”Viktigt att åter utforska begreppen”

Arkitekturstilar, eller snarare fasadestetik, får nu starkt intresse från många håll såsom Arkitekturupproret och politiker. Genomgående uttalar man sig som man satt på facit och man anar en viss upprördhet mot dem som tycket annorlunda. 

Upplevelsen av konst och arkitektur kommer från många lager i oss och från mycket djupa lager vi inte så lätt inser. ”Smaken styrs av våra referensramar och som i sin tur utgörs av vår identitet. Jag berörs när något har beröringspunkter med mig som individ.” Jag har för mig att det var professor Göran Hermerén som sa detta. 

För att komplicera det hela förändras vår smak genom livet då vi upplever smaken olika när vi är 20, 40 och 60 år samt vilka miljöer vi vill identifiera oss med. ”Varje period av en civilisation skapar en konst som är specifik i den, och som aldrig kommer att återfödas. Att försöka återuppliva konstens principer från tidigare århundraden kan bara leda till produktion av dödfödda verk.” Detta är sagt av Wasilij Kandinsky, tongivande målare, grafiker och författare kring konst. Med detta kan kopior inte få någon konstnärlig verkshöjd.

Med den bakgrunden som verkar vara mer känslostyrd än bygga på vetenskaplig grund, känns det viktigt att begreppen återigen får utforskas. När funktionalismen slog igenom gjorde man detta och kom fram till att de som trodde på ett nytt bättre samhälle var positiva medan de som oroades av det nya klamrade sig fast vid det bestående. 

I oroliga tider söker vi oss till det kända och föredrar då retrostilar eller ännu äldre. Blir vi mer och mer nostalgiska ju räddare vi blir inför framtiden? Finns det samband mellan politisk hemhörighet och fasadgestaltning? 

Arkitektur bedöms oftast av fasadestetiken medan det också är funktion, hållbarhet, användbarhet, byggbarhet, kulturvärde, säkerhet, ekonomi och samhällsklimat. Det dyraste huset är det som aldrig borde ha byggts. Arkitektur och konst kan upplevas så starkt att det föder aggressioner vilket starkt talar för behovet av faktaunderlag byggt på forskning.

För mig får man gärna även forska i tesen ”sekekelskiftesstil ska gälla för nybyggen” men då ska man vara konsekvent och klä sig som man gjorde då och köra bilar som formats av den tidens formspråk.
Jag ritade en om- och tillbyggnad för en växande familj där målet var att det inte skulle vara en  kopia av tidigare byggda hus i området och att man skulle kunna se, efter den genomgripande ombyggnaden, att huset var från vår tid annars var det historieförfalskning, en pastisch. Betraktaren skulle kunna se när huset var byggt. 

Reaktionen blev blandad från ”får man bygga så här” till ”äntligen ett sånt hus vill jag ha”. Åsikterna var åldersrelaterade. Till min förvåning har ingen kommenterat vad huset har löst för dess innevånare: funktion, välbefinnande, trygghet och underlättande av vardagen. Andra byggnader jag ritat med samma mål har gett liknande reaktioner. Nu när vi befinner oss i ett paradigmskifte drivet av klimat och säkerhet kommer byggnadernas stil att påverkas av detta med en förändrad gestaltning. Hur öppna är våra sinnen för detta?

Rolf Löfström är arkitekt SAR/MSA i Gustavsberg.