Bengt Isling: ”Biologisk mångfald är vår tids stora grej”
Som slottsparksarkitekt jobbar han med en restaureringsplan som går ut på att bevara mosaiken och låta varje tids lager leva vidare – ett förhållningssätt som i sig ligger i tiden, menar Bengt Isling.
Bengt Isling är landskapsarkitekt på Nyréns arkitektkontor och slottsarkitekt för parkerna vid Ulriksdals och Haga slott i Stockholm.
När mångfaldigt prisbelönta landskapsarkitekten Bengt Isling utsågs till hedersmedlem i Sveriges Arkitekter vid förbundets gala i april, medverkade han endast via länk från Italien.
När vi ses för en rundvandring i Ulriksdals slottspark i mitten av maj, är han desto mer närvarande. Ett trettiotal kollegor från olika håll har samlats runt Bengt Isling för att höra honom berätta om arbetet som slottsarkitekt.
– Det är i grunden ett ramavtal med Statens fastighetsverk och Ståthållarämbetet där alla förändringar handlas upp som separata projekt. Jag har haft det i sju år och det återstår två. Det är roligt med långsiktigheten, säger han.
Vi börjar rundvandringen intill stubben efter en av parklindarna i slottets sidoalléer från 1800-talet som nyligen behövde sågas ner på grund av sjukdom. Den är ett av exemplen på vad Bengt Isling har att arbeta med i parken, vars äldsta delar är från 1600-talet.
– Skott från stubben blir nya träd, avläggare, som är en klon av det gamla trädet. Det är exempel på cirkulär landskapsarkitektur, säger Bengt Isling.
Bengt Isling med åhörare på den stora Andromedaklippan som fått vara kvar mitt i parken framför slottet. ”Det hade inte hänt i Versailles”, konstaterar Bengt Isling.
Han säger att han brukar vara på plats i parken ungefär en halv dag i veckan. Då kan det handla om saker som att kontrollera en planteringsgrop där kungen ska plantera en ek, göra en inventering, promenera med en entreprenör eller arbetsleda slyröjning längs stranden.
Bengt Isling lägger idag mycket av sin tid på uppdraget som slottsarkitekt men under den gånga karriären är det projekten som varit hans huvudfokus. Han har vunnit pris för Sveriges bästa landskapsarkitektur rekordmånga gånger, för Starrbäcksängens park, Norra Bantorget samt senast för Hornsbergs strandpark. Han är sedan 1987 anställd landskapsarkitekt på Nyréns arkitektkontor.
Att bli kvar länge på samma företag handlar om att gräset inte är grönare någon annan stans, förklarar han:
– Andra kontor har varken erbjudit högre lön eller bättre projekt. Jag sa upp mig en gång 2006 för att starta eget men då erbjöd dåvarande vd:n Johan Nyrén en veckas extra semester och en friare roll där jag kunde debitera så lågt som 60 procent. Jag började räkna och insåg: Varför ska jag sluta? Jag har ju allt jag behöver och trivs med att vara på ett kontor med kunniga kollegor. Sen hör det till historien att jag aldrig utnyttjat den fria rollen utan jobbat på.
Senare, 2011, kom dock en svårare period. Johan Nyrén gick bort och Bengt Isling blev den som steg in i rollen som vd under ett och ett halvt år.
– Det var den jobbigaste perioden i mitt liv. Jag skulle vara ansiktet utåt samtidigt som jag behöll alla mina uppdrag. Det var för att rädda kontoret men det var inte bara kul. Säljsnack är inte det roligaste som finns och det är ett stort ansvar att vara arbetsgivare för 100 personer. Jag gillar ju mer att göra min grej, säger Bengt Isling.
Rundvandringen i Ulriksdals slottspark arrangerades av Sveriges Arkitekters akademi för landskapsarkitektur i mitten av maj. Här syns delar av sällskapet i den Engelska parken som anlades år 1801 då tvåtusen träd och buskar planterades, bland annat lind, lönn, alm, svartpoppel och balsampoppel.
Sällskapet med Bengt Isling i spetsen vandrar vidare i majsolen. Ulriksdals slottspark omfattar totalt 212 hektar. Som andra slottsparker ägs den av staten men med kunglig dispositionsrätt.
– Det är en seg konstruktion, inget kan ändras egentligen, på gott och ont. Men mest på gott. Mycket av det här kunde varit bebyggt idag om inte denna konstruktion fanns, säger Bengt Isling.
Han känner sin park, hittar och visar olika arter, som Lundgröe (Poa nemoralis), gräset som växer här och där under lindarna. Men han har fortfarande inte lagt alla historiska årtal och namn på minnet. Fusklappen åker fram när han talar om olika kungaepoker, Magnus de la Gardie, Tessin och Hårleman.
Bengt Isling i en av slottsparkens trädruiner som växer i Drottningallén som ska rustas upp i höst med nyplantering av träd och byte av soffor. ”Trädruinen beskärs ungefär vart femte år för att förlänga livet för den, annars skulle den blåsa omkull. Det är nyligen gjort”, berättar Bengt Isling.
Ett tag fanns en plan att parken skulle restaureras så att allt blev som på 1700-talet. Men nu är idén med restaureringsplanen att behålla mosaiken. De olika alléerna, den engelska parken, barockträdgården, Hårlemans boské.
– Det innebär att vi behåller delarna från olika tider. Svårigheten med det blir att berätta det pedagogiskt, det blir lätt rörigt och obegripligt. Bara de mest initierade kommer att förstå. Men idén är också typisk för vår tid när det finns dåligt med pengar, man vill bevara det befintliga och olika lager och inte välja arkitekturstil, säger Bengt Isling och tillägger att typiskt för vår tid är framför allt att det handlar om biologi.
– Vår tids lager är biologisk mångfald. Biologisk mångfald är vår tids stora grej, säger han.
Med det kommer hans tankar för utvecklingen av de stora gräsmattorna framför slottet. Ett möjligt lager från 2000-talet.
– En idé är att göra någon form av labyrinter där vi delvis släpper upp ängsmarken. Det kan bli världens första ängsbarockpark!
