”Valhallabadet är ett konstverk och OS-medaljör”
Kampen om det rivningshotade Valhallabadet i Göteborg fortsätter. I en ny bok och utställning dokumenterar arkitekterna Emma Svanberg och Benoit Maire simhallens historia och visar hur unik den är.
– Byggnaden är ett konstverk, säger Benoit Maire.
Emma Svanberg och Benoit Maire är två av arkitekterna som engagerat sig för att bevara Valhallabadet i Göteborg.
I drygt två år har arkitekterna Emma Svanberg och Benoit Maire arbetat med en bok och utställning om det rivningshotade Valhallabadet i Göteborg.
– Det har skrivits mycket i medierna om att badet skulle vara uttjänt och inte klarar att hysa internationella tävlingar. Vi ville titta på vilka arkitektoniska kvaliteter som finns här och uppmana till en större diskussion om vad en byggnad är värd, säger Emma Svanberg.
I boken ”Valhallabadet – en hotad OS-medaljör” skriver de: ”När Valhallabadet i Göteborg byggdes 1956 var det en pionjär i simhallsbyggandet och är fortfarande ett högklassigt exempel på vad som kan uträttas inom simhallsarkitektur. Men trots sin unika status som enda svenska byggnad belönad med OS-medalj i arkitektur och med sin välbevarade femtiotalsarkitektur, har en politisk majoritet beslutat att den ska rivas”.
I stället vill politikerna bygga ett nytt centralbad mittemot Valhallabadet och en ny multiarena på den tomt där Valhallabadet ligger idag.
– I grunden handlar det om att Valhallabadet står på fel plats. Jag tror att politikerna hade undvikit att riva om badet inte låg just här. Hur driver man frågan om bevarande när det inte är byggnaden i sig som är problemet? säger Benoit Maire.
De har båda upplevt Valhallabadets arkitektur in på bara huden. Badet har cirka 500 000 besök om året och två av de regelbundna gästerna är just Emma Svanberg och Benoit Maire.
Idén att dyka djupare i badets historia fick de när de insåg att badet är hotat. Politikerna började prata om rivning redan 2013.
– Sedan dess har det vuxit fram en stor folklig opinion för att bevara det, säger Emma Svanberg.
Många har en särskild relation till badhus.
– Simhallar är speciella och väldigt sinnliga arkitektoniska platser. Många byggnader upplever man mest med synen. Här står huden i centrum, men även andra sinnen som lukt, hörsel och smak. Man har en direktkontakt med arkitekturen i och ovan vattnet, säger Emma Svanberg.
Valhallabadet är välkänt för konstnären Nils Wedels stora mosaikväggar i bassängrummet. De föreställer abstrakta fiskar, vågor och solar i trettio ljusa pastellfärger. Fem italienska mosaikläggare ägnade två månader åt att lägga mosaiken för hand. Varje kvadratmeter består av 2500 bitar.
Valhallabadets basängrum med Nils Wedels mosaik. Badhuset ritades av Göteborgsarkitekten Nils Olsson som dock gick bort 1951, så det blev arkitekt Gustaf Samuelsson på stadsbyggnadskontoret som fick färdigställa projektet.
Men enligt Emma Svanberg och Benoit Maire finns det mycket annat som gör badet unikt. Till exempel variationsrikedomen av rum, volym, konstruktion samt de många påkostade materialvalen och den dubbla glasfasaden åt söder.
– Byggnaden är ett konstverk, säger Benoit Maire.
Det ansåg man redan 1948 då ritningarna till projektet ett ”bad- och idrottshus vid Skånegatan”, där Valhallabadet ingick, vann brons i OS i London. Konst var en av tävlingsgrenarna i OS mellan 1912 och 1948.
Utställningen om Valhallabadet ska visas under arkitekturdagarna på Röhsska museet. De börjar den andra oktober och pågår en vecka. Då ska även boken finnas färdigtryckt. Det blir också en guidad visning i Valhallabadet och en paneldiskussion.
– Vår utgångspunkt är att Göteborg kan tåla flera badhus och att det finns andra platser som kan passa för en multiarena, säger Benoit Maire.
Drivkraften i kommunens planering är att Göteborg ska vara en attraktiv evenemangsstad, menar Emma Svanberg.
– Valhallabadet i sig är inte dåligt. Utan det politikerna ser framför sig är den nya fantastiska multiarenan, säger hon.
