”Vi river drömmarna som tidigare generationer har haft”
Anna María Bogadóttir är Sverige-aktuell med en hyllad roman om en bankbyggnad i Reykjavik som hedras med en begravning innan den rivs.
– Jag tyckte att det var viktigt att berätta om arkitektur- och byggbranschen för en större allmänhet, säger hon.
Isländska Anna María Bogadóttir är huvudtalare på Riksantikvarieämbetets konferens om kulturmiljö 12–13 november.
När arkitekten och konstnären Anna María Bogadóttir flyttade hem till Reykjavik och Island efter flera år utomlands startade hon eget arkitektkontor och började jobba som konsult åt kommunen. Hon reagerade på att så många byggnader skulle rivas.
En av dem var Industribankens huvudkontor från 1960-talet, som skulle ersättas med ett hotell.
– Det var en väldigt speciell senmodernistisk betongbyggnad i fem våningar. När den byggdes var den en stark och tydlig symbol för framtiden, utvecklingen och hela välfärdssamhället. Att riva den kändes konstigt, säger Anna María Bogadóttir.
2017 anordnade hon därför en happening där hon tillsammans med inbjudna konstnärskollegor tog farväl av byggnaden.
– Jag kände att jag behövde markera att det var slutet på en era. Byggnaden var bara 50 år och i bra form.
Tillsammans med en filmare skildrade hon byggnadens historia och den sex månader långa rivningsprocessen i en poetisk dokumentärfilm som kom 2021.
– Det speciella var att vi fick tillstånd att vara kvar i byggnaden medan rivningen pågick. När man ser filmen får man känslan av att själv bli nedriven. Det var lite otäckt att vara där, maskinerna var så nära, det var som om de åt upp oss. Till slut blev byggnaden som ett slags offer för sin egen ideologi, den om konstant utveckling.
Anna María Bogadóttir reagerade också på de enorma mängderna rivningsmaterial.
– Vart tar allt det här materialet vägen efter en rivning? Det var som om jag upptäckte en del av arkitektur- och byggbranschen som vi inte talar om. Vi fokuserar oftast på det nya som ska byggas. Jag ville fokusera på slutet för en byggnad.
När Anna María Bogadóttir sedan träffade en författare som sa att ”du har nog stoff till en bok där” började hon skriva det som skulle bli romanen ”Jordfästning”.
I den knyter hon ihop sin egen livsresa med berättelsen om byggnadens födelse, liv och död. Hon skriver om att vara kvinna i en mansdominerad arkitektbransch och om att göra upp med tanken att jordens källor är outtömliga.
– Jag tyckte att det var viktigt att berätta om arkitektur- och byggbranschen för en större allmänhet. Vi måste sluta att riva byggnader och istället ta hand om dem. Jag ville också reflektera över min generation: vi river drömmarna som de tidigare generationerna har haft. Vad har vi själva för framtidsdrömmar? Vad var drömmen bakom rivningen?
Nu i november kommer Anna María Bogadóttir till Sverige för att prata om sin roman. Hon är huvudtalare vid Riksantikvarieämbetets konferens Mötesplats kulturmiljö.
– Jag ska prata om hur viktigt det är med kulturhistoria och kulturmiljö. Den byggda miljön finns inte bara utanför oss, utan även inne i oss, i våra kroppar, i våra minnen. Vi är en del av kulturhistorien.