”Sluta gissa om klimatet”
Vi skapar fortfarande byggnader som är både dyrare och mer klimatbelastande än nödvändigt. Och det handlar inte om brist på teknik eller metod. Det vi saknar är ett gemensamt klimatberäkningsverktyg som är tillgängligt för alla – så att vi kan sluta gissa.
Debattören förespråkar en öppen, branschgemensam modell för klimatberäkning, som han kallar VMO-baseline.
Byggbranschen älskar att tala om framtiden, men oftast räknar vi som om den inte fanns. Klimat och kostnader behandlas som separata frågor, trots att de är två sidor av samma mynt: hur vi använder våra resurser. Resultatet blir nästan alltid byggnader som är både dyrare och mer klimatbelastande än nödvändigt.
Detta är inte en teknisk brist. Den är strukturell.
I tidiga skeden fattas avgörande beslut om volym, höjd och form, utan att beslutsfattare får ett tydligt svar på vad alternativen faktiskt innebär i koldioxid och kronor. I stället uppstår målkonflikter som ställs mot varandra. Någon hänvisar till estetik. Någon annan till buller. En tredje talar om kompensationsåtgärder. Argument vägs utan gemensam referenspunkt. Vi tappar kontrollen. Det blir rena kohandeln.
Gränsvärden kommer att införas. Skärpta är önskvärda. Visst finns det klimatverktyg som levererar avancerade analyser. De är precisa och värdefulla, men de är inte byggda för att skapa samsyn i mötesrummet där besluten tas. Som bäst är de underlag. Underlag kräver BIM-modeller, specialistkompetens, licenser, tolkning och timmar. För många beslutsfattare blir resultaten en snygg graf över ett dåligt samvete snarare än ett begripligt beslutsstöd, som dessutom kostade alldeles för mycket.
Problemet är inte beräkningarna. Problemet är överblickbarheten.
Vi behöver ett gemensamt språk i de tidigaste skedena. Ett enkelt, öppet och verifierat verktyg som visar en enda sak.
Vi behöver ett gemensamt språk i de tidigaste skedena. Ett enkelt, öppet och verifierat verktyg som visar en enda sak: Vad är den mest resurs- och kostnadseffektiva byggnadsvolymen givet projektets grundparametrar? Ange bruttoarea och våningshöjdsintervall. Resultatet blir ett absolut minimum av resursutnyttjande – en generisk modell att gemensamt utgå ifrån.
Jag kallar denna modell för VMO-baseline; en volym- och materialoptimerad baseline.
Verktyget räknar fram den volym som enligt fysikens och ekonomins grundprinciper är mest fördelaktig, baserat på formfaktor och materialåtgång kopplad till aktuella branschdata. Baseline synliggör kostnaden för värmeläckage genom klimatskalet i relation till byggnadens totala klimatpåverkan över tid. Därefter kan varje nytt byggnadsförslag jämföras mot denna generiska VMO-baseline: så här mycket dyrare, så här mycket högre klimatpåverkan, på lika villkor. Tillval kan kopplas på, till exempel plats eller stomsystem, och modellen kan relateras till gällande BBR-krav.
Poängen är inte att allt ska bli resursoptimerade igloor.
Vill vi avvika från den mest resurseffektiva lösningen ska det ske öppet och med full förståelse för konsekvenserna, inte dolt av otydlighet, prestige eller gamla schabloner.
Poängen är att avvikelsen ska vara medveten. Att man får en fingervisning tidigt och förstår varför, helst redan före förstudien, men också i senare skeden, som en ständig påminnelse eller morot. Hit ska vi – för plånboken och för klimatet.
I dag är konsultkunskap ofta maktpositioner. Den som äger verktyget äger tolkningen. Har vi verkligen råd med det när hela sektorn ska ställa om?
En öppen, branschgemensam VMO-baseline, gärna initierad eller kvalitetssäkrad av nationella aktörer (som Boverket eller RISE), skulle inte ersätta experter. Den skulle stärka beställare, arkitekter och kommuner i de tidigaste och mest avgörande besluten.
Detta är inte rocket science. Matematiken är enkel. Det svåra är att göra sambanden begripliga och framöver basera våra beslut på fakta.
Frågan är inte om metoden finns. Frågan är varför vi ännu saknar ett gemensamt verktyg som är tillgängligt för alla.
Alexander Häggström är arkitekt SAR/MSA.
