Äta ute – när det är insidan som räknas
Dan Hallemar är redaktör för en ny bok där inredningsarkitekturen på krogen står i fokus. Här tipsar han om sina favoriter bland de svenska restaurangerna.
Boken Äta ute – arkitekturen och maten gör nedslag i 25 förhållandevis nya krogar och 8 klassiker. Som boktiteln antyder är det interiörerna som är i centrum.
Urvalet sträcker sig från Hemavan till Malmö och inredningsarkitekturen skärskådas genom texter och fotografier. Dan Hallemar, redaktör på Arkitektur förlag och ansvarig för boken, får här välja tre personliga favoriter från arbetet med boken:
Stadshuskällaren, Stockholm
– Den här platsen förvånade mig eftersom jag inte riktigt kände till den. Det är lite intressant eftersom den ligger i ett av Sveriges mest kända hus – Stockholms stadshus, ritat av Ragnar Östberg. Restaurangen var under många år varit en halvtaskig sylta som fick förfalla. Med den nya inredningen så har man lyckats få till en bardel som är perfekt “after workig” i sin mysighet med rottingmöbler. Källarvalv kan kännas trångt och mörkt, men det här känns härligt både ljud- och ljusmässigt. De restauranger som arkitektoniskt är riktigt bra tar ofta hand om ljudet – för det är så centralt när man är ute och äter – och här märks det att det är en hantverkare som vet vad han håller på med.
Kville Saluhall, Göteborg
– Saluhallen är rolig för att den arkitektoniskt kopplar tillbaka till Göteborgskt 20-tal. Med pelargångar, ljuset och lite nyklassicism kan man ana Götaplatsen. Som alltid med saluhallar känns det rikt och hallen är ett bra exempel på hur man kan göra ett tillägg till en plats som sedan blir ett nav i staden. Man behöver inte ens äta där, man kan bara driva runt.
PM Bar, Växjö
– Det är som en hotellbar, på så vis att det kommer folk från överallt, likt det man kan uppleva på järnvägsstationer eller stadshotell. Växjö är en bra matstad och PM Bar är perfekt för en drink före eller efter middagen. Arkitektoniskt är det en skandinavisk funkis- som aldrig tycks lämna oss och som är intimt förknippad med vilka vi är. Det är kalksten från Öland, och dragen från svensk funkis ger sig tillkänna på ett bra sätt. Jonas Lindvall har en sådan materialkänsla som märks i arkitekturen, men också en sådan känsla för ljus och rymd. Det är raka motsatsen till Stadshuskällaren.