Arkitekturcenter blir ”bultande hjärta” i nya Blox

Två cirkusartister övar på Blox glasfasad. De har säkrat sina linor i en takkonstruktion och nu tar de avstamp i väggarna för sina konster. De övar till invigningen, när drottning Margrete ska klippa banden. Det är två veckor kvar till dess och nu visar arkitekten Ellen van Loom från OMA runt i byggnaden. Det är en upptäcktsfärd, till synes också för henne, i det labyrintiska huset uppbyggt av kuber och hon berättar om den långa skissprocessen när arkitekterna vred på boxarna som i en Kubricks kub för att få volymer och funktioner att stämma. Det har gett en komplex och inte speciellt lättnavigerad byggnad som ska leda besökaren runt i en vandring mellan utställningar, salar och trappgallerier.

Dansk arkitektur center, DAC, har flyttat 600 meter, från Gamle Dok i Christianshavn till nya Blox och till en central position nära stadens kultur- och museikvarter och centralstationen. Tanya Lindkvist, programchef på DAC, har varit med på resan.

– Det här är en helt unik placering. Arkitekturhistorien finns direkt utanför våra fönster och det är den vi vill locka publiken att se. Nu vill vi bjuda in ännu fler besökare till utställningarna, men också skicka ut dem i staden igen att upptäcka arkitekturen där.

Tanya Lindkvist, programchef DAC.

Blox är inte bara är en ny byggnad utan del av ett större stadsomvandlingsprojekt. Platsen har sedan 1960-talet varit en parkering och genomfartsplats, en lite bortglömd yta. Samtidigt finns 1 000 års kulturhistoria i kulturkvarteren strax intill. Byggnadens entrétorg mot Bryghusepladsen har fått en uteservering, en lekplats i två våningar och breda trappor för publik som vänder sig mot framtidens kultur på torget.

– Här ser ni tydligast vad det handlar om; att förena byggnaden med stadslivet och samtidigt att visa upp allt som händer i byggnaden, säger Tanya Lindkvist.

En stad i staden var konceptet och i Blox ska man kunna göra allt man kan i en stad. Äta, leka, jobba, träna, gå på konsert. Denna mikrostads aktiviteter är placerade i utskjutande lådor, medan DAC:s verksamhet fördelar sig i ett flytande rum som löper genom hela Blox. Ellen van Loom skissar upp rörelsen på baksidan av en meny medan Tanya Lindkvist beskriver det som att ”DAC är byggnadens bankande hjärta.”

Från kajen leder trappor ner under vägen och entrén.

För att komma upp i huset måste man gå ner. Trappor leder ner under byggnaden, under den hårt trafikerade vägen. Här ligger receptionen för all verksamhet och vandringen går sedan upp genom byggnaden, genom trappgallerier, till utställningssalarna, auditorierna, kontorsvåningar för Bloxhub – en förening för företag inom hållbar utveckling – till caféet med sina två terrasser – en in mot staden och en ut mot vattnet –och upp till lägenheterna på taket.

Trapporna ringlar mellan våningar och halvplan med pauser för några snabbare och mer flexibla utställningar. Här står nu några modeller, i framtiden är det här ytor för att visa upp pågående planer i staden, förslag till nya lagar och skolutställningar. Byggnaden är fullt tillgänglig med hissar till alla plan, men i första hand är det här en byggnad att röra sig i, att gå runt i som i staden, bli lite förvirrad och upptäcka nya saker. Vid rundturen verkar arkitekten Ellen van Loom ibland lika häpen som vi andra över var hon hamnar. Vi trängs med både byggarbetare, som hetsigt arbetar för att få allt klart, och med besökare på de två konferenser som pågår i huset. Vi möter fat med chokladbitar och vinglas. Helle Juul från Jan Gehl architects sitter och samtalar vid ett bord. Vi går vilse. Får vända vid en låst dörr.

Men utställningarna är redan på plats. De som går förbi byggnaden på kajen utanför kan se det skimrande golvet av mässing i det så kallade ”guldgalleriet”. Om inte draperierna är fördragna kan de kanske också skymta ljusinstallationen av dans-isländske konstnären Olafur Eliasson, som blir den första utställningen i rummet.

– Just det här rummet är försäkrat för att kunna ta emot värdefulla samlingar. Och vi har teknik lika avancerad som på en teater, så scenografin kan varieras enkelt. Dessutom kan vi ha två program på gång samtidigt, berättar Tanya Lindkvist.

Blox är ritat av OMA genom Ellen van Loom

Om Blox är en stad i staden så är den stora utställningssalen på 700 kvadratmeter i två våningar dess forum, kärnan i byggnaden. Härifrån syns både gatan nedanför och kontorsvåningarna ovanför.  Nu utnyttjas takhöjden med ett platsbyggt hus i den nyproducerade invigningsutställningen Welcome home.

