De vann Kasper med halverad budget

Jacob Hidemark har en liten hemlighet.

– Det var en rad elaka, upprörda insändare i UNT. Jag satt en kväll och läste allihop. Och man kanske inte får berätta det här, men sedan gick Sven och jag till Seven-Eleven, loggade in och skrev en egen insändare, som ”student Hans Johansson”.

– ”Hans” tyckte att allt var jättebra, att det bara var att köra i gång. Så det var en positiv och 23 negativa insändare.

Han pratar om de ursprungliga planerna för besökspaviljongen i Linnéträdgården i Uppsala, som skulle byggas inför Carl von Linnés 300-årsjubileum 2007. Den gången blev det inget. Många av stadens invånare ville ha en klassicistisk byggnad, bygglovet överklagades och deadline för jubileet passerade.

Men Jacob Hidemark och hans kollegor skulle få sin revansch. De fick lov att bygga en provisorisk paviljong, som med tiden accepterades av allmänheten.

– Den var helt modernistisk, och på något sätt hade den en pedagogisk funktion, eftersom Uppsalaborna började tycka om den.

Lång historia kort: 17 år senare belönas han – och kollegorna Malin Holmberg och Peter Högås från Hidemark och Stintzing arkitekter – med Kasper Salin-priset för den färdiga, permanenta paviljongen på samma plats.

– Att vi fick det för ett sånt projekt, som du, Jacob, hållit på med i så många år. Det visar att uthållighet lönar sig, säger Malin Holmberg.

Var det en höjdpunkt i karriären?

– Det får man väl ändå säga. Absolut. Det är det finaste priset man kan få i Sverige, säger Jacob Hidemark.

Som prisvinnare sticker byggnaden ut. Det är en ganska lågmäld skapelse, inget påkostat lyxprojekt. Ur motiveringen: ”Utförandet är enkelt men omsorgsfullt, chosefritt men värdigt”.

Paviljongen blev också hälften så dyr som först planerat. Initialt ville de uppföra två huskroppar, men det visade sig att det inte fanns tillräckligt med pengar.

– Universitetet kunde bara betala halva hyran, och då fick vi minska byggprojektets budget med 50 procent. Då tänkte vi att vi inte bara skulle bli ledsna, utan göra någonting bra av det, säger Jacob Hidemark.

Så de la extra krut på växtligheten.

– I Linnéträdgården har de världskompetens på att odla. Och i det här fallet var växterna inte en kostnad för projektet, utan de stod hyresgästen för. Så vi blommade ut, och klädde in hela entrégården med spaljéer och pergolor som ska bli helt överväxta med klätterrosor och annat.

Jacob Hidemark är nöjd med tilltaget.

– Det ledde till att det blev ännu bättre, faktiskt. Om du täcker in en fasad med växter blir den både modernistisk och tidlös, och samtidigt väldigt mjuk och inkännande.

De rutnätsformade spaljéerna har utvecklats till något av ett signum för Jacob Hidemark. Liknande syns bland annat på ett fritidshus på Värmdö från 2018.

– Vi har jobbat med paviljongen i 17 år, och under den tiden har vi ritat massor av andra hus. Då har vi experimenterat med delar vi ville ha i Linnéträdgården. Vi har gjort hus helt överväxta med spaljéer, och med samma slags specialbyggda fönster.

En liten skjuts för affärerna har priset också blivit.

– Just nu har vi jättemycket uppdrag. Det hade vi innan priset också. Men i ett eller två fall har beställare ringt och sagt ”vi såg att ni fick Kasper Salin-priset”.

Om ni ska ge tips till en arkitekt som vill ta hem Kasper Salin-priset, vad vore det?

– Under själva produktionen, från januari till juni, en extremt kort byggtid, var Malin mammaledig. Så jag var på alla bygg- och platsmöten, och såg till att bli bra vän med platschefen. Vi hade ett väldigt bra samarbete. Och då blir livet så mycket enklare som arkitekt.

– Han och jag fick en jargong om att ”gör vi det här bra kanske vi vinner ett pris”. Och han var faktiskt den första jag messade när vi fick priset.

Malin Holmberg fyller i:

– Det var som du sa om beställare, att det viktigaste är att man har goda relationer, till beställare, på arbetsplatsen och med kollegor. Att få alla att tro på samma sak.