”Vi ifrågasätter modernismens renhetsideal”
Under årets arkitekturbiennal i Venedig ska den finländska performancekonstnären Teo Ala-Ruona representera de nordiska länderna:
– Jag vill använda transkroppen som en lins för att undersöka vilka kroppar vi faktiskt bygger samhällen för.
Den finländska performancekonstnären Teo Ala-Ruona representerar Norden vid arkitekturbiennalen i Venedig.
Det handlar inte bara om tillgång till toaletter och omklädningsrum, utan om vilka kroppsideal och identiteter som ryms i arkitekturen.
Teo Ala-Ruonas bidrag har fått titeln “Industry Muscle: Five Scores for Architecture” och är en utställning som kombinerar performance och video, liksom ljud- och rumslig installation med forskning och arkitekturteori.
Temat för årets arkitekturbiennal är Intelligences of the Earth och Teo Ala-Ruona tvekade inte när han fick frågan att ansvara för den nordiska paviljongen.
– Det blev mycket känslor, det är ett så otroligt intressant uppdrag och det är så fint att de har bjudit in mig som transperson och visuellt verksam konstnär.
Verket är även en kommentar till den Nordiska paviljongen i sig som ritades 1962 av Sverre Fehn och anses vara en modernistisk ikon.
– Vi har därtill tänkt utifrån Le Corbusiers Five Points of Architecture och tagit fram fem egna ”scores” eller teman, där vi utifrån våra konstnärliga perspektiv ifrågasätter modernismens renhetsideal och rummets roll i att iscensätta kön, kropp och makt, säger Teo Ala-Ruona.
Även ekologi och miljö är ett tema. Materialmässigt fokuserar verket på betong, stål och bilar; centrala delar av vad Teo Ala-Ruona kallar fossilkulturen.
– Ett av mina favoritkoncept i verket berör den carraramarmor Alvar Aalto använde när han byggde Finlandiahuset. Marmorn är inte överbliven utan återanvänd från Finlandiahuset, där den ersatts av ny och annars skulle ha blivit avfall. Vi tar nu med oss den, för att ha med i installationen och så att säga återlämna till Italien.
Industry Muscle är dock inte uteslutande en kritik av modernismen.
– Det är ett försök att omformulera dess arv med andra medel, andra kroppar och andra framtider i sikte, sager Teo Ala-Ruona.
På plats i paviljongen kommer flera olika scener att byggas upp som var för sig kommenterar just arkitektur, hållbarhet och identitetsfrågor.
– Byggnader kan uppfattas som en scen för mänskligt liv, och tanken här är att skapa en koppling till publiken, där de på vissa scener ska kunna interagera med delar av utställningen. Till exempel kommer en del att innehålla duschar som kommenterar könsspecifika rum. Andra element blir mer konstnärliga och poetiska.
En annan viktig del i Industry Muscle är en essä som tar upp såväl konstnärliga som forskningsmässiga aspekter kring arkitektur och kroppens plats i den.
– I förlängningen handlar det om att bygga en slags mental arkitektur hos människor, och i verket arbetar vi alltså också med ord och försöker tänja på våra sätt att tänka, säger Teo Ala-Ruona.
