”Barn och ungas utemiljö blir allt viktigare”

Det var under 1980-talet när Lena Jungmark fick fyra barn i tät följd som hon fick upp ögonen för den fria lekens betydelse för barns kreativa, sociala och fysiska utveckling. Det ledde till att hon ihop med kollegan Ann-Sofi Högborg utvecklade idén med temalekplatser i Malmö stad.

– Lekplatserna på åttiotalet var ganska tråkiga ställen, barnen ville leka i buskarna och där fick man inte vara. Så vi inventerade alla lekplatser i Malmö stad, vi ville hitta andra ingångar i lek än prefablekredskapen, säger Lena Jungmark.

Men när den första temalekplatsen planerades i Bunkeflostrand, med naturmark och plank barnen kunde hiva sig igenom, blev det ramaskri bland de boende i området.

– Medierna hakade på, jag blev barnens fiende. Folk var jättearga och sa att lekplatsen var farlig. Nu är det en populär utflyktslekplats.

I dag finns det temalekplatser i de flesta svenska städer, men enligt Lena Jungmark har de blivit mindre experimentella och mer designade allt eftersom åren gått. Nu ser hon en utveckling som mångt och mycket går åt fel håll:

– Eftersom ekonomin styr så hårt är det svårt att få gehör för barnperspektivet i samhällsplaneringen.

Vad kan arkitektkåren göra?

– I dag är förskola och skola kanske det enda stället där barn och unga kan leka fritt, så det behöver vara väldigt bra platser. Vi vuxna måste planera dem med tillräcklig yta och tolerera att barns utemiljöer är mer ruffiga och röriga än vad våra egna är.