REPLIK: ”Problemet är att arkitekter inte vet vad de ska göra”

När jag började läsa Carin Dahlbergs debattartikel blev jag först tacksam att någon ville skriva om oss neurodivergenta. Längre in i läsningen så blev jag lite less. Carin skriver många fina ord men jag finner ingen substans i det hela och du skriver som om du är rädd för att, så att säga, klampa folk på tårna.

Folk är inte dumma i huvudet, de vet att det är ett stort problem att det inte finns några miljöer som är designade med neurodivergenta i åtanke. Problemet är inte att arkitekter inte vet om att problemet finns, problemet är att de inte vet vad de ska göra.

Autism är en väldigt ung diagnos och det är bara tio år sedan som diagnoskriterierna reviderades, där Asperger togs bort och AuDHD lades till. Arkitektur är också ett av de områden som tar lång tid att forska på. Så att arkitekter inte vet vad de ska göra är inte så konstigt. Men vad vi kan göra, vilket du smått försökt till, är att hålla diskussioner om vad som fungerar för oss med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Fem saker som jag har sett fungerar är: 

• Att bygga in förutsägbarhet: Den autistiska hjärnan behöver tid att processa information. Att bygga in förutsägbarhet i miljöer är ett sätt att successivt introducera personen för miljön.
• Att dela upp i zoner: Många neurodivergenta är hypo- eller hyperkänsliga när det kommer till intryck. Att dela upp i zoner kan hjälpa oss att delta i miljön. Grundläggande är att det alltid finns en neutral zon.
• Att tänka på de 8 sinnena: När det kommer till NPF bör man tänka på de 8 sinnena. När man inkluderar 8 sinnen så inkluderar man också interoperseption. Det här ett sinne som många NPF har problem med, framför allt personer med IF.
• Att tänka neurodiversitet: Neurodiversitet är tanken att alla hjärnor är olika. När man tänker neurodiversitet så skapar man en miljö som fungerar för flera. Neurodiversitet kan användas synonymt med funktionsvariation.
• Att involvera slutanvändare: Neurodivergens är ett nytt koncept som vi vet behöver inkluderas i tillgänglighet. Att inkludera neurodivergenta är det enda sättet att få in hållbarhetstänket och undvika onödiga kostnader.

Som sagt, det här är vad jag har noterat genom åren, det finns garanterat fler där ute som har lagt märke till mer vad som fungerar. 

Neurodivergens och neurodiversitet är någonting som vi arkitekter bör ha i åtanke, men det är också någonting väldigt nytt. En aktiv och öppen diskussion är det enda sättet jag ser att vi kommer framåt.

Adina Forsberg kallar sig ”vad jag vet Sveriges enda öppet autistiska arkitekt”.