De redovisade regelbundet sina tankar och skisser och modellarbeten och bjöd in till workshops på kontoret, bjöd på lunch och lyssnade på medarbetarnas synpunkter. 

– När man har över 120 professionella, kreativa personer och utnyttjar deras lösningar, då blir det lätt. Vi har jobbat inkluderande och det skapar en stark identitet. 

Mark Humphreys berättar att processen inte syftar till att få fram flera förslag och sedan kompromissa mellan dem, utan snarare tvärtom.

– På kontoret har vi alla olika roller och olika kompetenser, och vi försöker blanda in så mycket kompetens som möjligt. Sen kommer nästa lager i processen, och det är att den bästa idén ska fram. Det handlar inte om kompromisser, jag tror ingen som kommer in i våra nya lokaler tänker att det är en plats som handlar om kompromisser. Det handlar om att få fram alla idéer och se dem från alla vinklar. Sen gäller det att hitta den starkaste lösningen, gentemot våra mål och behov. Här känner jag att det fungerat hur bra som helst.

Katya Högberg säger att i utformningen av de nya lokalerna har de varit på jakt efter ”det imperfekta”.

Hon är anställd på Tengbom och ansvarig inredningsarkitekt för projektet. Och hon säger att hon tagit sig an uppdraget ”med stor respekt och skräckblandad förtjusning”. Det innebär förstås ett stort ansvar att rita åt sina kollegor. Hon berättar om varför de sökt motsatsen till perfektion:

– Det ska inte kännas som att man behöver vara försiktig i lokalerna. Det är fritt fram för oss att bygga våra modeller och sätta upp saker på väggarna, det finns olika system för det. Vi har naturliga material som åldras, som läder i möblerna och zink i bänkskivor i pentryn och kök. På toaletterna har vi något som vi kallar för arkitektgraffiti, det är två av våra kolleger som klottrat saker som ser ut som arkitektskisser – men som egentligen inte är några projekt – på väggarna och speglarna.

– Det ska sätta i gång tankarna när man är på toaletten en stund, säger Mark Humphreys. 

Allt binds samman med ett tak som är målat rosa. Inget i lokalerna är vitt, eftersom det tidigt i processen bestämdes att ”vitt är förbjudet”. Väggarna är medvetet ojämnt målade, kontoret fick lära målarna hur de skulle göra det.

– Vi arkitekter har en tendens att se våra lokaler som någonting i stil med ett galleri, men vi vill att det ska vara en ateljé, eller en verkstad, säger Mark Humphreys.

Den rosa färgen är bara en av många saker som han tror skickar energi och impulser till både medarbetarna på Tengboms när de är på jobbet – och till deras kunder när de besöker kontoret.

– Man blir påmind om det hela tiden, var man än är i lokalen. Vi vågade göra det här, och det funkade! Det ger ett visst mod för att fortsätta våga andra saker också. 

Tengboms Stockholmskontor blev mindre i flytten, de bytte 2 500 kvadrat mot 2 000, och Mark Humphreys säger att de har planer för hur de skulle kunna använda lokalerna om de blir fler på kontoret igen – och även om de skulle bli ännu färre, även om han inte ser det som önskvärt. 

Förutom ”vitt är förbjudet” bestämde sig Tengbom också för att ”lim är fusk”. Alltså har de försökt jobba med både hållbara och modulära lösningar i sina nya lokaler. Allt ska kunna återbrukas. Och lokalerna är anpassade för hybridarbete, eller digifysiska arbetssätt, som de kallar det på Tengbom. Alltså finns till exempel kameror och mikrofoner i varje mötesrum, och ljus- och ljudförutsättningar som är optimerade för hybrida möten.

Att allt det här skulle leda till Guldstolen säger Katya Högberg att inte heller hon hade en tanke på när de började jobba fram alla lösningar.

–  Vi har tänkt att vi måste göra det här för oss själva och för våra behov. Vi kan inte tänka kring vad andra ska tycka, eller hur imponerade andra ska bli, utan det är oss själva vi ska försöka imponera på. 

Men hon blev väldigt glad när hon och Mark fick reda på att Tengboms hade blivit nominerade till priset, och sedan var tvungna att hålla det hemligt en stund för alla andra på kontoret.

– Jag tycker att Guldstolen är det finaste priset man kan vinna som svensk arkitekt. Det är vårt eget pris, och därför måste det också vara svårast att vinna, säger Katya Högberg.

Mark Humphreys kommer under vårt samtal ständigt tillbaka till begrepp som att våga och att experimentera. Vid tillfället visste han inte att vinsten skulle komma men sa att om de skulle vinna Guldstolen, så säger det något om arkitektkåren.

– Både jag och Katya kommer från en arkitektmiljö som är präglad av modernismen, minimalismen, idén om en geniarkitekt som signerar sina projekt, om kontroll, och om perfektion. Att vinna med ett projekt med fokus på det imperfekta, på den egna verksamheten, på kollektiv intelligens, med starkt hållbarhetsfokus i kombination med hög stilistisk gestaltning – det skulle jag se som väldigt symboliskt för kåren.  

– Då skulle jag tänka att kåren är redo att tänka utanför boxen. Det här skulle kunna signalera en början på det. En rikare kreativitet kan blomstra fram hos kåren om vi börjar lyfta fram sådana här projekt.