”Våga axla ansvaret som vi har med vår yrkeskunskap!”

Vi sitter i biblioteket i Trelleborg. Under vernissagen har det surrat ett ständigt samtal mellan gamla bekanta, nyfikna besökare och en masterstudio från Lunds universitet. Under våren har vi arbetat med Trelleborgs rådhus som största delen står tomt. Centralt vid ett torg, en huvuddel från 1865 och två flyglar som lagts till när kommunen växte efter 1950-tal.

Representerade i panelsamtalet finns bland annat två politiker. Den första visar ett väckt intresse och återkommer ofta under diskussionen om att kommunen måste undersöka djupare hur platsen och byggnad kan utvecklas. Ekonomin måste såklart gå ihop, men det kanske finns något, har vi ställt rätt frågor? Den andre, som missade utställningen, säger sig vara folkets röst och vill ”vackra upp” torget och 1860-talsbyggnaden genom att riva flyglarna. 

Vilka underlag ligger egentligen till grund för beslut om att riva eller utveckla en byggnad vidare? Det är frågan som återkommer under samtalet. Jag räcker inte upp handen, tvivlar där och då, men min insikt förankras – vi arkitekter har en stor uppgift framför oss. Vi är tränade på att se möjligheter i komplexa sammanhang. Vi pratar ofta om att vi vill ha en annan roll. Det är dags att vi tar den!

Under vårt arbete i Trelleborg har vi alltid varit oberoende i hur vi tagit oss an och formulerat frågeställningar. Men som studio har vi diskuterat vår roll som aktör i staden, ska vi agera moderatorer i samtalet eller ska vi även ta debatten? Vad uppmanar vår yrkeskunskap oss att göra?

Att intresset har väckts för en politikers röst är ett stort steg, men den andres uttryckta ointresse att verkligen sätta sig in i frågans fulla omfattning berättar desto tydligare hur viktigt vårt uppdrag är. Som tjänsteperson förväntas man vara opolitisk i hur staden formas, och inom den privata sektorn förväntas lojalitet gentemot uppdragsgivaren. Frågan är bara, strider det mot vårt uppdrag att ta fram underlag där möjligheter vägs mot risker i utvecklingen av en fastighet, där rivning ställs mot andra alternativ och nyanser?

Fint eller fult, det finns många andra värden, många andra lager och en berättelse i en byggnad som kan ta nya, oanade riktningar. Gårdagens ekonomibyggnader är dagens palats för den vackra konsten. Ibland kan det ta tid för en byggnad att hitta ett nytt liv.

Politik eller inte, som arkitekter kan vi inte stå och se på när kortsiktiga och ogrundade beslut tas. På flera håll organiserar sig arkitekter idag för att ge tydliga handlingsförslag (Acan, Architects declare, Reduction road map). Vi behöver heller inte resa långt utanför landets gränser innan vi möter en ännu starkare debatt och tydliga ställningstaganden. I Danmark växer Byggestop bevægelsen, som i detaljerna även liknar medborgarinitiativet House Europe!

House Europe är en organisation som samlar underskrifter för att få upp ett lagförslag på agendan i EU och som många nationella institutioner, företag och arkitektförbund i utlandet har ställt sig bakom. Renovering i stället för rivning, kortfattat. För att få till stånd förändring är lagstiftning viktigt, men det tar lång tid. Att få upp ämnet på allas agenda är däremot något som vi kan göra idag och som blir en konsekvens av samtalet.

Om en masterstudio kan ta diskussionen i Trelleborg kan företag, Sveriges Arkitekter och andra aktörer agera utifrån sin yrkeskunskap. Ställ er bakom House Europe! och andra initiativ, våga vara ”politiska” och axla ansvaret vi vill ha som arkitekter.

Henrik Almquist är arkitekt SAR/MSA, driver Agency for adaptive architecture och organiserar House Europes arbete i Sverige.