”Rymdarkitektur är en stor investering”
Arkitekten och forskaren Michail Magkos hittar incitamenten och resurserna för att förstå och optimera den fysiska miljön – i rymden.
– Där är mänsklig prestationsförmåga viktig, konstaterar han.
Michail Magkos började intressera sig för rymdarkitektur när han funderade över hur arkitekter egentligen kan veta vilka miljöer som fungerar bättre och sämre för olika syften.
I slutet av januari 2024 reste den svenska astronauten Marcus Wandt till den internationella rymdstationen ISS. Svenska forskare fick ansöka om att skicka med experiment. Ett av dem som valdes ut att vara med bland de tjugo olika forskningsprojekt som Marcus Wandt deltog i var Orbital architecture som leds av Michail Magkos, forskarstudent vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
– Vi vill se hur astronauters kognitiva förmåga påverkas av omgivningen, säger Michail Magkos.
För detta experiment fick Marcus Wandt göra olika prestationstester, som han skulle genomföra i olika delar av rymdstationen. Hans stressnivå mättes samtidigt på flera olika sätt.
Hittills är detta det enda experimentet som gjorts i rymden inom projektet. Men Michail Magkos är i färd med försök i simulerade rymdvistelser som görs i öknen i Utah.
Grundfrågorna handlar egentligen inte specifikt om rymden.
– Jag snubblade in i rymdarkitektur för att det är en stor investering och för att mänsklig prestationsförmåga är så viktigt där, säger Michail Magkos.
Han ville utforska frågor som väcktes hos honom under de sista åren på arkitektutbildningen i Grekland. Han blev oense med en professor som bestämt hävdade att det inte fungerar att ha ett stadskvarter med ytor på skilda höjdnivåer. Professorn var mycket bestämd, men kunde inte förklara varför. Det borde gå att avgöra sådana frågor mer objektivt, tänkte Michail Magkos.
Han konstaterar att inom rymdfarten finns incitament att lägga resurser på att förstå och optimera utformningen av den fysiska miljön med stöd i andra vetenskaper – och det finns ekonomiskt utrymme för att göra sådana studier. En liten förbättring kan potentiellt bli en stor besparing i ett dyrt projekt.
Mer genomtänkt rymddesign har hittills ändå oftast begränsats till konceptkonst och PR, enligt Michail Magkos.
– Det mesta av den internationella rymdstationen är utformad av ingenjörer, på liknande sätt som en oljeborrplattform.
Grundtankarna i rymdarkitektur, som den nu är, har sett lite olika ut i olika tider och olika länder. I ryska moduler används till exempel olika färger för att skilja mellan golv, väggar och tak, men de västerländska delarna har utformats utan att ha någon särskild riktning.
Michail Magkos resonerar lite om att en mer genomarbetad rymdstation skulle göra det möjligt för fler människor att arbeta i rymden. Som det är nu väljs astronauter ut omsorgsfullt och tränats sedan intensivt för att klara av att hantera rymdfarkoster och rymdstationer.
– Vi skulle kunna designa för människor, i stället för att välja människor som passar designen, säger Michail Magkos.
I uppföljningen efter rymdfärden har Michail Magkos pratat med Marcus Wandt och andra astronauter och lärt sig något som han inte hade förväntat sig. ISS är ett så pass begränsat utrymme att det skulle kunna kännas trångt och instängt – men astronauterna berättar att den spretiga och varierade utformningen av de olika modulerna gör att ISS känns rymligare. Det här skulle kunna vara en lärdom för framtida rymdstationer.
Det är också intressant att ta hem de olika lärdomarna från Orbital architecture och tillämpa dem på jorden.
– Nu försöker vi hitta svenska arkitekter att samarbeta med för att testa andra sorters utrymmen och miljöer, säger Michail Magkos.
