”Stora brister i miljöbedömningar av planer och program”
Efter att ha läst ett flertal översiktsplaner och detaljplaner från hela landet är det tydligt för mig att det finns stora brister med de miljöstategiska bedömningar som görs i större planärenden.
Debattören lyfter att miljöbedömningar i praktiken utelämnar omfattande miljöpåverkan.
Sedan mer än 20 år tillbaka finns det krav på att ta fram miljöbedömningar inklusive miljökonsekvensbeskrivningar för översiktsplaner och detaljplaner som riskerar att medföra betydande miljöpåverkan. Bedömningen sker nästan uteslutande begränsat till planområdet trots att det uttryckligen står i miljöbalken att indirekta och kumulativa effekter ska beaktas. Det står också uttryckligen att olika alternativ ska analyseras, bland annat olika befolkningsutvecklingar. Detta sker mycket sällan och Länsstyrelserna ställer inte heller dessa krav vid avgränsningssamråd för miljökonsekvensbeskrivningar. Resultatet blir att miljöbedömningarna inte blir rättvisande och utelämnar omfattande miljöpåverkan.
I Sverige står bygg- och anläggningssektorn för cirka 20 procent av den territoriella klimatpåverkan och internationellt är det ännu högre. Men i miljöbedömningar av översiktsplaner görs mycket sällan någon bedömning av hur stor klimatpåverkan planen innebär då påverkan framför allt sker utanför planområdet, det vill säga indirekt påverkan. Det görs inte heller någon bedömning av den samlade klimatpåverkan över tid, det vill säga kumulativa effekter.
Om problematiken berörs anges oftast att det är svårt att bedöma de indirekta och kumulativa miljökonsekvenserna. Detta är inte längre sant då kunskapsläget höjts betydligt på senare år när det gäller klimatpåverkan från nybebyggelse och anläggningsarbete. Idag är det dessutom krav på klimatdeklarationer för nya byggnader. Inom klimatarbetet har det blivit naturligt att förutom territoriella utsläpp även se på konsumtionsbaserade utsläpp där byggsektorn står för en betydande del.
Flera generationer översiktsplaner har succesivt inneburit en utarmning av den biologiska mångfalden.
Mycket sällan görs det dessutom bedömningar av planernas kumulativa eller indirekta effekter på biologisk mångfald. Flera generationer översiktsplaner har succesivt inneburit en utarmning av den biologiska mångfalden och ianspråktagande av skogs- och jordbruksmark får konsekvenser utanför planområdet då försörjningen av råvaror kompenseras genom att ske någon annanstans på jorden där påverkan ofta är mycket stor.
För att klara Parisavtalet som Sverige och en majoritet av jordens länder skrivit under krävs mycket drastiska minskningar av klimatpåverkan. Brister på tidigare åtgärder gör att den ackumulerade påverkan närmar sig utsläppsbudgeten för 1,5 grader C och snart även 2,0 grader C. I princip alla detaljplaner med omfattande byggnation borde därför bedömas ha betydande miljöpåverkan.
År 2050 ska världens klimatpåverkan vara netto noll, dvs utsläpp och kolbindning i biosfären (och geologisk inlagring) ska vara lika stora. I flertalet miljökonsekvensutredningar som bedömer översiktsplaner föreslås en rad åtgärder som ska minska miljöpåverkan och däribland klimatpåverkan men nästan aldrig ifrågasätts bostadsförsörjningsmålen. Alternativa utbyggnadsanalyser är också mycket sällsynta. Lika naturligt som att bostadsförsörjningsmål är utgångspunkten för översiktsplanerna borde klimat-, grön- och naturvårdsplaner med fastställda mål vara vägledande.
Dagens miljöbedömningar av översikts- och detaljplaner är inte kompletta och ger därför en felaktig bild av miljöpåverkan. Staten genom länsstyrelserna bidrar till dessa brister i miljöbedömningarna genom att inte kräva en komplett bedömning. Om sedan kommunerna inte beaktar miljöbedömningen i sina beslut att anta översikts- eller detaljplanen är en annan fråga. Det måste dock ske med bra underlag.
Per Blomberg är arkitekt MSA samt naturvårdsbiolog.
