Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

Här utforskar docenten flytande trä

Arkitekten och docenten Malgorzata Zboinska utforskar byggmaterialet nanocellulosa. Tanken är att det ska kunna ersätta fossilbaserade material i till exempel fasader.

I ett labb på Chalmers visar docenten Malgorzata Zboinska några konkreta exempel på sin forskning, flera plastliknande fyrkanter i olika mönster och färger.  

Materialet, som printas av 3d-robotar, går under namnet nanocellolusa men kallas också flytande trä berättar Malgorzata Zboinska. 

–  Det innehåller vatten och träfibrer, inga kemikalier. Tanken är att det ska kunna ersätta fossilbaserade material i till exempel fasadmaterial eller avskärmningar och beklädningar inomhus, säger Malgorzata Zboinska.  

Hon är arkitekt och docent inom digital design, digital tillverkning och mediekonst. Hon beskriver sin forskning som en hybrid mellan konst, arkitektur och teknik, där fokus nu ligger på att utforska nya, mer hållbara byggmaterial.  

Projektet, som Malgorzata Zboinska har lett i två år, är en samverkan mellan Chalmers arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och forskare på Wallenberg wood science center. Malgorzata Zboinska förklarar att arbetet med att ta fram nya byggmaterial kräver nytänkande på flera olika sätt. Dels behövs mer samarbete mellan olika discipliner inom akademin. Men det krävs även ett annat sätt att tänka om hur det nya materialet kan användas och gestaltas med.  

– Hur förhåller man sig till nya lösningar och använder dem bäst? Det behöver också utforskas, säger Malgorzata Zboinska. 

Tanken är att det nya materialet ska kunna ersätta fossilbaserade material i till exempel fasadmaterial eller beklädningar inomhus.

Materialet är helt nedbrytbart och kan komposteras. Hur länge det skulle hålla som material inomhus eller utomhus är ännu inte klarlagt, det kommer bli nästa steg i forskningen.  

– Vi är fortfarande i grundforskningsstadiet, till nästa steg behövs ingenjörer. Och att jobba med större element. Man kan utforska mycket mer i praktiken och få kunskaper även från andra fält, det är en stor del av arbetet i att undersöka nya lösningar, säger Malgorzata Zboinska. 

Hon ser själv att det nya materialet kan ha en stor potential som exempelvis renoveringslager, för att skapa nya ytskikt. Idag används avfall inom träindustrin i projektet men det finns även potential att få fram cellulosa från rester inom lantbruket. 

Den största utmaningen i arbetet är ekonomin, enligt Malgorzata Zboinska. 

– Det svåraste är finansieringen, det är brist på forskningsmedel inom arkitekturdelen, säger hon. 

Det som hon tycker är mest spännande med sitt arbete är samarbetet med andra discipliner.  

– Det blir en mycket inspirerande dialog när man samverkar med kemister, säger Malgorzata Zboinska.  

Om nanocellolusa

Tekniken för att framställa nanocellulosa utvecklades i början av 1980-talet. Till en början krävde tillverkningen väldigt mycket energi men under 2010-talet utvecklades nya metoder som minskade energiåtgången. 

Grenar och kvistar, och även pappersmassa och restprodukter från papperstillverkning, som fiberslam, kan omvandlas till nanocellulosa.  

Materialet beskrivs som lätt, starkt och kan även leda elektricitet. 

Källa: Skogsindustrierna 

Mer att läsa