Arkitekten bakom handboken mot terrorattacker
Sveriges kommuner och landsting ger ut en handbok med tips till kommuner på hur de kan skydda sig från fordonsattacker. Bakom rapporten står en grupp medarbetare från WSP – däribland planarkitekten Maria Carlsson.
Vad var din roll i arbetet med handboken?
– Jag sitter som planerare och har fungerat som ett bollplank för de olika parter som varit involverade i det här arbetet.
Varför behöver kommuner veta mer om terrorskydd?
– Det är viktigt att först och främst lyfta frågan på agendan. Det är en komplex fråga, som kräver en god helhetssyn och lokalkännedom för att landa på rätt nivå. För att lyckas krävs det att man samverkar mellan flera aktörer och börjar med en analys kring vilka säkerhetsåtgärder som eventuellt krävs.
Hur gör man det?
– För att jobba med frågan på rätt nivå gäller det att i ett tidigt skede involvera de parter som har kunskaper om hotbilder. Det kan vara polisen eller MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vilket är myndigheter som inte alla kommuner kontinuerligt har ett samarbete med – något som krävs i sådana här frågor.
När kan en kommun behöva skydd mot terror?
– Man talar om vad som är skyddsvärda objekt vilket kan vara folktäta platser som arenor, torgytor, köpcentrum eller händelser så som julmarknader, idrottsevenemang eller liknande. Det finns flera miljöer som drar till sig den här frågeställningen och man måste göra en analys. När analysen är gjord och man ringat in vilka objekt och hotbild som finns får man ställa sig frågan vad man kan göra i den gestaltande miljön för att på bästa sätt integrera nödvändigt skydd.
Hur kan sådana lösningar se ut?
– När man väl vet vad det är man ska försöka skydda sig mot behöver landskapsarkitekter i samverkan med säkerhetsspecialister kopplas in. Generellt går det inte att skydda sig mot allt i en och samma åtgärd så man utgår ofta från lökprincipen, där tanken är att skyddet utgörs av flera skal. Det handlar om att nyttja förutsättningarna man har runt omkring sig. Att integrera konstverk, andra möblemang och arbeta med topografin och markmodellering för att skapa en helhetsverkan ger bäst lösningar. Men man måste ha helhetstänket. Huvudfunktionen ska inte utstråla säkerhet, utan det ska vara fokus på gestaltningen och kanske lekfullt såsom exempelvis en skatepark och med anknytning till platsen. Detta eftersom många av oss vill leva i en öppen stadsbild och inte dagligen känna att säkerheten är påträngande.