”Det kommer att börja bubbla ganska snart”

Kärleken tog Filipe Pimentel till Stockholm där han arbetar som arkitekt sedan drygt tio år. Men det var något annat som tog honom från hemlandet Portugal till Irland några år tidigare – nyfikenhet och lusten att utvecklas. Efter att ha jobbat på flera platser i Europa kan han se likheter och skillnader i yrket och i arbetskulturen mellan olika länder. Intressant nog är det Sverige som sticker ut:

– Det var en av de första sakerna jag märkte när jag kom hit – att arkitektrollen är annorlunda jämfört med Portugal, Irland och England där jag hade jobbat tidigare. I många andra länder är arkitektens roll mer övergripande och med ett större ansvar. I Sverige är arkitekten mer en del av konsultgruppen som arbetar för beställaren. För mig var det inte ett problem när jag förstod hur det fungerar här. En viktig egenskap om man ska etablera sig i ett nytt land tror jag är att man är beredd att anpassa sig och det kunde jag göra, säger han.

Den andra saken som gör att Sverige sticker ut i Filipes ögon, är arbetskulturen. Och detta på ett positivt sätt. Han uppskattar avsaknaden av hierarkier på svenska arbetsplatser. 

– Alla är mer öppna och organisationerna är plattare. Jag tycker också att det finns en stor respekt för att arbetet inte ska gå ut över privatlivet. Allt det här påverkar stämningen positivt. Jag är inte säker på att jag skulle ha varit föräldraledig om jag hade stannat kvar i Portugal. Jag tror inte det. Här är Sverige lite mer modernt på det sättet. 

Vi backar bandet lite. Filipe tog examen från arkitektutbildningen i Lissabon 2003. Systemet är upplagt som så att man får sin yrkestitel ett par år senare när man gjort praktik som ger erfarenhet från olika typer av projekt. Redan under studierna testade han livet utomlands – som Erasmusstudent i Rom. Så när han fick sin yrkestitel ville han ge sig ut igen.

Tiderna var väldigt gynnsamma i Irland – han fick jobb där och valde att flytta dit. Han jobbade på ett stort kontor och trivdes bra fram till finanskrisen 2008. Då blev det tuffare för arkitekter i Irland – men en möjlighet att få jobb i London öppnade sig – kontoret hade verksamhet även där. Efter något år bytte han jobb och var inblandad i ett större projekt inför OS i London 2012. Det var i London han träffade sin blivande fru och hamnade på så vis i Stockholm 2012.

Hur gick det att få jobb i Sverige för dig?

– Jag gjorde lite research och var i kontakt med tre olika kontor innan jag kom hit. Ett av dem var BAU där jag sedan fick jobb. Jag började där tio dagar efter att vi flyttade till Stockholm. 

Hur fungerade det med språket?

– BAU var redan då ett väldigt internationellt kontor och jag hade ju arbetat med engelska som huvudspråk i många år. Så det var inga problem till en början. Men jag insåg ganska snabbt att det var svårt att komma vidare i karriären utan att tala svenska. Jag försökte ganska hårt, men misslyckades med svenskan.

Men i dag talar du ju utmärkt svenska, vad hände?

– Det som hände var att vi fick barn. Då tog jag upp det igen och var ännu mer motiverad både på grund av karriären och på ett privat plan. Jag bestämde mig också för att gå vidare och få en nystart på svenska på ett annat kontor – Gatun – där jag har arbetat sedan dess. Här har jag fått växa och utvecklas på ett väldigt bra sätt. Genom att lära sig språket visar man att man är långsiktig i sin satsning.

Det är hög arbetslöshet bland arkitekter från andra länder – har du mött någon diskriminering?

– Nej, det har jag inte. Jag tror att arbetslösheten kan ha många andra förklaringar. Språket är en och var man har sin utbildning ifrån. Ofta är det nog mer praktiska anledningar till att arbetsgivaren väljer en svensk arkitekt. Särskilt nu i lågkonjunkturen. Det är väldigt tajt och arbetsgivarna vill att du ska kunna leverera direkt. Det finns ingen tid för anpassning just nu.

Vad går de miste om när de tänker så?

– I kreativa projekt är det bra med olikheter och olika perspektiv. Som jag nämnde kan arkitekter från andra länder också ha erfarenheter av ett större ansvar som svenska arkitekter saknar. Jag tror att det kommer att börja bubbla ganska snart och då kommer nya möjligheter öppna sig för arkitekter från andra länder. Det blir snabbt brist på arkitekter efter en kris när många har bytt bana.