Gå till innehållet

Kerstin Barup: ”Det börjar gå hem nu”

När hon mottog utmärkelsen hedersmedlem i Sveriges Arkitekter, gav Kerstin Barup ett brandtal för att ägna sig åt den befintliga bebyggelsen.

Inför Arkitekturgalans publik berättade Kerstin Barup att hon i över 40 år sagt, och alltid säger till sina studenter, att 90 procent av jobben finns i den befintliga bebyggelsen. Och att det påståendet nu ”börjar gå hem”.

– Ja, jag tog chansen att prata för min ”vara” där. Konjunkturen och hållbarhetstänket har också bidragit till att det är lättare att få folk att lyssna nu.

Men var det någon som sa samma sak till Kerstin Barup på den tiden när hon pluggade till arkitekt på LTH, eller hur kommer det sig att hon själv valde karriär inom restaurering?

– Det var ingen som sa, det handlade mest om nybyggnad på utbildningen redan då. Men, jag började 1972 och man började förbereda för byggnadsvårdsåret 1975. Det gav intryck. Och så lärde jag känna min blivande partner Mats Edström och vi var båda intresserade av historia. Vi åkte runt i en folkvagnsbubbla och tittade på gamla byggnader.

Kerstin Barup säger att hon ägnar sig åt ”tillämpad arkitekturhistoria”.

– Det är det som är så roligt, och det som just vi arkitekter är bäst på. Det är inte bara historia och byggnadsvård.

På Arkitekturgalan sa du att många vill ta över restaureringsbranschen. Vad och vilka syftade du på då?

– Jag vill inte slå ner på någon yrkesgrupp men faktum är att antikvarier är något helt unikt för Sverige och det kändes märkligt när vi fick en lag om antikvarisk medverkan och jag plötsligt blev ”inkompetent”. Jag vill att arkitekter ska ta tillbaka helheten. Vi kan projektleda, leta i arkiv och dokumentera bebyggelsen. Och så kan vi dessutom se framtid och möjligheter.

Kerstin Barup säger att ju fler arkitekter som jobbar med restaurering, ombyggnad och utveckling, desto bättre. Samtidigt understryker hon att det krävs mer kunskap, redan i utbildningen.

Det behövs mer historia, praktisk byggnadsvård och förmågan att tala och skriva, så att man kan argumentera för sin sak i projekten.

– Studenterna som antas till utbildningarna är duktiga och smarta, de har kapacitet att lära sig mycket. Det är synd att inte ta vara på det med en rejäl utbildning. Det behövs mer historia, praktisk byggnadsvård och förmågan att tala och skriva, så att man kan argumentera för sin sak i projekten.

Är det för mycket fokus på nybyggnad i dag, menar du?

– Det är inte fel att kunna nybyggeri och det är inte fel på utbildningen. Men det räcker inte. Vi borde kanske ha en längre utbildning, sex år, där det sista året handlar om hållbarhet och det befintliga. Då skulle arkitekterna bli jätteduktiga!

På galan framhöll Kerstin Barup att en av de fantastiska sakerna med att jobba med befintlig bebyggelse, är att hon har fått samarbeta med en massa kända arkitekter, både levande och döda, och lärt sig hur de arbetat för att kunna fortsätta utveckla byggnaderna på ett respektfullt sätt.

– Ja, och tänk vilka fantastiska byggnader jag har fått jobba med! Hade jag fått rita i en domkyrka annars? Knappast. Många tror att restaurering är för dem som inte kan rita själva men då förstår de inte vilka otroligt kreativa designuppgifter man får ägna sig åt.   

Mer att läsa