Pierre Sindre: ”Det ska kännas bra i magen”

Ser ni havsörnen?

Pierre Sindre pekar mot i himlen där han står i dörren till sitt och familjens hem på klippan. Här, i den tillbyggda före detta sommarstugan i Ekerö, brukar han också sitta och jobba, oftast vid det stora matbordet, på en av stolarna som han själv formgivit.

– Jag tar min laptop och flyttar runt. Att vara frilans har varit min önskan från början. Jag hade ett löfte till mig själv, att när jag fyllde 40 skulle jag köra eget, säger Pierre Sindre.

Men han förklarar samtidigt att åren innan dess var viktiga. Efter utbildningen på Konstfack arbetade han som anställd, på Creo och på Sandellsandberg. Det var då han gjorde några av de stora inredningsprojekten som han har på sitt cv, bland dem Stockholms tingsrätt.

– Det är projekt jag aldrig hade kommit åt som egen och det var lärorika år för mig, också när det gäller det affärsmässiga, något man ofta glömmer bort i sitt konstnärskap, säger Pierre Sindre.

När juryn för Bruno Mathsson-priset 2022 motiverar valet av Pierre Sindre, lyfter de just att hans storhet som möbelformgivare är sprungen ur hans erfarenhet av inredningsarkitektur.

– Det är logiskt, man får inblick i hur möblerna ska användas rent rumsligt. Ofta ses stolar som enskilda objekt. Som inredningsarkitekt tänker man på sammanhanget, säger Pierre Sindre.

Det är också sammanhangen som driver det ständiga behovet av nya möbler, konstaterar han.

– När man arbetar med inredningar letar man hela tiden men aldrig finns precis den där möbeln man vill ha. Det blir ett embryo till en ny stol, exempelvis.

Just stolarna upptar mycket av hans tillvaro och att fundera på en lösning kan vara lite som att gå runt och ha något på tungan, men utan att riktigt komma på det, förklarar han.

– Stolar är både konstruktion och form. Mies van der Rohe lär ha sagt att det är svårare att formge en stol än att rita en skyskrapa och det ligger något i det. Med en stol kan man inte ljuga. Det går inte att dölja något, för om man måste göra det blir det klumpigt och fult, säger Pierre Sindre.

Hans möbler finns idag hos ett flertal av de stora svenska möbelproducenterna. Men vägen dit är inte som de flesta kanske tror.

– Det är en vanlig missuppfattning bland yngre formgivare att det handlar om att komma och presentera något fantastiskt som möbelfabrikanterna ska vilja producera.

Pierre Sindre berättar att han som möbelformgivare jobbar mycket ensam och att hans fru ibland kallar honom för en kuf. Men det är här som det visar sig att den bilden inte alltid stämmer.

– Jag pratade med Källemo i fem år innan jag ritade min första möbel för dem. Det handlar om relationer, allt börjar där. Om det inte känns bra i magen ger jag mig inte in i det. Och med producenterna jobbar jag ju sedan i team, med deras metoder och maskiner, säger Pierre Sindre.

Han säger att han, som fabriksarbetarson från Småland, älskar att jobba på plats i fabrikerna. Men så kommer han tillbaka till ensamarbetet. Sedan tre år har han en egen verkstad bara några minuter från där han bor. Det var ännu en önskan som gick i uppfyllelse och som gav honom ytterligare frihet. Här kan han bygga prototyper och i lugn och ro såga itu och jobba om delar av möbler som han fått skickade till sig av producenterna.

– Det händer något när man jobbar med händerna och när jag inte behöver fatta alla beslut på plats i fabriken, säger Pierre Sindre.

Friheten nämner han också apropå Bruno Mathsson-priset. Om pengarna inte går åt till elen, hoppas han kunna köpa sig lite tid. Tid för egen förkovran genom att utveckla en idé om en modern arbetsstol, en fusion mellan kontorsstolen och pinnstolen.

– Man vill utbilda sig hela tiden och prispengarna ger möjlighet till det. De kommer lite som en skänk från ovan, säger Pierre Sindre.