Arkitekter trendar på film: “Dramaturgiskt tacksam yrkesgrupp“
Premiäraktuella filmen Brutalisten är bara ett av de aktuella exemplen på storfilmer med en arkitekt i huvudrollen. Filmvetare som Arkitekten talat med noterar filmbranschens delvis nyvaknade intresse för yrkesgruppen. Men sättet som arkitekten porträtteras just i Brutalisten har också fått kritik.
Huvudpersonen i Brutalisten, László Toth, är en fiktiv person som sägs ha påverkats av flera kända arkitektnamn som bland andra modernisterna Breuer, Kahn och Rudolph.
På kort tid har det kommit flera storfilmer med en arkitekt som ledande karaktär. I Brutalisten är huvudpersonen en arkitekt som immigrerar till USA. I Megalopolis är det en stjärnarkitekt som driver handlingen, och en uppmärksammad dramadokumentär om den irländska arkitekten Eileen Gray har mötts av fin kritik.
– Det är vanskligt att dra stora slutsatser, men kanske pekar detta ändå på något. I ett internationellt perspektiv går att tänka att arkitektur, stadsbyggnad och samhällsplanering blir intressant i de större förändringssammanhang som vi ser i dagens konservativa våg och tidsanda, säger Mats Björkin, professor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet.
I regissören Francis Ford Coppolas Megalopolis står en storstad inför omvandling. Det blir stridigheter mellan den genialiska arkitekten som vill utveckla och modernisera, och den giriga borgmästaren, som håller emot och inte vill satsa.
Kanske har man nu upptäckt att arkitekterna är en kategori som tillhör de skapande personer som lätt möter motstånd.
– Konflikten mellan konstnär och pengar är ett återkommande tema i film. Kanske har man nu upptäckt att arkitekterna är en kategori som tillhör de skapande personer som lätt möter motstånd, att deras kreativa idéer kan drabbas eftersom de är beroende av resurser och av de som betalar, säger Mats Björkin och fortsätter: dessutom kan handlingen drivas av att konstnärens, i det här fallet arkitektens, idéer ska kunna landa i samtiden.
Filmen Megalopolis tar plats i ett framtida New York drabbat av en förödande katastrof. Berättelsen följer en arkitekt som vill återbygga staden i en nyskapande naturnära form med organsikt formad arkitektur.
Filmen Brutalisten följer den ungerska arkitekten László Toth som när han kommer till USA måste kämpa mot fattigdom och fördomar, allt medan han försöker bevara sin konstnärliga integritet och samtidigt möta kraven från mäktiga finansiärer.
– Jag ser två delar i det här: dels ett fokus på individen, dels på vad den personen kan skapa, säger Emelie Carlsson Gras, filmare, filmvetare och direktör för arkitekturfilm-festivalen Archfilm Lund, som arrangeras i Lund varje oktober.
– Arkitektur och film är en användbar kombination. Genom film går det att stiga in i fascinerade miljöer gestaltade av arkitekter, platser som alltså inte behöver finnas eller vara kopplade till verkligheten. Här är Megalopolis ett exempel, där det kanske inte är så mycket storyn i sig som är intressant, utan i stället den värld regissören Coppola bygger upp genom huvudpersonens yrke.
Genom film går det att stiga in i fascinerade miljöer gestaltade av arkitekter.
Emelie Carlsson Gras påpekar också att arkitekter alltid varit en viktig del i filmproduktioner.
– Ända sedan stumfilmens tid har de funnits med. Arkitekter i filmbranschen bygger dekorer och arbetar med att skapa större scener och miljöer.
På Archfilm i Lund har arrangörerna sett att det kommer fler dokumentärer om kvinnliga arkitekter. Dramadokumentären om Eileen Gray är en av dem och har den engelska titeln “E.1027 – Eileen Gray and the House by the Sea”. Eileen Gray strävar efter erkännande i en mansdominerad bransch och dramatiseringen lyfter också fram hennes kamp för sitt konstnärliga uttryck.
I filmen E.1027 – Eileen Gray and the House by the Sea, är huset, tillsammans med den ledande karaktären, vad som driver handlingen framåt, när arkitekten tar strid mot Le Corbusier.
– En arkitekt kan framställas som frontfigur och en ikon att beundra. Jag läste i ett annat sammanhang om det fokus vi idag lägger på enskilda människor, alltså inte bara inom film, utan även i allt fler biografier och andra medier. Enkelt beskrivet går teorin ut på att vi lever i en splittrad värld, och att genom att se saker via en person ger det oss en chimär känsla av helhet, säger Emelie Carlsson Gras.
De tre filmerna har det gemensamt att deras huvudkaraktärer har en stark passion för sitt yrke och de möter motstånd från det omgivande samhället.
– Det kan vara extra tydligt att använda en kreativ profession för att också lyfta och peka på sociala frågor. Arkitektur och skapande kan sägas kontrastera och spegla omvärlden. Dramaturgiskt är det en tacksam yrkesgrupp, och lite förvånande att filmbranschen inte riktigt upptäckt detta förrän nu, säger Mats Björkin.
Medan Brutalisten har hyllats i filmvärlden och nominerats till inte mindre än tio Oscars, bland annat för bästa bild och bästa skådespelare, har den också fått kritik. I en artikel i The Guardian beskriver en av tidningens kulturskribenter fenomenet : Därför hatar arkitektvärlden Brutalisten. Kritiken, som också framförts i flera amerikanska tidningar, handlar bland annat om att filmen ger en clichéartad och felaktig bild av arkitekter, arkitektarbetet och arkitekturen.