Men utställningarna är inte DAC:s kärnverksamhet. Tanya Lindkvist betonar att DAC inte är ett museum och inte lyder under museilagstiftningen. Centret samarbetar med 100-tals andra aktörer, beslutsfattare, internationella arkitekturinstitutioner, boende och festivaler. Tanya Lindkvist beskriver arkitekturcentrets ledord som ett ”orkestrerande DNA” och hur verksamheten står på två ben: Branschen och kulturpubliken.

– Vi har inget historiskt eller akademiskt uppdrag. DAC en plattform för förändringar i samhället och vår uppgift är att bygga broar. Därför jobbar, arkitekter och ingenjörer tillsammans med pedagoger, och vi byter platser ofta, säger hon när vi står på DAC:s egna kontorsplan med utsikt ut mot hamnen.

Arkitekturcentret har däremot vissa uppdrag från olika ministerier. Ett är att föra ut kunskap om arkitektur till barn och unga, bland annat genom skolorna. DAC stödjer arkitektur som läroämne i skolorna och samarbetar med kommuner för att utbilda lärare i arkitektur.

– Nu satsar vi ännu mer på barn och unga. Vi får redan besök av 10 000 barn per år och vill dubblera det genom att göra alla utställningar tillgängliga för barn och involvera publiken mer.

I de nya lokalerna får fler barn plats och ytorna för barnverksamhet har direkt tillgång till den innovativa lekplatsen. DAC har anställt fler lärare och ska utveckla en eftermiddagsskola för barn. Och verksamheten i skolorna finns i hela landet.

– DAC är hela Danmarks arkitekturcenter, inte bara Köpenhamns, betonar Tanya Lindkvist och berättar om det årliga Folkemötet på Bornholm där DAC alltid finns på plats, om samarbetet med Roskildefestivalen.

Hela verksamheten genomgår i samband med flytten till Blox en stor omvandling. Målet är att gå från 90 000 besökare per år till 200 000. Trots det har inte personalen utökats särskilt mycket. Några personer med speciell kompetens har rekryterats, bland annat mer internationell kompetens.

Det visionära projektet Blox startade med samtal mellan DAC och den filantropiska stiftelsen Realdania redan 2005 när Realdania köpte tomten vid Bryghusepladsen. DAC ville bli en bredare kulturinstitution och få fler utställningsmöjligheter. Året därpå bjöd Realdania in sju internationella arkitektföretag till en intervjuprocess och det holländska arkitektföretaget OMA valdes att rita projektet.

– Det var den näst sista tomten till salu i centralt läge i Köpenhamn, men en svår tomt, överkorsad av tung trafik och omgärdad av parkeringsplatser, berättar Tanya Lindkvist.

Blox knyter samman kajen och staden.

Platsen var en utmaning och Blox är till stor del ett infrastrukturellt projekt som löser en rad komplexa problem på platsen.Byggnaden knyter sammankajen med staden genom en passage under byggnaden och gatan, alla måste först ner under jord för att komma upp. Materialen är valda för att referera till den tunga infrastrukturen, mörka, råa material, snarare än till den kulturhistoriska stadsdelens tegelbyggnader. Om besökaren kommer med båt till kajen utanför, eller om hen kommer gående längs med vattnet, så upplevs byggnadens infrastruktur kanske tydligast. Från kajen leder en lång trappa ner i underjorden och besökaren passerar ett gym med stora glasade ytor både ut mot hamnpromenaden och in mot trappan i byggnaden.

Utvecklingen av byggnaden har varit en vattendelare i den danska debatten sedan de första skisserna presenterades när detaljplanen skulle tas 2009. Vissa har tyckt att det är en alltför brutal arkitektur som inte passar in i den danska byggnadstraditionen, andra att det är en byggnad som visar en väg mot framtiden. Realdania har haft aktiv dialog med boende i området, och Tanya Lindkvist menar att kritiken har lagt sig med tiden.

– OMA har inte byggt ett danskt hus, det är glas, stål och betong istället för tegel. Vissa besökare har sagt att de saknat den intima stämningen från DAC:s gamla hemvist i Gamle Dok, att den nya byggnaden är massiv och sluten, men att de sedan upptäckt hur byggnaden ”öppnar sig” inuti, säger Tanya Lindkvist.

Ellen van Loom.

Ellen van Loom öppnar dörrarna från byggnadens café ut mot vattnet, konstaterar att det blir mycket terrasser när man jobbar med kuber, eller ”pixlar” som arkitekterna på OMA har talat om i konceptarbetet. Hon berättar hur arkitekterna ville bryta ner volymen och inte göra ett alltför högt hus. Nu ser vi ut över Köpenhamns hamn. Bort mot biblioteket Den svarte diamanten och över floden till Christianshavn och Gamle Dok. När den nya cykel- och gångbron är på plats bildas här ett nytt stadsrum, Hamnringen, där OMA:s byggnad knyts samman en grupp byggnader i mörka material och glas. Där hamnar Dansk arkitektur center i centrum.