REPLIK: ”Sverige behöver lära av andra länder med urfolk”
Martin Allik svarar på Klara Andéns inlägg om att renägande samer har unik kunskap om landskapet.
Debattören visar en karta över Gällivare och Malmberget med platsnamn i olika språk. Röda är nord- eller lulesamiska och blåa är finska eller gällivarefinska. Gula är svenska och dessa kan geografiskt förknippas med friluftsliv och industrier, senare årsringar i området.
Med platsen som utgångspunkt går det inte blunda för den kulturhistoriska mångfalden som finns i mellersta och norra Sverige. Dessa historiska lager kan vara både synliga och osynliga. Samer men även tornedalingar (fotnot 1) har länge levt i symbios med naturen och det kan vara svårt att hitta spår i landskapet.
Men dessa finns och är levande även i berättelser, minnen och ortnamn. Det är en levande kulturhistoria och att lyfta denna borde vara en given del i varje projekt som genomförs i Sveriges norra halvan. Landskapsarkitekter och arkitekter har en skarp analysförmåga och vi ska inte vända bort från det krångliga och svårhanterliga kulturhistoriska arvet. Det är vår roll i samhället att lyfta fram detta.
Sverige har en del att lära sig från andra länder med urfolk. Kanadensiska landskapsarkitektföreningen har som ett av sina verksamhetsuppdrag Försoning som har som syfte att bidra till försoning mellan urfolket och icke-urfolket. Landskapsarkitekturens principer och mål i Kanada stämmer väl överens med många av de värderingar som finns hos Kanadas ursprungsbefolkning (fotnot 2). Detta är lika viktig för den kanadensiska föreningen som andra stora frågor i vår tid så som klimatförändringar, psykiskt välmående av människor eller naturbaserade lösningar.
Här i Sverige är vi väldigt engagerade i frågor som berör andra länder – och detta är så klart viktigt och bra. Men vore det inte ännu bättre om vi kunde visa samma intresse och engagemang till frågor som berör kulturhistoria och urfolks och minoriteters rättigheter i norra Sverige? Det är vi som har kunskapen att lyfta fram kulturhistoriska lager och väva in dessa i nutida kontext. Frågor om samer har blivit alltför politiserade, men dessa frågor är ofta förknippade till platsen, samhällsutveckling och kulturhistoria – alla tre relevanta inom (landskaps)arkitektur.
Att de frågorna också kan upplevs vara ”politiska” borde inte leda till att vi arkitekter blundar för platsens historia när den är komplicerad och kan upplevas jobbig att ta in.
Martin Allik är landskapsarkitekt LAR/MSA.
Fotnoter: 1. Minoriteten tornedalingar innefattar här även identitetsbenämningarna kväner, lantalaiset och andra som känner tillhörighet med minoriteten. 2. CSLA Statement on Reconciliation and the Profession of Landscape Architecture, 2020
