”Behovet av platser med rituell be­tydelse växer när det känns som världen skakar”

– Jag blev väldigt stolt när jag fick höra att Arkdes ville förvärva Andrum till sin permanenta samling, och dessutom ställa ut det i den nu aktuella utställningen om döden, säger arkitekten Sofia Kanje.

– Att Andrum skulle få vara med i samma sammanhang som Gunnar Asplund och Uppståndelsekapellet i Gävle… Det första jag gjorde när jag hörde det? Jag ropade högt och berättade för dem som fanns omkring mig på jobbet.

Idén började komma till henne när hon gick omkring vid Sofia kyrka i Stockholm under coronavåren 2020 och regeringen nyligen hade begränsat besökarantalet vid offentliga tillställningar till högst 50. Hon tänkte på sin pappa, som dog tidigt. Han hade dött ung, och det var många som ville ta farväl. Om inte fler än 50 fick komma in i kyrkan, hur skulle man då kunna lösa ett sådant problem? När hon kom tillbaka till kontoret på Nyréns började hon bolla idén med en kollega. 

Idén blev ett utomhuskapell. En konstruktion av trä och ett tak av tyg skulle tillåta att människor samlades. Eftersom konstruktionen är öppen skulle den både estetiskt lyfta och samverka med den plats där den ställdes. Tanken var redan från början att den skulle vara modulär och flexibel. Man skulle inte behöva söka bygglov, utan man skulle kunna smälla upp den snabbt om det behövdes. Den skulle kunna fungera i ett traditionellt kristet sammanhang, men också i andra sammanhang. 

Ett team från Nyréns jobbade under fyra till fem veckor med att skissa Andrum. Samtidigt kontaktade Sofia Kanje Carin Åblad Lundström, kyrkoherde i Lagunda församling, som sa att hon gärna skulle vilja att Andrum byggdes upp vid Fröslunda kyrka. Tillsammans sökte de och beviljades innovationsstöd från Vinnova. 

Kapellet i Fröslunda blev väldigt populärt, och Andrum fick stor uppmärksamhet.

– Först var det TT som skrev om den, sedan var jag med i P1, sedan ett morgonreportage i SVT, det var väldigt mycket intervjuer ett tag.

Uppmärksamheten spred sig även till internationella medier, och Andrum nominerades så småningom till Dezeen awards. 

– Jag tror att det var viktigt att det kom någonting under pandemin som var positivt. Det fanns kyrkor som ställde ut kyrkbänkarna, men det är ju inte samma sak, säger Sofia Kanje,

– Här hade vi en arkitektur som kunde samla människor, få dem att känna att de ändå kan sitta tillsammans, under samma tak. Jag tror att det finns en idé med Andrum som är lätt för människor att ta till sig.

Idén har alltså fått stor spridning. I Nacka i Stockholm finns också en uppskattad konstruktion som bygger vidare på den, och Sofia Kanje berättar också om ett stadsbyggnadsprojekt kring existentiell hälsa där Andrum fortsätter att inspirera. Men det som Sofia såg framför sig under våren 2020, då hon och några kollegor på Nyréns intensivt arbetade med Andrum – att den som konstruktion skulle mångfaldigas kring kyrkor runt om i Sverige – har inte riktigt hänt. 

– För det skulle vi på nog ha behövt en säljorganisation, och det har vi inte. 

Sofia Kanje påpekar att kyrkan är en ganska långsam organisation, och att idén kanske först nu har börjat sätta sig.

– Biskop Karin Johannesson i Uppsala har nyligen sagt att hon vill utreda hur Svenska kyrkan ska kunna använda Andrum.

Men Sofia Kanje ser också andra användningsområden för konstruktionen än de traditionellt kyrkliga. 

– Man skulle kunna hålla pop-up-bröllop i den utomhus på somrarna till exempel.

Hon tänker också att de skulle kunna komma till användning i områden som präglas av krig och konflikter, eller till exempel i flyktingläger.

– Det finns behov av platser som har en rituell betydelse där man kan ägna sig åt introspektion, eller komma samman. Jag tror att det behovet bara växer sig större nu, när det känns som att världen skakar.