”Rita inte enformiga alléer!”
Landskapsarkitekter, hjälp era beställare att fatta bättre beslut. Ifrågasätt den enformiga allétyp som reproducerats sedan renässansens dagar, uppmanar landskapsarkitekten Nima Karimzadeh.
Ett av de stora uppdragen för konsulterande landskapsarkitekter är projekteringen av gaturum med dagvattenlösningar och gatuträd i rader, vilket tillför ekosystemtjänster som förbättrar stadsmiljön. Tyvärr används ofta ensidiga växtmaterial – kanske på grund av vana och brist på ställningstagande hos de som ritar.
Enartsalléns ursprung kommer från ideal kring människans kontroll av naturen och är en indikation på makt.
Genom att skapa alléer med en enda sorts träd bygger vi in ett ensidigt växtbestånd i stadens gator. Detta innebär att gatuträden är mer utsatta om de blir angripna av sjukdomar eller skadedjur. Att istället anlägga blandalléer med olika arter bygger in en resistens mot detta och säkerställer ett långlivat resultat.
En anledning till varför blandalléer inte är vanligare kan vara att bilden av en allé bygger på dess enformighet och repetition som åstadkoms genom användandet av en art, ibland till och med en klon. Enartsalléns ursprung kommer från ideal kring människans kontroll av naturen och är en indikation på makt. Rent arkitektoniskt går det att ifrågasätta grunden till idealen, bibehålla uppskattningen av dess estetiska värde, och förfina utförandet av en allé.
Vi befinner oss i en tid då miljö och klimatfrågan står högst på agendan. Människans omställning inom teknologiska likväl som sociala frågor kräver att vi gestaltar utifrån nya grunder. Blandallén skapar en estetisk utmaning men erbjuder resistens i bestånd, större artdiversitet, samt årligt sett jämnare dagvattenhantering om barr och lövträd kombineras. På samma sätt som de franska boulevarderna manglades ut för att förhindra bränder från att spridas behöver vi idag tänka pragmatiskt kring de urbana trädplanteringarna och bana väg för det enda socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara alternativet – blandallén.