Arkivet på SLU växer med Sveriges äldsta landskaps­arkitektkontor

– Det här uppdraget är en av de roligaste som jag har fått på mitt bord. Så jag känner en personlig ”yes!”-känsla, samtidigt som berättelserna kommer att kunna bidra till yrkesidentiteten hos andra landskapsarkitekter.

Det säger Anna Jakobsson som är forskare och lärare på SLU i Alnarp, och som precis har påbörjat ett arbete med att samla in och dokumentera berättelser från flera av dem som jobbade på Per Fribergs arkitektkontor. 

Anna Jakobsson, som också är landskapsarkitekt, berättar att hon då och då träffade Per Friberg på SLU i Alnarp när hon själv började studera på skolan.

– Han var pensionerad vid det laget, men han var ofta här ändå.

Per Friberg var en pionjär inom svensk landskapsarkitektur och anses som en av de främsta i landet under 1900-talets andra hälft. Vid sidan av verksamheten på det egna kontoret, som startade 1950, var Friberg också den förste professorn i vad som då kallades trädgårdskonst och naturvård på SLU i Alnarp mellan 1964 och 1985. Som Arkitekten tidigare berättat har SLU i Alnarp börjat bygga upp ett arkiv utifrån en unik samling med ungefär 5 000 ritningar och planscher från landskapsarkitekten Per Fribergs kontor. Ambitionen är att samlingen ska bilda navet i ett stort nationellt arkiv för landskapsarkitektur.

Anna Jakobsson kommer nu att börja genomföra enskilda intervjuer med tio till tolv av de arkitekter och landskapsarkitekter som arbetade med Per Friberg på kontoret, under delvis överlappande tidsperioder. Hon kommer att fokusera på hur diskussionerna fördes och hur arbetsprocesserna såg ut kring de många projekt som genomfördes, alltifrån villaträdgårdar till kyrkogårdar till landskap kring kärnkraftverk. Berättelserna är tänkta att ge en bredare bild av ritningssamlingen.

Arbetet med att samla in berättelser inleddes strax innan jul, då sex av medarbetarna och en av Per Fribergs söner kom till en heldagsträff på SLU i Alnarp. De samlade fick då titta på en del av ritningarna och återse sina gamla projekt. De fick också se hur arkivarien Douglas Gunnarsson arbetar med att bevara dem. 

– De tycker att det är fantastiskt att vi fördjupar oss i hur de jobbade på kontoret, säger Anna Jakobsson.

En stor vinst med samlingen är att det finns så mycket material bevarat. Det är annars vanligt att kontor bara sparar det färdiga förslaget, det som man sedan går vidare med, men i det här fallet finns ofta hela processen dokumenterad, från idé till skisser till färdiga förslag. Det tänker Anna Jakobsson använda sig av när hon intervjuar medarbetarna. De kan titta på materialet tillsammans och låta insamlingen av berättelser få hjälp på traven därifrån.

Arkitekten har tidigare berättat att skisser och teckningar från Fribergs kontor brukade creddas med företagsnamnet, och inte med namnet på den medarbetare som faktiskt hade haft pennan i handen. Men även den sortens frågor hoppas Anna Jakobsson ska bli mycket tydligare i och med hennes undersökningar, som beräknas pågå till 2025.

Det var mitt i arbetet med arkiveringen av Per Fribergs material som SLU dessutom fick en ny donation – med landskapsarkitekten Sven Hermelins ritningar. Sven A Hermelin AB är Sveriges äldsta landskapsarkitektkontor, grundat 1926.

– Sven Hermelin var också lärare här, men han var några decennier före Per Friberg. Det innebär att vi nu kan göra längre tidslinjer i vårt arkiv, vilket gör att man kommer att kunna jämföra olika tiders landskapsarkitektur med varandra. I stället för bara en berättelse så kan vi ha flera som speglar 1900-talets landskapsarkitektur.

Anna Jakobsson tror att det finns ett stort intresse och också ett stort behov av material och berättelser som gör att de som jobbar som landskapsarkitekter i dag, och även de som utbildar sig till det på till exempel SLU, ser att de är en del av en större helhet. 

– Det känns meningsfullt att bidra till att skriva vår historia, för att förstå vårt sammanhang.